The Illustrated Man

***

För något år sen, kanske två, försökte jag göra några bilder/bloggar på några av Ray Bradbury´s novelltitlar. Titeln på den här bilden/bloggen blir då uppenbar, The Illustrated Man. Antagligen använde jag den här titeln och just den här bilden redan då, jag kommer inte ihåg, men nu ramlade bilden fram ur arkivet så nu använder jag den, upprepning eller inte.

*

Bilden är tagen i studio men utan studioljus, bara med   inställningsljuset. Den APS-C-Sonyn jag hade då, A580, hade ingen synkkontakt som funkade med studioljuset. Därför blev det 1/100 s bl 2,0 och ISO 400 med Minolta 50/1,4, den gamla standardoptiken till KM-kamerorna och Sony:s A-serie. Ser riktigt bra ut, jag får nog plocka fram den igen nu när jag kör A99 medan ordinarie kamera är på service.......

*

Bilden är från en av dom fotokurserna på Kulturama som jag gick 2012 och 2013, den här från 2013. Dom fotokurserna, som jag gick kvällstid en el två  ggr/vecka i tre terminer, är fortfarande det roligaste jag gjort inom foto.

*

*

Önskar er en fin vecka!

***

PAPPAS FÖDELSEDAG

***

Nå´n gång på eftermiddagen slog det mig, javisstja, det är sista november idag, pappas födelsedag. Idag skulle han ha fyllt 117 år. Han blev 90. Att han skulle fyllt 117  är bara en påminnelse om att jag är gammal.  

*

Jag tror han fick ett ganska bra liv. Starten var inte så lyckad, hans pappa dog en månad innan han föddes, så han växte upp ensam med sin mamma däruppe i skogarna vid Svabensverk. Jag har berättat förut, föräldrarna var trolovade med inte gifta så farföräldrarna godtog honom aldrig som barnbarn och hans mamma vågade inte berätta för sina egna föräldrar att hon fått barn. Alltså ingen pappa, inga syskon, ingen farmor eller farfar och ingen mormor eller morfar. Där fanns mamma bara.

*

Hans mamma var lärare, det blev pappa också. Jag brukar ibland tänka på hur det kan ha varit att växa upp ensam, helt utan släkt. Svabensverk ligger på gränsen mellan Dalarna och Hälsingland. Och ni vet, ingen TV, ingen radio, inget badrum, inget varmt vatten.....Jag vet, ni vet redan. Men det är nyttigt att fundera ibland hur det var på vinterkvällarna tex.

*

Men som sagt, jag tror, om man nu kan föreställa sig hur någon annans liv varit, att hans blev ganska bra. Han träffade sin värmländska Maj, fick tre barn, blev så småningom skolinspektör, köpte sin första bil när han fyllt femtio. Rik blev man inte i statens tjänst, men definitivt inte fattig heller. I stort sett frisk fick han uppleva sin 90-årsdag. Ingen stor dramatik, inga våldsamma utspel. Vad kan man begära av ett liv?

*

Pappa på tjänsteresa till Blötberget, för en gångs skull var jag med. 1957 kanske?

*

***

REMEMBERING

***

There are some people I never forget, here are two of them. Meera from Japan, not in this world anymore, and Pratibha from Italy, hopefully in  good health. Picture from Vikarbyn, in the beginning of July 2010. Just grateful having met you, love/ Khalad

*

*

***

KEN ROCKWELL OCH JAG OM MINOLTA 85/1,4

***

This is the world´s first autofocus ultra-speed tele. Nikon didn´t copy it until almost ten years later in 1995. This is a spectacular show-off lens for Minolta. No newer 85mm lens from anyone will make pictures any better than will this lens.

Skrev alltså Ken Rockwell 2013. Så visst, det kan ha kommit något vassare nu. Kanske. Men det lockar mig inte. Det här objektivet tillverkades från 1987 fram till 2006. Jag köpte mitt begagnad 1990 efter att ha fått en inte så märkvärdig summa pengar i 50-årspresent från mina föräldrar  (jag hade faktiskt önskat just det för att kunna köpa ett riktigt objektiv). Det var mitt absolut första högklassiga objektiv överhuvudtaget. Jag hade då redan fotat i nästan 40 år utan att någonsin ha haft en märkeskamera eller ett märkesobjektiv. Det funkar fortfarande perfekt förutom att förvalsbländaren är trög i kyla, typ under 0 C. Allra bäst gillar jag det till porträtt. 85 mm är ju den perfekta porträttbrännvidden och det har i mitt tycke en nästan perfekt kombination av skärpa och mjukhet. 

*

Med det här inlägget menar jag nu inte att påstå att det här objektivet minsann är bättre än allt annat i 85 mm, bara att jag är väldigt glad för att ha det, att jag trivs utomordentligt bra med det och att jag är beredd att skriva under Kens påstående. Bilden på Elias är några år, tagen 2013 med min A99:a och den här optiken i naturligt inomhusljus. 1/160 s, bl 1,7 och ISO 640

*

Snart fyra år

*

***

NÄSTAN NY KAMERA - SKÄRPA OCH SÅNT

***

Skärpa eller inte? Som vanligt säger jag både och, inte antingen eller. När jag vill att det ska vara skarpt så vill jag ju få det skarpt också. Men det är långt ifrån alltid ska det vara riktigt skarpt. Det finns få porträtt jag tycker så mycket om som dom Paolo Roversi visade på Fotografiska för några år sen. Inte en bild var skarp, ändå - eller just därför - upplevde jag  ett helt spektrum av känslor i bilderna. Sen är det ju lika svårt att ta oskarpa bilder som skarpa. En bild blir inte bättre ju skarpare den är, men tyvärr gäller ju inte motsatsen heller.......Och så många sorters oskärpa det finns, dom flesta är definitivt inte vackra. Oskärpa är också svårt. Lagom sort, lagom mycket och i rätt bilder. 

*

Men som sagt, ibland vill jag ju ha skärpa, tex när jag försöker mig på fåglar, och där har jag haft problem sen länge. Jag har en stark känsla av att min AF inte alltid funkar riktigt, särskilt tillsammans med det långa telet 100-400, dom som följer mig vet att jag skrivit om det tidigare. Problemen har fortsatt fast jag inte skrivit så mycket om det, det blir för tjatigt. Kameran har ju också varit i backen (asfalt) från nästan två meters höjd så det är ju inte orimligt att nå´t faktiskt hänt. Och hur är det med bildstabiliseringen, den tål väl inte allt heller? Nåväl, nu har jag tagit upp diskussionen på allvar med Sonyservicen i Linköping. Och det blev en intressant lösning jag nu nappat på. Dom har erbjudit sig att byta slutarpaketet med sensor och allt, plus mainboard (kameran är två år sånär som på drygt en månad och jag har gjort drygt 48 000 exponeringar, kollat via PIE, Picture Information Extractor) Därmed byts i princip egentliga kameran ut, hårdvara såväl som mjukvara, utom ytterskal med med knappar, sökardel och så. Det gör dom i Linköping, och när det är gjort skickar dom kameran tillsammans med telet och converter till huvudservicen i Frankrike som ska mäta upp att prestanda uppfyller alla krav. Det intressanta är att jag egentligen aldrig får rätt på om det var något fel, och i så fall vilket. Däremot vet jag att jag får en kamera där allt funkar. 

*

Igår var jag in till Linköping och lämnade kamera, tele och converter. Det kommer säkert ta ett antal veckor men prylarna borde kunna vara tillbaka före jul. Tills dess gäller dom äldre kamerorna. A7RII:an sålde jag för att finansiera den här (A7RIII:an) men jag har kvar A99:an, 24 Mpix, och A7S, 12Mpix, och dom räcker långt. 12 MPix är ju inte så mycket idag men jag vet av erfarenhet att det räcker längre än man tror. Bilden nedan är inte precis något mästerporträtt, en "med"kund när jag satt och väntade hos en optiker,  men nog räcker skärpan. Dessutom croppad till 3,8 MPix vid ISO 800.

*

A7S, 12 MPix croppad till 3,8 MPix, 1/100 s  bl 4,0   ISO 800, naturligt ljus (lysrör)

*

***