VADDÅ? SKULLE SELFIES VARA NÅGOT NYTT? - SLÄNG DIG I VÄGGEN

***

Äkta selfie från 1955 - dvs för 60 år sen

*

Ingen selfie men väl ett självporträtt och här syns kameran, Robot IIa med Xenar 38/2,8

***

CHOKLADBOLLEN

***

Vi har just kommit hem från Stockholm efter att ha varit på ett viktigt uppdrag (barnpassning m övernattning). Kameran kom inte fram förrän tio minuter innan vi satte oss i bilen, men då satte sig tjejerna vid köksbordet och var stilla i flera sekunder. Det fanns ett skäl - några chokladbollar. Och acceptabelt ljus från köksfönstret - ISO 1000 resp 1600 och bl 2,2 resp 2,5 på 99:an. Och gissa objektiv? Alldeles rätt, 135:an. Med bl 2,2 och det här avståndet (halva köksbordet) blir typ ögonfransen skarp men inte pupillen. Här ser vi Lovisa äta sin

*

Fokus och koncentration inleder 

*

Kolla greppet!

*

Inga småtuggor här inte!

*

Det är klart, lite spår blir det ju

*

Fotar du fortfarande morfar, kolla!

*

Mums va gott det var!

***

FOTOKOMPISARNA

***

Svartvitt eller färg? En fråga som ofta kommer upp här på sidorna. Och för mig är det självklart att det inte finns något enkelt svar, det beror både på bilden och sammanhanget och vad jag vill med bilden. Just när det gäller porträtt upptäcker jag att  jag oftast föredrar svartvitt. När jag gjorde aprilbidraget i min årskavalkad häromsistens bestämde jag mig för bara naturbilder, men det fanns en del annat, tex bilderna från aprilmötet på Fågelsången . Jag gjorde ju en blogg därifrån direkt då för snart ett år sen och då var det bara färg om jag kommer ihåg rätt. Nu känner jag tydligt för porträtten i svartvitt. Här kommer några av dom. Grundtanken var att göra "klassiska" porträtt, bara de två sista porträttbilderna valde jag en annan ton.

*

Anna

*

Bengt

*

Monica

*

Peter

*

Martin

*

Anders

*

Stefan

*

Kurre

*

Och det var så skoj att göra så ett icke-porträtt också får hänga med

Var la jag den nu då? Fyrisån och Uppsala

*

*

STICKIGARE ÄN VANLIGT

***

Självporträtt, men ingen selfie. Stativ och 10 sek fördröjning, brännvidd 180 (70-200/2,8). Hade tänkt byta profilbild men ser så dj-a bister ut. Men ok som porträtt på Allvarlig Man :-)

Hörde egentligen till mars-serien men kändes som den skulle förstöra Bequia-stämningen. Låg efter med rakningen när jag kom hem, provade ca en vecka utan, sen åkte det mesta av igen

***

***

TÄVLINGSBILDEN

***

Vad jag kommer ihåg har jag under mitt liv lämnat in tre bilder till tävling - alla till klubbmästerskapen i Ludvika Fotoklubb i mitten på 50-talet - en med ett diagonalt båtspår i vattnet nedanför Svinesundsbron, en på Blötbergets gruvlave i kvällsljus och så den här - som jag då kallade "Gamlingen", en bildtitel som jag är lite ambivalent till idag, den känns aningens nedlåtande - kan det vara för att jag snart är där? Året är 1955, morfar är några år över 80, jag fyller 75 i år

***

Men historiedetaljerna lämnar jag gärna åt sidan, den här bilden (undrar om den inte fick ett hedersomnämnande?) tycker jag alltmer om ju mer jag tittar på den. Morfar står på grusplanen utanför Nedre Ulleruds kyrka i sommarsolen alldeles ensam, undrar om jag inte redan då anade den ensamhet som följer med hög ålder - hustrun Olga död sedan något eller några år, barnen utspridda i Sverige, vännerna döda eller i varje fall försvunna ur synhåll. Han är klädd i finkostym med väst och hatt mitt i sommaren men håller hatten i handen - för värmens skull eller för att vi nyss kommit ut ur kyrkan, jag minns inte. Rak i ryggen som han alltid varit men totalt chosefri. Jag kan fortfarande höra hur kyrkogårdsgruset knastrar under mina fötter.

***

Vi bodde ju trångt när vi var hos dom i Deje på somrarna och efter att mormor dött delade jag sovrum med morfar. Efter att ha lyssnat på tio-nyheterna och efterföljande väder släckte han och inte mycket blev sagt, även om han alltid svarade när jag frågade om något. Och medan den stora svarta Moraklockan i köket lugnt och tryggt hördes ticka tog det inte många minuter innan jag sov. Från mornarna kommer jag väl ihåg ljudet av hur morfar striglade rakkniven på ett läderbälte innan han började raka sig. Alltid kniv, aldrig nymodigheter som rakhyvel. Jag sprang ut på balkongen för att dricka choklad medan svalorna svirrande flög över en som jag minns alltid blå sommarhimmel

***

Genom hela mitt liv har somrarna i Deje framstått som så nära paradiset man kan komma. Och mormor är nog den enda människan i världen jag varit helt trygg med. 

***

***