SÅ MYCKET EN SOCKERDRICKA KAN BETYDA!

***

Det var på skolresan till Stockholm, 1959 eller 1960.Tror skolan (Ludvika hal) hade hyrt ett särskilt tåg, det var i alla fall många klasser som var med på resan. Jag gick sista ring, Ingemor sista klassen i realskolan. Jag visst redan vem hon var, brorsan Dag hade gått i samma klass som hon. Dessutom hade hon sedan något år bott i samma hyreshus som vi. Jag hade ju redan konstaterat att hon var snygg och vi hejade på varandra. Men mer var det inte. Hur skulle man bära sig åt för att få kontakt liksom? 

Tågresan blev lösningen. Nånstans där på resan frågade jag om hon ville dela en sockerdricka med mig. Det ville hon. På den vägen är det liksom, drygt sextio år, tre vuxna barn och fem barnbarn senare. Vad lite man vet. Särskilt om hur mycket en sockerdricka kan betyda.

*

Jag vet att ni sett den här bilden men det är nog den bild jag tycker bäst om på I, tagen nå´t år in på 60-talet

*

Den här bilden är nästan 50 år senare, tagen 2008. I sitter med Vilma knappt två månader, barnbarn nr 3. Hon rävsover på I:s axel, I njuter av värmen och kontakten

*

***

VÄNTETID

***

Optiker Persson är min optikerbutik i Norrköping Det har blivit många besök de senaste åren pga av gråstarr, glaukom och keratokonus. Eftersom jag åker in med lite reservtid för parkeringar och sånt blir det ofta 15-20 minuters väntetid. Nerslagen i en av besöksfåtöljerna passar det att använda kameran. 

*

*

***

PROFILEN

***

Han satt på Storgatan i Ludvika och njöt av septembersolen. Storgatan var på min tid både genomfartsled och den stora affärsgatan, alltid mycket folk. Numera är den delvis omgjord till gågata. Så mycket folk är det inte ändå.

*

*

***

-59 TROR JAG

***

Bror Dag och jag delade rum under nästan hela vår uppväxt. Kanske var det sista året i gymnasiet jag fick ta det minsta rummet. I alla fall är det jag som ligger här. Eftersom skolschemat sitter uppe på väggen bakom mig är det inte helt tillfälligt. Av skolschemat ser jag att vi fortfarande läste på lördagarna, lördagsschemat ligger längst ner på schemat och eftersom vi då slutade till lunch är det färre timmar än dagarna resten av veckan (ovanför). Vem jag överlåtit kameran till kommer jag inte ihåg, gissar att det är just Dag. Blixt ser det ut vara. Och nej, det är ingen killtidning jag läser, minns jag rätt är det en Adox-broschyr.

*

För övrigt noterar jag till min sorg att Björn  Natthiko Lindeblad inte längre är med oss. Tyvärr har jag aldrig träffat honom personligen men lyssnat till några av hans inspelade samtal. Dom räcker för att ge glädje och sinneslugn. 

*

*

***

OKTOBERKVÄLL BORLÄNGE

***

*

*

***