FRÅN KORSHEDEN TILL KOREA - FUNDERINGAR

***

Korsheden är en fridfull plats. När jag är här går jag nästan varje dag någon timme eller två nånstans, kanske inte precis i Korsheden, det kan vara Saxevägen, Söderbärke eller på fälten utanför Västerbyhyttan. Här är det Saxevägen, straxt efter den lilla träbron, vid våtmarkerna där. Nu är det tyst, fåglarna har förvunnit, eller i varje fall tystnat

*

Det passar bra att fundera när jag är ute och går, tankarna kommer liksom av sig självt, ingen ansträngning behövs. Ute i världen är det ju inte lika lugnt och jag lyssnar med stigande oro på nyheterna  om utvecklingen på koreanska halvön. Mina farhågor från dagarna efter presidentvalet i USA verkar besannas. Det finns mkt jag ogillar hos Trump, det mesta faktiskt , men det riktigt oroande jag upplevde då var att presidenten i USA också är överbefälhavare över världens största krigsmakt. Och när världens kanske två mest outvecklade, narcissistiska och naiva  ledare råkat i konflikt med varandra är situationen inte att leka med. Den här situationen tror jag aldrig uppkommit med Obama kvar som president även om naturligtvis Nordkorea fortsatt sitt kärnvapen- och robotprogram.  Jag är inte pessimist och inbillar mig att det fortfarande finns tillräckligt med kloka människor runt Trump för att förhindra faktiska stridsåtgärder men just egocentriciteten hos båda ledarna gör risken för misstag stora. Jag kommer ihåg tidningsrubrikerna från Koreakriget i början av 50-talet, inte roligt. Och det kriget avslutades aldrig, det blev aldrig fred, man kom bara överens om vapenstillestånd. Så i princip är det fortfarande krig, fast det just nu är vapenstillestånd. Just nu.....

*

En annan fundering är att demokrati inte är en universallösning mot allt, i alla fall inte mot dumhet och ovidsynhet. Det tål att tänka på. Jag har inget förslag till bättre system såklart men vartenda demokratiskt beslut kanske inte är höjden av klokhet på närmare håll heller......

* 

*

***

NÄSTAN ETT HELT LIV

***

Det står tomt nu, pappas skrivbord. Det är här jag minns honom, vid skrivbordet i rummet som både var hans arbetsrum och sovrum hemma på Karlavägen i Ludvika. Arbetsrum eftersom han hade expeditionen hemma. Ofta var han på tj-resa, han var skolinspektör för Dalarnas södra inspektionsområde. Men skrivbordet var hans bas, jag tror det var ännu mer, det var centrum i hans värld. Pappa var inte så fysisk, inte med dagens mått i alla fall. Jag kan inte minnas att jag  någonsin sett honom med en hammare i handen tex. Och jag vet mig aldrig ha suttit i hans knä eller kramats. Jag skulle säga att han undvek allt som kunde bli - eller kännas - känslosamt. Det hade han inga redskap för, jag vet att han var extremt ensam som liten. Han var intellektuell skulle man nog kunna säga, han levde mycket i böckernas och papperens värld. Och att skriva var för honom något absolut självklart. 

*

Att han använde sina almanackor för att skriva i visste jag förstås, tom dagböcker skrev han tidvis.  Men omfattningen har jag inte haft klart för mig. Förra veckan var jag som ni kanske kommer ihåg och hämtade material från mamma och pappa som min storasyster Sigbrit haft, mammas bröllopsfoto tex visade jag ju här för knappt en vecka sen. Nu har jag tittat på dagböckerna. Jag säger tittat på, inte läst, det är en del och till att börja med vill jag se vilka år de omfattar

*

Det har ösregnat hela dagen och är alltså en perfekt dag för det här. Såvitt jag kan se är det med undantag för några år i mitten av trettiotalet en kontinuerlig serie från 1921 till 1992 , dvs drygt 70 år. Jag tror inte det är särskilt vanligt med så lång serie och känner på mig att det är en skatt. Ändå har jag ingen ambition att läsa allt, det känns inte meningsfullt, jag lever mitt liv nu. Men jag funderar på om materialet inte borde sparas för framtiden på något sätt. Självklart ska jag göra några nedslag i materialet

*

Allra första nerslaget blir i fickalmanackan för 1940 (mitt födelseår) 

*

Och kort och lakoniskt , men det står det ändå - Lillpojken född

*

Ett hopp fram till en tjockare dagbok, 1959 när han var 57 och mitt i livet

*

Här är det tätskrivna sidor fyllda med hans drivna handstil

*

Ytterligare ett hopp, nu fram till 1992, det år han fyllde 90 år

*

Och visst skriver han fortfarande. Inte så långa essäer men han skriver, fortfarande drivet

*

Men här tar det slut, det sista jag kan se han skrivit är från den 3:e november det året och han ska fylla sina 90 år samma månad. Och dom sista raderna råkar vara om mig  "Björn fyllt 52 idag och blivit uppvaktad", det har hamnat på den 3:e i stället för dagen innan som är min födelsedag. Det gör inget pappa!

*

Pappa levde ytterligare 10 månader och dog i början av september 1993. Jag kommer inte ihåg vilket datum, mina almanackor har bara gällt jobbet......

**

KVÄLLSLJUS

***

*

*

***

NOBODY SAYS ANYTHING

***

It comes after next curve. Or the one after that. Death. And nobody says anything. Strange. Maybe we think we can fight it by not talking about it. I don´t. I try to get used to it. It helps me to see what is important to me. It helps me to make every moment important. Thus death actually makes my life more vivid, more joyful, more beautiful. I am not sure, but I think that´s why I´m trying to catch everything that I find beautiful in my pictures. More and more I find myself avoiding the extraordinary things, the politics, the knowledge. Most of my life I have been trying. To improve, to become, to succeed. And thus missed to live, to be, to enjoy what is. At last I´m living. 

*

*

***

FÅGELSÅNGEN IDAG

***

Idag blev det Uppsala och Fågelsången igen. Det börjar kännas hemtamt och gemytligt och det är lika roligt varje gång att träffa fotokompisarna irl, inte bara på FS, FB eller var på nätet det nu är. Här kommer några, vi var åtta idag. Dom tre första är med A7RII:an och Minolta 85:an, dom tre sista med A7S och 70-200. Bildbehandlingen är alla med Silver Efex men med olika varianter allt eftersom jag tyckte det passade resp bild

*

Lena

*

Mats

*

Jan-Olov

*

Göran

*

Inte vårt gäng, det fanns fler med kamera

*

Lyckat som vanligt!

***