ROSKILDE 1957

***

Både fotolusten och blogglusten är (har varit?) lite låga för tillfället. I stället fokuserar jag på en del annat, sånt som förhoppningsvis är något mer bestående. Bloggarna är ju verkligen dagsländor, för de flesta av oss åtminstone (undantaget Bob då, bra gjort Bob!). För mig betyder det lite jobb på ett par fotoböcker som  är på gång, framtagande av en kalender från Bärkebygden 2019 (Söderbärke med omnejd). Jag gjorde en i fjol som blev omtyckt även om upplagan inte är så stor, kalendrar får man ju gratis på många håll.

*

Nåväl, jag har också tagit fram några fler av alla gamla negativ jag har. Och en av bilderna jag hittade är från Roskilde, taget sommaren (juli tror jag) 1957. Noggrann som jag var då med anteckningar, vet jag att den är fotad med min Yashica Mat på en Adox R18P, 1/100 s bl 5,6. Måhända det kan intressera Erik? Går det att känna igen var det är taget? I mina anteckningar står i alla fall Gata i Roskilde

*

På väg på färjan - lite mindre än dagens färjor

*

På färjan, våran Vauxhall Cresta i mitten med pappa vid ratten

*

"Gata i Roskilde", sommaren 1957

*

***

THE OBSERVER

***

*

*

***

GÅVAN

***

Allting är så stort och så litet. Sierskorna må spå, men begränsade äro deras  förmågor. Trådarna finns där och bildar vävarna, mönstren, vi sakta rör oss i. Mönstren av släktled  och erfarenheter, obrutna mönsterspår ända tillbaka till urtidhaven. Så förverkligar vi oss själva och gör våra val efter bästa förmåga och tror oss fria och obundna men rör oss med snigelfart utefter vävarnas trådar, och blåsor av rymd med rödförskjutet galaxljus omger oss. Och under de tunnaste hudskikt pulserar blodet med gåvan vi fått. 

*

*

***

FORTSÄTTNINGEN PÅ HISTORIEN OM PAAVO

***

För några veckor sen gjorde jag en blogg om den här bilden och min gamla lekkamrat i Ludvika, Paavo, ni kan läsa den här  https://www.fotosidan.se/blogs/khaladsphotoblog/paavo-1952.htm

*

I den ställde jag många frågor om Paavo, frågor jag aldrig fått svar på, inte förrän jag fick reaktioner på den bloggen. Som jag brukar göra när bloggarna har anknytning till några av de orter som har FB-grupper jag är medlem i, delar jag bloggen med dom grupperna. Den här gången delade jag så klart bloggen med Ludvika-gruppen. Flera gånger har det också lett till kontakter som har varit riktigt roliga. Också den här gången fick jag svar, både på bloggen men också FB-sidan, från alla hans fem hans barn! Jag som inte varit i kontakt med Paavo på typ 65 år fick alltså veta att han har 5 barn och själv finns på ett äldreboende i Ludvika, jätteroligt! Och alla barnen tyckte det var roligt med bilden på pappa och texten. Nästa gång jag/ vi är i Korsheden får det bli ett besök på äldreboendet! Säg sen att det inte är nå´n nytta med bloggen......

*

*

***

NORRKÖPING I NOVEMBER

***

Norrköping är det, men det kunde lika gärna vara någon annan plats i Sverige. Lagom tät dimma för att ta några kvällsbilder, men det är så härs års kan jag undra varför vi bor här. Det är mörkt, det är ogrönt, det är fuktigt. Men framförallt, det är mörkt. Mitt på dan är det halvljust. Eller om det är halvmörkt det är, i alla fall behöver man ha lamporna tända också mitt på dan. 

*

Det slår mig när jag går genom ett av Norrköpings stora bostadsområden hur få människor som rör sig ute, och dom som rör sig flanerar inte precis omkring, dom har tydliga mål - att så snart som möjligt komma inomhus i ljuset och värmen. Det kan inte vara lätt att komma till Sverige utifrån under vintern - hur hittar man värme och gemenskap när det ser ut så här? Hur tar man sig innanför väggarna, in till oss som har våra gemenskaper därinne?

*

Precis som Bengan nyss konstaterade - förr hade det krävts stativ och långa exponeringstider. Nu är det bara att gå ut med kameran i handen, lite märkligt är det, men bekvämt. Diset hjälper förstås till en del, det är inte så mörkt eller svart som det är klarare kvällar.

*

*

*

*

*

*

***