LÄTT JUSTERAD

***

Att det är en smula regnigt och ganska kyligt (5 C i natt) gör mig just nu ingenting. Jag sitter där jag sitter ungefär. Ren baggis men ändå. Häromdagen när vi satt och åt i uterummet lyckades jag få en rejäl sticka i foten (jag springer ofta barfota i Korsheden, obehandlat trägolv). Sådär 1,5 cm, väl inkörd utan chans att själv få ut den. Det blev vårdcentralen i Smedjebacken, en liten lokalbedövning och ett skalpellsnitt. Inget märkvärdigt alls, det är bara det att snittet ligger exakt under trampdynan på framfoten och än går det inte att lägga tyngden där. Så nu några dar tar jag inte många steg i onödan.....

*

*

***

REPET - OCH LITE OM SKÄRPA

***

Så blev det en svartvit bild igen. Orginalet hade väldigt lite färg ändå tänkte jag, det är bara rosten på stegen det hänger på som inte kom med. Och bättre skärpedjup hade det ju blivit med kortare brännvidd men nu satt långtelet på och så  fick det vara. Inte var ljuset så bra heller, ISO 12800 behövdes. Men det är formerna och strukturen jag ville åt och dom finns där även om det int är nå´n kanonskärpa, men vi är alla redan överens om skärpans betydelse så det behöver jag inte orda om. Det som ofta förvånar mig är att dom som mest efterlyser bilden och bildinnehållet och som påpekar att det är inte utrustningen som avgör bildens bildkvaliteter ofta just är dom som nästan uteslutande skriver om teknik och utrustningar.

*

Vad gäller skärpa är det ju heller inte sant att skärpan är utan betydelse. Att skärpa i sig inte gör en bild till en bild med bildinnehåll är visserligen sant, men för många bildgenrer är skärpa av stor betydelse. Dit hör landskap, dit hör sportfoto, dit hör fågelfoto, dit hör produkt- och modefoto mm mm. Sen är det också sant att både i sportfoto och fågelfoto kan en lämplig och medveten oskärpa också tillföra bilden värde. Allt det här vet alla som är intresserade av foto, ändå skrivs dom flesta inlägg om skärpa ur något slags miniperspektiv som oftast utgår från en genre och ett syfte eller ännu oftare, från den egna utrustningen. Det gäller fö bildkritiken också ofta. Att dela bilder på en bred och öppen fotoblogg gör ju inte alla med syftet att åstadkomma bilder med stort allmängiltigt bildinnehåll. Vi är många som tycker det är roligt med vardagsfotografering och trivialfotografering också, förutom att nån gång då och då, av slump eller skicklighet, åstadkomma en bild som kan uppskattas av många. Tur är väl det för Fotosidan, tror dom skulle ha det magert om den bara vore för de riktigt duktiga, dom är nog färre än det kan verka......

*

*

***

SVARTVITT

***

Tar man bort färgen (praktiskt taget alla digitalkameror registrerar i färg) tar man också bort naturavbildningen. Hux flux är man befriad från misstankar om pictorialism och vykortsknäppande, allt blir genast mer seriöst och rentav en smula konstnärligt......

*

Lite mer seriöst är det ingen tvekan om att svartvitt nästan alltid ger ett allvarligare intryck, färg och livsglädje hör ju på något sätt ihop. Faktiskt är det ett av skälen till att jag nästan alltid vill ha mina bilder i färg. Livet är alldeles tillräckligt allvarligt utan att jag understryker det i mina bilder. Så långt jag kan strävar jag efter att betona det positiva i tillvaron. Jag vet ju - det jag betonar och fokuserar på växer i mig, det jag avstår från att ge uppmärksamhet får allt mindre grepp om mig. 

*

I just den här bilden har jag så klart gjort tvärtom. Det automatiskt allvarliga i det svartvita har jag förstärkt genom att hålla bilden mörk. Själva motivet ser inte så kul ut i färg och i verkligheten heller, det är grisgården vi passerar varje dag. Grisar har en fullständigt fenomenal förmåga att böka upp jorden och resultatet blir massor av sten. Så motivet i sig passar  för att göra ännu dystrare. Förutom att bilden är mörk har jag vignetterat, men inte mer än man ser alla stenar.

*

*

***

VITKINDADE I SVARTVITT

***

Häromsistens, för prick en vecka sen, ute vid kyrkudden i Söderbärke. Efter att Marianne gått kom dom vitkindade gässen tillbaka. Tre par med en, tre resp fem ungar, kul. Ungarna var av rätt olika storlek i dom olika kullarna. Motljuset var starkt, rakt mot solen nästan, alltså föll det sig naturligt idag att testa svartvitt. Här kommer några. 

*

*

*

*

*

*

***

ASFALTERING - LUDVIKA 1955

***

När jag såg Mikael Goods fina asfalteringsbilder kom  jag ihåg att jag nyss bläddrat förbi några egna bilder på asfaltjobb, dock från 1955. Som dom flesta av mina riktigt gamla  svartvita bilder är motiven från Ludvika, min uppväxtstad. Här korsningen mellan Fredsgatan och Engelbrektsgatan. Kameran var min lilla Robot IIa så bilderna här är skannade från 24x24 mm negativ.

*

*

*

***