HON HÅLLER MIN HAND HÅRT

***

I håller alltid hårt i min hand, oavsett om vi går från ett rum till ett annat eller går nerför trappan till bilen. Hon kan, sakta, själv gå från ett rum till ett annat, men vill helst ha stöd. Hon ber mig aldrig, finns jag inte till hands försöker hon själv. Säger jag köket eller ditt rum frågar hon var är det? Självklart behöver hon hjälp med allt. Tröjor är enkla, rörligheten i armarna är bra men det är svårare med benen, dom lyder henne inte, där får jag lirka, det mesta fastnar halvvägs innan vi klarat ut det. Med allt menar jag allt, jag lägger upp och delar maten så kan hon för det mesta äta själv med sked, om inte händerna darrar/skälver för mycket, då kan jag behöva mata henne. Också i badrummet behöver hon hjälp med allt. Självklart har hon alltid inkontinensskydd, men det är enklare med bebisar än vuxna.

* 

Vi fortsätter att åka ut till Risinge för att "promenera". Med på-och avklädning och den lilla turen ut tar det  nästan en timme, då går vi i knappt tio minuter och kommer kanske 25 meter fram och tillbaka. Vi stannar många gånger och tittar och lyssnar men på tillbakavägen viker sig benen nästan ibland. Hon frågar alltid vart vi ska och förstår inte när jag svarar men känner direkt igen sig när vi är där. Ofta gör vi en biltur på eftermiddagen för att den inte ska bli så långsam. Efter lunch sover hon en timme eller så, då passar jag på att gå en lite längre promenad. På kvällarna ser vi på TV ett par timmar, lite beroende på ork och program. Hon brukar somna vid nio och sover ofta tolv timmar, avbrutet av några byten förstås.

*

Den här veckan är hon på sitt växelboende. Hittills har det varit en gång var åttonde vecka men från och med denna vecka har jag ändrat till var fjärde vecka (som det varit tänkt och godkänt från början). Ur min synvinkel går dagarna nästan i ett nu eftersom hon behöver hjälp med nästan allt, hon har också svårare att vara själv. Det  har också blivit påtagligt jobbigare med badrum och toabesök. Eftersom hon inte säger till måste jag lyssna för att hinna med och det gör jag inte alltid.  Jag skall inte besvära er med detaljer men det kan bli många tvättar och extra städningar på en dag. Säkert blir hennes egen verklighet allt rörigare och svår att förstå. Eftersom hon inte längre kan sitta och minnas på ett medvetet sätt tror jag hon känner sig ensam. När jag ringde henne idag var hon sysselsatt och glad men blev samtidigt så rörd att hon grät en stund, precis som hon ofta gör när barnen ringer eller då jag hämtar henne dom förmiddagar hon är på träffar med andra i samma situation. 

*

Hur det blir med Korsheden i sommar är jag osäker på. Vi har varmvatten, dusch och riktig toa men badrummet finns i ett annat hus. Visserligen bara tre meter bort men med två trappor, det fixar hon inte själv längre som hon gjorde förra sommaren. Kanske provar vi någon vecka när något av barnen är hemma, annars blir det väl så att jag är där mina "lediga" veckor. Vi har nu en elektrisk rullstol på gång som ska göra det möjligt att vara lite längre ute när våren väl är här. Sakta börjar jag förstå att den dagen närmar sig när det inte går hemma. Det har jag alltid vetat men det har gått mkt snabbare sista året. Ändå vill jag inte ge upp än på ett tag. Hon vet hur det är, det har hänt att hon svarat, när jag frågar hur hon mår och jag ser att hon är ledsen,"det är inte så lätt när man inte är någonting längre". Och det handlar inte om jobb eller barn, det handlar om att hon ingenting kan göra. Inte röra sig fritt själv, inte tala så mycket, talet hackar och hon får inte fram det hon vill. Men jag känner att hon tar min hand och håller hårt, då behöver vi inte prata. Och hon vill gärna att jag lägger mig bredvid henne en stund när hon lagt sig och håller om henne. Det gör jag gärna tills jag känner att hon är lugn. 

*

Musik: Har lyssnat mkt på den här i kväll Enigma/ The Age of Loneliness /Carly´s Song ( här)

*

*

*

*

***

2023-03-23 01:58   Lena Mossbring

Din vackra käresta.
Så mycket kärlek hos er.
Många varma tankar till er båda.
/Lena

Besvara

2023-03-23 02:49   Lena Rydbeck

Tack för den levande berättelsen och de fina porträtten! Hon betydde så mycket för mig i tonåren, och det är inte sällan jag tänkt på henne genom åren.
Antar att det knappast funkar, men hälsa henne varmt från mig ändå!

Besvara

2023-03-23 07:04   Erkenius

Du skriver så fint, ni kämpar på tillsammans. / Mvh Nina

Besvara

2023-03-23 07:44   Canalog

Det berör mig starkt det du skriver, Björn.
Börje N

Besvara

2023-03-23 07:53   Lena Holm

Mycket rörande det du skriver. Kanske för att vi träffats så pass många gånger IRL, men också ditt raka och ogenerade sätt att beskriva er vardag. Plus de två väldigt fina bilderna.
Hälsningar Lena

Besvara

2023-03-23 08:48   arpeand

Mycket fint skrivet, din berättelse berör mig mycket.

Besvara

2023-03-23 09:37   Lola Gren

Så fin skrivet och tack för att du delar med dig.
Jag blev berörd till tårar av den kärlek texten visar.
//Lola

Besvara

2023-03-23 09:44   laha

Tack för din fina text och dina fina bilder. Jag blev mycket berörd av detta.

Besvara

2023-03-23 09:47   Jan Olof Härnström

Hej.
Lola han före mig att skriva ned mina tankar.
Sorg, kärlek och värme. Mycket fina och talande bilder.

Varma hälsningar
J O

Besvara

2023-03-23 10:13   Margareta Cortés

Fint berättat om er vardag, känner igen en del från min egen mammas sista år och även svärmor.

Besvara

2023-03-23 11:28   ehrsa

Bra kämpat i tillvarons omständigheter, och ni gör så gott det går.. och så är ofta verkligheten för oss alla, men också lite mer för en del!
Hälsn!

Besvara

2023-03-23 12:23   Måns H

Hej Björn, talande bilder och fin text, jag känner igen mycket men inte allt. Fint att du skriver, jag tror att den öppenheten kan påverka oss alla.

Besvara

2023-03-23 14:35   begust

Tack för att du delar med dig.
Mycket fint skrivet.
En tuff period på alla sätt.
Tyr att du får egen tid också.
Mvh Bengt

Besvara

2023-03-23 15:05   sears

Svårt att inte bli berörd. Många tankar som bubblar upp om livet.
Tack för att du delar med dig Björn.

MvH
Johnny

Besvara

2023-03-23 15:32   mombasa

Du skriver fint och sakligt på ett mycket berörande sätt.
/Gunnar S

Besvara

2023-03-23 16:12   Vibybo

Det är en smärtsam vardag, men värdefull, du har igen allt du gör.
Modigt och bra av dig att beskriva detta - kärleken.

Besvara

2023-03-23 19:20   Nic Löving

Hej Björn, tog mig tid att fatta i vilken verklighet ni lever tillsammans! Blev så ledsen att ert liv har fått en ny vandringsled. Kommer för alltid att minnas roliga stunder med er, både i simhallen och hos grannar Eva och Ulf.
Önskar er allt gott.
Hälsningar Kristina och Nic

Besvara

2023-03-23 20:05   Lars Ove Pehrsson Koll

Din fina berättelse var mycket fint, berörde mig mycket. Hälsar Lasse

Besvara

2023-03-23 20:09   LenaK

Så fint skrivet som berör!

Lena

Besvara

2023-03-24 06:28   ronny vervaart

All kärlek till er <3

Besvara

2023-03-24 08:19   gunte

Du är en vardagshjälte Björn..
Fin text som sätter en klump i bröstet.
HaD/Gunte..

Besvara

2023-03-24 08:48   Stican

Fint skrivet och en vacker bild på I jag känner igen mycket av vad du nu går igenom fast det är många år sedan
Ha det gott/Stig

Besvara

2023-03-24 10:28   Terje71

Så oerhört fint skrivet Björn. Jag blir rörd. Tack.

Besvara

2023-03-24 11:25   Hasse

Fick en att tänka efter, när man levt kanske 80 procent av ens liv... Tack Björn!

Besvara

2023-03-24 14:15   Khalad

Tack för alla era fina och omtänksamma kommentarer! Ser att det är flera som har egna erfarenheter av Alzheimer från familj eller bekanta. Det är inte så konstigt, Alzheimer är den i särklass vanligaste demenssjukdomen och man räknar med att ca 100 000 idag har sjukdomen. Om vi räknar med att det finns säg 10 personer i närheten av varje sjuk (familj, vänner och bekanta) så har ju ungefär var tionde person i Sverige någon i närheten som har Alzheimer. Såklart blir det gradvis jobbigare men jag vill också säga att vi fortfarande har bra kontakt i stunden. Här och nu kan hon tala med mig och vem som helst, allt (nåja) fungerar, det blir inga konstiga situationer. Återigen, tack för alla vänliga och peppande ord! / Björn

Besvara

2023-03-24 17:00   ericborgstrom

Stort tack för ditt varma och nakna berättade. Livet begränsas. Vi är något efter er och förstår att hjälp kommer att behövas även för oss. Och bilder från ungdomsåren hjälper en att minnas hur det en gång var.
Med vänlig hälsning, Eric

Besvara

Svar från Khalad 2023-03-27 00:10

Tack för din kommentar Eric, den betyder mkt. Jag förstår det som att någon av er också har Alzheimers. Det ser nog på ett sätt ganska olika ut för olika personer - vad som drabbas först, hur snabbt sjukdomen framskrider mm men i stort tror jag förloppet är ungefär detsamma. Jag hoppas inget jag skriver skrämmer dig, min tanke är att det kan vara bra att veta också för andra hur det ser ut inifrån, men i grund är det också en lättnad för mig att få berätta. Tack för ditt förtroende att berätta. Många hälsningar/ Björn

Svara

2023-03-26 17:06   Halina Strandskatan

En vacker kärleksfull berättelse om en vacker kvinna... Dina ord och bilder är väldigt gripande och jag blev rörd till tårar.
Hälsningar Halina

Besvara

Svar från Khalad 2023-03-27 00:15

Tack för din vackra kommentar Halina. Alla har vi något att bära. Det enda vi vet att livet aldrig är stilla, allt ändras över tid. För mig är det en lättnad att få dela. Många hälsningar/ Björn

Svara