HÄRIFRÅN TILL EVIGHETEN
***
Idag struntar jag i nomenklaturen, den är ändå helt ointressant. Norrköping idag på Olai Kyrkogata så visst är det gatufoto. Men bilden går utmärkt som barnbild också. Eller snapshot i största allmänhet. För mig blir det nästan alltid färg. Varför skulle jag självmant välja svartvitt när tillvaron är i färg? För det konstnärligas skull? Aldrig i livet jag offrar livsglädjen för konsten. Allrahelst nu på äldre dar känner jag att färgen blir viktigare och viktigare. Ju äldre vi blir desto mer tvingas vi att titta på livet i stället för att fullt ut delta. Men färgen finns där till glädje för alla.
*
Jag föll pladask för den här scenen. Undrar vad bilden på ryggen föreställer? Först tyckte jag det var fantomen, men kanske är det en apa? Fast vad har pistolerna med apan att göra? Om det nu är pistoler? Är man klok är man i alla fall försiktig, man vet inte var fallgroparna finns. Men det är tryggt att ha dockan i handen. Miljoner bilder och tankar rasslar förbi i mitt huvud. Barnen i världen, och mina. Och världen. Och att bara det eviga nuet existerar, härifrån till evigheten.
*
*
***
En utsträckt hand ifall ...
Nej, vi ska inte följa några regler.
"När vi lärt oss alla regler, kan vi jobba utan dem."
Var det Picasso som sa det? :-))
//Lola
Underbar bild med flickan och snuttefilten. En sådan behöver man hel livet. Utan den går man under.
Respekt.
Ha en fin weekend
Bob
Sedan kan det finnas väldigt akuta situationer som man vill bli av med färgen. När min son föddes exempelvis, och jag fick se honom för första gången - var hans ansiktsfärg falukorvens... :-)
Jag gick ut i korridoren och bytte till svartvit film!
Annars håller jag med dig. Färger kan vara underbara - som i din bild! Vilken fantastisk bild du har åstadkommit. Färgerna samstämmer fint, motivet är på pricken komponerat - det avgörande ögonblicket i sin prydno, helheten är intressant och tankeväckande. Jag förlorade mig i den bilden en lång stund.
Jag kände bara ett behov att besvara din (retoriska?) fråga: "...Varför skulle jag självmant välja svartvitt när tillvaron är i färg?"
Som du kanske har noterat, så anser jag att svartvitt är en egen uttrycksform som står på egna ben. Därför skall man skilja på svartvitt och färg före man börjar sin fotografering. Då bortafaller även det du nämner om att avlägsna färgen från en färdig bild. Där förstår jag helt din känsla, men man skall överhuvudtaget inte vara i den situationen - enligt min mening.
HaD/Gunte..
Mvh Bengt