Hej Peter. Så formulerat, alltså brett miljöproblem och inte smalt mat, är vi överens. Det är ju ganska självklart att vore vi hälften så många, eller säg bara 1/3 (vi var ca 2,5 mill 1950) skulle miljöproblemen inte vara i närheten av så stora som de är idag. Det Malthaus påstod var att maten skulle ta slut, han räknade med en obruten exponentiellt ökande befolkning. Det är vi inte i närheten av, tvärtom är mänskligheten generellt betydligt mer välförsedd med mat nu vid 8 milliarder än på Malthaus tid under 1700-talet då vi var nånstans kring 500-700 millioner. Att fattigdom och svält fortfarande regionalt förekommer i betydande omfattning har inget med otillräcklig global matproduktion att göra, däremot med krig, terror, politik, stamfejder, religiösa konflikter och annat liknande.
Media och vissa vetenskapsmän tittar 20-30 år fram och ser bara katastrofer. Här ger Malthaus ett intressant tidsperspektiv. Han var född 1766, dog 1834 så 1800 blir en bra startpunkt. Det är drygt 220 år sedan. Går vi istället 220 år framåt kommer vi nästan till 2250. Jag har inte sett någon befolkningsuppskattning så långt fram men mig skulle det inte förvåna om vi vore nere på hälften av den maxpopulation ca 10 mill. som förväntas 2050-2070, dvs 5 mill. Eftersom jag blir alltmer övertygad om att vi inte står inför någon klimatkatastrof men väl några graders temperaturhöjning tror jag inte alls det är orealistiskt att tro på ett mycket hållbart samhälle framöver. Hoten för att inte lyckas är fortsatta krig, kanske nukleära, terror, politik och religiösa konflikter, dvs samma som jag nämnt ovan. Tillkommit har en orsak för krig och terror - konflikter mellan miljöaktivister och icke miljöaktivister. Tack Peter!

Jag var ju med på universitetet under 1980-talet när konflikten Malthus/Boserup ivrigt diskuterades.
Visserligen ställde sig Malthus oriktigt pessimistisk när han förutsade en exponentiell befolkningstillväxt som skulle leda till att maten tog slut tämligen snabbt - men han laborerade även med andra faktorer - som man inte kan läsa om på Wikipedia. Det handlar då om att just terror, politik, stamfejder, religiösa konflikter och andra liknande omständigheter skulle decimera den mänskliga populationen på ett liknande sätt som lämlarna när dom blir för många för sin livsmiljö. En självreglerande effekt alltså. Om krig och konflikter blir för massiva, så blir det onekligen följden - och skulle bli så även i dag.
Jag menar att även Ester Boserup hade fel i sitt antagande att mänsklig innovationskraft hela tiden höjer matproduktionen på ett sådant sätt att Malthus kris aldrig kommer. Den har hittills inte kommit, helt i enlighet med Boserups teoribeskrivning - vilket inte alls betyder att den aldrig kommer. Det finns naturligtvis en övre gräns där vi slår huvudet i taket.
Låt oss hoppas att de positiva tendenser som du berättar om, och som jag även på kvällen hörde på nyheterna, håller i det långa loppet - för då behöver kanske Ester Boserup aldrig få sin pokerhand synad... :-)

Jovisst. Men är det inte självklart att vi inte kan dra ut tex den snabba befolkningsutvecklingen i oändlighet? Jorden klarar att föda en befolkning på 10 milliarder, sannolikt också tjugo. Men det skulle säkert inte gå med 1000 milliarder. Om vi talar om en ihållande exponentiell befolkningsökning skulle vi helt enkelt inte få plats. Jorden omfattar knappt 150 milj km2 landyta så vid 150 bilj människor har vi en m2 per person. Det handlar ju just om hur kurvorna för befolkning och matproduktion ändras med tiden. Eftersom vi nu kan konstatera att vi har mer mat per person än för 220 år sen när Malthaus kom ut med sin skrift och det nu ser ut som den globala befolkningen viker ner vid 10 eller straxt över 10 kommer maten inte bli det problem han oroade sig för.

Tack Stefan. Tror inte det är någon skillnad i varmare länder, med högre utbildning och bättre materiell standard minskat barnafödandet, det visar hela södra Asien, Sydamerika och de länder i Afrika som har tagit sig ur den värsta fattigdomen.