FOTOSIDAN, FACEBOOK, INSTAGRAM, SÄTERDALEN, FLICKR OCH deviantART
***
Kanske är ni alla mogna, självständiga och oberoende fotografer som bara går på er egen inre känsla när ni fotar. Så skulle jag också vilja vara - stark och fri och obändig. I verkligheten upptäcker jag att jag är på FS, på FB, på Instagram, i Säter, ibland på Flickr och ibland på deviantART. Och jag blir glad för kommentarer och beröm och lite besviken när det uteblir. Men vad värre är, jag ser ju också att jag anpassar mig. Inte rakt upp och ner så där, men lite här och lite där för att få det som jag tror det ska vara. Och konsekvensen är att jag ibland glömmer det enda viktiga, att ge något mig själv. Bortsett från dagboksbilder av barnbarn och tandläkarbesök känner jag något i varenda bild jag lägger ut. Förundran, vemod, sentimentalitet, kärlek eller sorg eller kanske tom smärta. Jag gissar att det endast sällan går fram, men det är inte heller det viktiga. Det viktiga är att jag försökt uttrycka något som inte alltid är enkelt och rationellt - alltså gett en liten bit av mig själv.
*
Det händer att jag tänker att det ständiga flödet av bilder utifrån inte enbart är bra. Kanske skulle det vara bra att att under en längre period gå ur alla sociala media, stanna med alla bilder hos mig själv, inte hålla på att dela hela tiden. Jag vet ju från andra delar av livet att det är bara i tystnad och med mig själv jag kan känna in mig själv - alla mina inre signaler försvinner i bruset av allt annat om jag inte är i tystnad med mig själv. Det är inte så att jag är trött på sociala medier, men kanske vore det bra att ta en paus ibland?
*
Hoppas ni ser svalorna, både i skyn och tätt över marken!
*
***
😊
Må gott!
Mvh Tommy
Jag är med mina bilder bara med på FS och ibland på Facebook, och försöker undvika att visa personer, men vissa undantag finns. Jag brukar inte anpassa mina bilder till vad andra tycker.
I snitt får jag 200 klicks i början som efter någon månad kan bli 1000 st.
Men det säger inte så mycket, eftersom jag inte vet om jag omedelbart blir bortklickad igen på grund av ointresse.
.
Några kommentarer brukar jag få, och jag tackar alltid!
Jag brukar kommentera också, och tycker att det är dålig stil av några enstaka medlemmar,
när man inte ger någon respons på min kommentar! Du brukar alltid svara!
.
Jag tycker speciellt om den första av Dina två bilder!
Hälsningar
Wolfgang
Jag har profiler på G + - Blogspot - Flickr - deviantART - Facebook - och har visat förmodligen en Instagramkonto från länge sedan som jag inte använder. Idag använder jag i huvudsak FS och till min familj och vänner FB.
Vad som skrivs eller klickat på alla andra sidor tar jag som det kommer. Jag har stor glädje och får mycket inspiration här på FS och läsa så gott som varje blogginlägg.
Jag håller fullständigt med Wolfgang i hans kommentarer.
Om du måste sätta något i statistiken så att du är ständigt den mest lästa här och på toppen av de mest aktiva (jag ligger ibland direkt efter eller dag i förväg :-) ) Det gör naturligtvis inte att lägga till något livskvalitet, men jag tar det som en del av mitt foto hobby och inte mer.
Jag vet inte om mitt begränsade svenska ordförråd ger tillräcklig mening och förståelse.
Vi är många de skulle sakna dig här, och jag tycker att du ska fortsätta som förut.
Många vänliga hälsningar från Erik i Roskilde / DK
PS: Jag ser svalan på himlen.
Bästa hälsningar från Erik.
//Erik//
Hälsn!
//Erik//
Två fina bilder som känns väldigt äkta i förhållandet till det du skriver i din text.
Själv har jag haft semester från bloggar och annat socialt. Känns bra att pausa en stund även om jag inte är så flitig som andra. Visst söker väl alla bekräftelse, i form av kommentarer. Det är väl också själva motorn för det skapande arbetet. Sociala medier som plattform för detta, ja, kanske lite för snabbt, lite ytligt. Jämför med välgjorda printar på en vägg. Och visst, att uppfinna en ny stil, ett bilduttryck som ännu ej är skapat är nog omöjligt. Modernismens dilemma. Men vi hittar oftast rätt ändå. Att inspireras är inte att snegla. Bland alla ismer och uttryck finns det något som träffar rätt i ens eget hjärta. Tja det här kunde vara början på ett blogginlägg...
Lev väl.