FOTOGRAFISKA

***

Jovisst, jag hann med Fotografiska också. Det var länge sen jag var där och jag ville gärna se Lars Tunbjörk-utställningen. Den gjorde intryck på mig och fick mig att fundera över fotografi i allmänhet och min egen i synnerhet. Och hur lätt det är att nischa in sig i ett hörn. Jag menar, hade jag haft hans motiv, eller hans bilder, på mitt minneskort hade jag sannolikt raderat de flesta och knappast visat någon på här på FS. En och en alltså, utom kanske det här fantastiska porträttet. Men utställningen som helhet......Helt suverän. Hur Sverige förändrades, hur vi människor förändrades. Från månghundraåriga jordbruks- och brukssamhällen till...., ja, jag vet inte riktigt. Tomma ytor och yttre koncept och där bilderna, säkert medvetet, aldrig ger mig någon känsla av djupet eller innehållet i allt det nya som kom. Men Lars såg förstås, och därför finns bilderna och utställningen. Imponerande. 

*

*

Och övervåningen......Den förstod jag mig nog inte riktigt på, kanske hade jag inte den inre ro som behövs för att ta in nytt, övervåningen lämnade mig i stort sett opåverkad.  Jo, det är klart, bilderna från Sudan och Afghanistan kan ingen opåverkad gå förbi.  Men där kände jag mig hjälplös, oföretagsam och otillräcklig. Och undrar längst in i huvudet om ytterligare en uppsättning bilder av mänskligt elände faktiskt hjälper dom som fotograferats.

***

2018-10-05 01:47   GunnarW

Jag har inte varit där men det känns som att jag skulle kunna beskriva det på samma sätt. Eller det skulle jag inte, kunna beskriva alltså, men hålla med dig om jag gick dit. Jag menar att du formulerar det bra, riktigt bra, och att jag nog inte skulle få till texten men det skulle kännas så som det känns nu när jag läser din text.

(skulle jag fått min text ovan i kameran skulle jag nog slängt den men snart går inte det - här)

Besvara