FEININGER OCH JAG - SVARTVITT KONTRA FÄRG
***
Häromdagen hade Bengt H en intressant blogg där han framförde synpunkten att digitalfoto bildmässigt är svårare än analogfoto. Förstod jag rätt därför man får med allting, alla detaljer, alla oväsentligheter som oftast inte är fallet vid analogt foto. Digitalfoto är helt enkelt alltför realistiskt, det visar allt som faktiskt finns, oavsett om det tillför något till bilden ur fotografens synvinkel. Den tanken fick mig omedelbart att tänka på Feininger igen. I sin bok Framgångrik färgfotografering (Bonniers Sthlm 1957, orginal Prentice-Hall New York 1954) . I första kapitlet Färg kontra svartvitt trycker Feininger mycket på att skillnaden inte bara är teknisk, där finns en psykologisk skillnad, "Svartvittfotot är huvudsakligen ett abstrakt medium, färgfotot i första hand ett realistiskt". Det tycker jag är uppenbart, naturen är inte svartvit för oss som har färgseende. Själv tycker jag det är en avgörande skillnad. När vi väljer svartvitt har vi redan bestämt oss för att inte avbilda utan skapa något eget. Jag tror att detta också innebär att vi i den svartvita tekniken automatiskt får in ett slags generaliserande, vi avbildar ju inte på ett realistiskt sätt en specifik verklighet, vi använder den som modell till vår bild. Det har konsekvenser också när jag väljer färg. I en färgbild blir det definitivt svårare att frigöra sig från verkligheten även om ambitionen att generalisera, att höja sig "ovanför" verkligheten och visa något mer än den realistiska avbildningen finns. Närvaron av färg påverkar också betraktare till att bedöma bilderna ur realistisk synpunkt, oavsett vad fotografens syfte med bilden är. Därtill kommer, enl Feininger, ökade tekniska svårigheter. "Vidare är fotografen i svartvitt begränsad till två dimensioner - perspektiv och kontrast - medan han i färg arbetar med tre - perspektiv, kontrast och färg".
Innan jag avslutar, ett hopp tillbaka till en av Bengts synpunkter, digitalt är mer realistiskt än det analoga, det tar med allt som finns i verkligheten. Det gör det, men samtidigt är det ju så att det mänskliga ögat påverkas av vår hjärna. Ögat ser inte allt i synfältet på samma sätt, intresset för vårt motiv påverkat också vårt seende. Det som är långt ut åt sidorna i synfältet blir mindre skarpt i vår hjärna, tom så att det som vi tycker är mindre intressant blir mindre skarpt i vår hjärna. Därvidlag liknar det analoga foto mer vår verklighetsuppfattning i hjärnan, alltså mer realistiskt......
*
Scillans litenhet och diffusa sprödhet kanske syns bättre utan färgbilden dominerande blått?
*
***
Däremot har jag en lite annan syn på hur man ser. Min uppfattning går ut på att man ser med hjärnan vilken använder ögonen för att titta med. Den 3D- bild man har i huvudet är ju tämligen stabil fast blicken flyttar sig oavlåtligt. Ska försöka utveckla tankegången i en blogg.
Ett mycket intressant och utvecklande inlägg. Jag får nog läsa det några gånger och begrunda. Jag är med dig i ditt resonemang.
Innebär det att analogt foto blir mer fritt skapande, det är lättare att skapa fritt?
Ha det gott
Jerry
Beträffande skillnaderna mellan analogt foto och digitalt refererar jag mest till Bengt H:s inlägg men lägger till att vi som människor kanske faktiskt inte registrerar allt omkring oss lika bra som ett knivskarpt digitalfoto, hjärnan gör att vi "ser" tydligare det vi har fokus/ uppmärksamhet på, och på det sättet liknar analogfoto (oftast med lite äldre objektiv som inte har samma kantskärpa som nya generationens digitalobjektiv). Hälsn/ Björn
Jag är nog mer inne på Måns Hagbergs tanke om hjärnan och ögat som en komplett synapparat. Jag skrev en blogg om det för några år sedan.
För övrigt en fin bild som verkligen tar fram sprödheten.
/Gunnar S
Man kan stänga av alla andra autofunktioner också på den.
Sen går det att få alla möjliga bildresultat om man beslutar sej för att man vill ha det.
Fin behandlad bild av scillan, den drar igång tänkandet på ett spännande sätt!!
Hälsningar Lena