Hej Björn.
Jag kan väl känna igen dina känslor och tankar om livet. Har samma tankar då och då, jag undrar om det kommer lite med åldern? Jag tror att män har svårt att prata om känslor och hur vi mår innerst inne. Här i Roskilde har kommunen bildat några "mansgemenskaper", där män i grupper på 5-6 män träffas var fjortonde dag och i förtroende diskuterar och utbyter ämnen som de går och tumlar med var för sig. De flesta är ensamstående och ensamma, antingen för att de blivit änklingar eller för att de lämnat arbetsmarknaden och därmed också en del av sina nätverk. Jag gick med i "grupp nummer 5" inte för att jag kände mig särskilt ensam - jag jo är gift, men jag behövde också någon att sparra med. Det har slutat med att jag har fått 1 god vän, som jag träffar regelbundet - utan hjälp av kommunen :-) Tyvärr fanns det inga fotoentusiaster i gruppen :-(
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Ursäkta om det blev för långt.

Poesi i både ord och bild! Hälsningar Mats