Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd
ETT STÄNK AV VEMOD
***
Kanske är jag lite blödig, men det behövs inte mer än att himlen öppnar sig en aning vid kvällningen, tillräckligt för att se det där blekblå som övergår i dunkelblått, förrän jag känner ett stänk av vemod. Suget ut i oändligheten, bortanför det blåa. Tidens och rummets oändlighet. Ja, och så vi då. Du och jag. Ett par blinkningar i evigheten. Nära och långt borta på samma gång. Universum och fjärrvärmeverket liksom. Ibland tänker jag att det skulle vara mer av det inre än det yttre här på bloggen, mer av känsla och mindre av saker. Fast det skulle bli för flummigt förstås. Ändå, längst inne, tror jag att vi alla drömmer om en tillvaro med mer kärlek, mer glädje, mer frihet. Och frid.
*
*
***
Inlagt 2021-10-26 22:11 |
Läst 1740 ggr. |
Permalink
Jag kan väl känna igen dina känslor och tankar om livet. Har samma tankar då och då, jag undrar om det kommer lite med åldern? Jag tror att män har svårt att prata om känslor och hur vi mår innerst inne. Här i Roskilde har kommunen bildat några "mansgemenskaper", där män i grupper på 5-6 män träffas var fjortonde dag och i förtroende diskuterar och utbyter ämnen som de går och tumlar med var för sig. De flesta är ensamstående och ensamma, antingen för att de blivit änklingar eller för att de lämnat arbetsmarknaden och därmed också en del av sina nätverk. Jag gick med i "grupp nummer 5" inte för att jag kände mig särskilt ensam - jag jo är gift, men jag behövde också någon att sparra med. Det har slutat med att jag har fått 1 god vän, som jag träffar regelbundet - utan hjälp av kommunen :-) Tyvärr fanns det inga fotoentusiaster i gruppen :-(
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Ursäkta om det blev för långt.
Vacker himmel
😊