ENKLAST VORE JU.....
***
Sent på eftermiddagen klarnade det upp och en blek sol tittade fram. När jag passerade Spången såg jag dom, sångsvanarna. Dom låg där inne i vassen på våtmarkssidan, ett par. Tiden närmar sig kan jag tro. Tiden för att flyga norrut, för att hitta en boplats, för att para sig. Naturen sköter sitt, alldeles utan funderingar, utan tvekan. Dom gör det dom ska, utan funderingar, utan diskussioner. Ska vi göra det nu, eller ska vänta tills i morgon? Kanske blir det snö? Eller blir vinden för hård? Dom bara flyger när kallelsen kommer.
*
Kanske skulle man varit en svan, gärna en sångsvan? Dom följer sin längtan bara, eller vad det nu heter när man är svan? Så här på avstånd, och och i en annan skepnad, kan jag tycka det är avundsvärt. I alla fall vore det mycket enklare att inte fundera över det ena och det andra. I blir lite orolig när jag är borta känns det som. Nu stannar jag i alla fall ett par nätter till, äldsta dottern är ju hemma. Och flyktingfrågan, ska vi inte göra något för dom 800 000 nya som flyr undan kriget i Syrien? Vi har ju nyanlända så det räcker sägs det i kommunerna, många kommuner går på knäna redan. Och egentligen borde jag inte bry mig, enklast vore ju att inte fundera, det är ju regeringen som inte gör det den ska. Inte min sak. Regeringen är bra att skylla på, då behöver inte jag fundera på vad jag ska göra. Eller borde i alla fall. Fast jag har tänkt att det skulle kunna bo några nyanlända här i Korsheden, jag är inte här så ofta nuförtiden. Mamma och pappa hade krigsbarn under kriget fastän dom bodde ganska trångt. Och det här är väl också krigsbarn? Sen är det det här med klimatet, jag kör ju bil upp till Korsheden. Det borde jag inte göra. Men nu äntligen har jag tiden jag aldrig hade när jag jobbade. Men, men, men.......
*
Enklast vore ju att vara en sångsvan.
*
*
***
Våra politiker är bra på affärer så dom kanske kan sälja några Jas plan till Syrien, blir lite mer jämt i striderna då. Det är skillnad på krigsbarn och krigsbarn, en finne ser ju i alla fall nästan ut som oss. Dom där nere ser helt annorlunda ut, till det yttre i alla fall. Inombords är det kanske lika. Vad vet jag.
Om inte Greta har alltför mycket emot att jag åker bil så blir det nog en tur till Norrland framöver. Där ska jag sätta mig under en trehundraårig tall och fundera på framtiden. Om det finns någon tall kvar.
Sten
Mvh/Gunte..
Hälsn!