DUMMA OCH TRÖGA?
***
Häromdagen skrev jag lite om bortglömda värden som långsamhet och vardaglighet. Går det att hitta bättre illustration än kor? Dom har tidigare inte hört till mina favoriter, jag har sett dom som tröga och lite dumma. Det där ändrade sig under några dagar förra sommaren när flera av korna på ängen nedanför oss kalvade framför våra ögon. En av kalvarna fick bonden dra ut med rep, han jobbade hårt i flera timmar, och kalven såg livlös ut under tiden. Ett antal timmar senare tog den sig på vingliga ben upp och diade små stunder innan den föll ihop igen. Men visst klarade den sig, livsviljan var uppenbar. Och korna som kalvat stod bredvid sina kalvar timme efter timme och slickade dom rena, puttade försiktigt på dom för att hjälpa dom upp på benen första gången, råmade gång på gång tyst och mjukt för att tala om här är jag, jag finns här......
*
Sanma reaktion har jag skam till sägandes haft med människor också. Kanske inte just att jag sett dom som tröga och dumma, men jag har haft åsikter, inte alltid så positiva. Utan att ha känt dom. Åsikter som säkert grundats i schablontänkande och förutfattade meningar. Och som jag några timmar eller dagar senare skamset fått omvärdera i grund, när vi lärt känna varandra en smula. Att tro att man är utan förutfattade meningar är nog säkraste sättet att styras av dom. Alla har vi ju våra egna erfarenheter. Och dom egna erfarenheterna formar våra förutfattade meningar. Det är bara det att varje människa är unik, varje ny dag också för den delen.
*
I alla fall glädjer jag mig åt att se korna nere på ängen igen. Dom går runt och betar, omväxlande ligger dom lugnt och idisslar. Och långsamheten och vardagligheten är uppenbar. Liksom tryggheten. På ängen finns massor med gräs och skogen finns runt omkring. Undrar om några är betäckta och skall kalva i år? Kanske fick han nog av slitet i fjol bonden, vi får se. Tycker mig se att det finns flera ungdjur i flocken.
*
En del av flocken
*
Uttrycksfullt
*
Kalv, men knappast precis nyfödd?
*
***
Hälsn!
Det är många historier jag hört om hur det kan gå när man har det.
Glad är jag du nu gillar kossor för de tillhör mina favvis djur på ett underligt sätt.
mysigt få se dna kor.
Ha det gott
Gun-Inger
Runt gömslet gick eller låg det kor, de tog det också med ro. Det var väl endast jag som var lite nervös när jag skulle gå dit, på kossornas mark. De var lite längre bort så jag behövde inte passera dem men en reste sig och tittade på mig hela tiden tills jag vek av mot gömslet.
Det är nog en gammal historia som sitter i bakhuvudet, den gången skulle jag passera en grupp kor och kanske blev de oroliga för jag var mellan dem och kalvarna, jag kom igenom men jag blev förföljd av ett 50tal kor i 10 minuter tills de tröttnade