DOM SVÅRASTE BESLUTEN
***
Dom svåraste besluten är dom jag måste ta ensam. Nästan alltid är det bra att tala med andra innan jag ska fatta beslut, men ibland funkar det inte. Och ibland kanske jag har talat med andra men inte kommit fram till någon slutsats ändå. Jag menar, alla beslut som jag måste, eller vill, fatta måste jag ju ta själv. Och stå för det. Men att ta dom ensam, utan samråd, är svårast. Då är tiden till hjälp. Att inte ha för bråttom. Om jag inte vet, känner mig villrådig, är det oftast för tidigt att ta beslut. Det är lätt att ha för bråttom, jag vill ju så gärna ha beslutet gjort, överstökat. Med tiden (!) har jag lärt mig vänta, vänta tills jag vet. För det är nästan konstigt, så småningom kommer svaret eller övertygelsen om vilket som är rätt, inom mig själv, utan några råd eller försök att hitta svaren på annat håll. I små frågor kan det ta en minut, en timme eller en dag. I stora frågor kan det ta några veckor, några månader eller några år. Men så småningom kommer svaret av sig själv, utan vånda. Helt plötsligt finns det där som det mest självklara i världen. Och jag undrar vad det var jag funderade över.
*
*
***
man bär ångest inom sig och inte har någon att delge den.
Bilden känns som när det är mörkt inom mig. Jag vet då
att mörkret inte är negativt för efter det kommer ljuset.
Ha fin dag i morgon
Gun-Inger
Redan som en ung man lärde jag mig som befäl vid Arméns Fallskärmsjägarskola att man måste kunna ta snabba beslut om nöden verkligen kräver det. Men om man har tid - då skall man aldrig ta snabba beslut, utan utnyttja tiden.
Men många gånger är jag även velig så det förslår, då önskade jag att någon kunde sätta fart på mig.
Så är det stora beslut så bör det nog få ta sin tid.
Bilden förknippar jag med ett lite tyngre beslut.
ing-marie
Ha det fint
😊
Ha det gott
Torbjörn
Hälsn!
😊