DOM HELIGA KORNA
***
Ja, dom heliga korna ja. Det är väl bara där i Indien dom finns? Eller? Som vanligt beror det ju på vad vi lägger in i orden, jag tänker ju inte bara på kreaturen, boskapen. Dom jag tänker på finns lite här och där. Särskilt här skulle jag vilja säga. Här hemma är det för det mesta en åsikt som gäller. Eller två då, man kan vara för eller emot. Så fort någon tyckt till om något får hen en stämpel i pannan. Antagligen är det för att underlätta för alla bröder och medsystrar så dom slipper tänka till själva. Sorteringen är klar liksom.
*
Exempel? Det går att börja nästan överallt. Ta demokratin tex Varför diskuteras aldrig vilka begränsningar den har? För det har den väl? Och varför diskuteras inte uppenbara brott mot vår demokrati mer? Jag tror lika mkt på demokrati som politiskt system som dom flesta av er skulle jag tro. Ändå vill jag inte att vi röstar fram den ögonläkare som ska operera mig. Och jag är oändligt glad att inte mina lärare röstades fram. Och jag är väldigt tveksam till att Nordisk Fotoklubb verkligen röstar fram det bästa inom modern fotografi. Men det kanske ni tycker? Men det där handlar ju om kunskap och smak, det är något annat kanske? Jaha, hur är det tex med anslagspolitiken till universitet och högskolor då, det handlar mest om kunskap. Eller borde göra i alla fall, nu är det nog ganska mycket politik inblandad i alla styrelser och råd som anslår pengar, dom är huvudsakligen politiskt tillsatta. Och nåde den forskningsansökan som inte har ett genusperspektiv, vetenskaplig relevans räcker definitivt inte. Samtidigt ser jag hur många som ogillar valet av Trump, Erdogan, Putin eller Orban. Men dom är väl bra, dom är alla demokratiskt valda? Åt andra hållet förstår jag inte hur det kan finnas något som helst publikt stöd för aktivistaktioner som går utanför våra demokratiska regler och i många fall lagar, oavsett det gäller djurförsök, jakt, miljö, företagande eller kärnkraft. Varför är det ok att att agera odemokratiskt i vissa fall? Jo, jag vet, det är inte tillåtet, men det blir liksom inga mediedrev där. Nog går det att fundera också runt demokrati.
*
Ett annat och på sätt och vis mer aktuellt exempel än invandringen. Här om någonstans finns behov att diskutera och inte bara vara "för eller emot". Under 2016 och åren däromkring, när invandringen var som störst, var min uppfattning att vi ska ta emot så många det bara går, så många vi över huvud taget har råd till. Nu, några år senare, tycker jag mig förstå att vi kanske måste vara mer realistiska i bedömningen i "vad som går". Skolor knäar och har inte plats och tillräckligt med kompetenta lärare, vi har svårt med att hitta jobb, många invandrare lever till stor del utan sysselsättning och utan ett riktigt socialt nätverk i både år och decennier. Och att skjutningar och gängkriminalitet inte har ett samband här har jag svårt att tro. Men sambandet är inte att jag talar om invandrare, sambandet är arbetslöshet och frånvaro av integration. Vi har inte lust, ork eller vilja att ta hand om så många som vi tagit emot. Därför tycket jag det är att göra det lätt för sig att tala om enstaka individer, om det inhumana i att inte bry sig om varje enskild individ. Behoven är näst intill omättliga, hade vi öppna dörrar vid gränserna tror jag situationen snabbt skulle bli ohållbar. Och därmed är vi tvungna att ha regler och begränsningar. Att ta enskilda individer som blir stoppade eller "återutvisade" som exempel på att regering och riksdag inte bryr sig och att vi har en inhuman invandringspolitik är inte fair, då ser man inte hela bilden och tycker sig dessutom veta bättre än den demokratiskt valda regeringen och riksdagen. För egen del tycker jag att just invandringspolitiken är ett moraliskt dilemma. Jag skulle fortfarande vilja ha åsikten att vi ska ta mot så många det bara går, men jag inser att realiteten är att "så många det går" inte är så många jag skulle önska att det vore. Frågan är - vilka uppoffringar är jag faktiskt villig att göra? Och vilka är du villig att göra? I botten har alla moraliska frågor bara starkt personliga svar. För knappt 75 år sen tog mina föräldrar, som så många andra, emot ett finskt krigsbarn för några år. Det är krig i Syrien, Jemen och på många andra ställen nu. Vad borde jag göra nu?
*
Korshedskor
*
***
Demokratin har sina uppenbara svagheter och om man tänjer dem eller rent av spelar på dem, så hamnar man i gränslandet mellan demokrati och diktatur. Demokratins alla yttre kännetecken finns på plats, men om man skrapar lite så kommer det fram helt andra saker. Vilhelm Moberg menade redan på 1950-talet att vi levde i en demokratur – alltså just i det gränslandet.
En av demokratin starka sidor är att det är ett konsensuskoncept. Om människorna känner sig rimligt behandlade och hörda, så vill dom hellre samarbeta. Hur är det med den saken i dagens Sverige?
En annan styrka hos demokratin är att man med jämna mellanrum kan byta ut sina politiska representanter – om dom inte sköter sig. Hur är det med den saken i dagens Sverige? Runt år 2015 brakade den sedan länge förda invandringspolitiken ihop. Man fick ändra åsikt helt. 180-graderssvängarna var legio. Politikerna stod med brallorna nere inför hela svenska folket. Blev dom utbytta? Inte heller. Den delen av demokratin fungerar inte om man har ett slappt och håglöst folk.
Man kan säga mycket om detta, men det är nog inte rätt forum.
Härligt djur foto med en bildbehandling som jag tycker passar till detta motiv - gillas.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Mitt svenska ordförråd räcker inte för att vara med i debatten, så jag avstår från detta. Men det finns förmodligen många andra som kan och kommer.
Hälsningar Lena
Själv tycker jag inte det är OK med alla de krav på ansökningarna du räknar upp. Det handlar inte om vilken tid och vilket arbete som krävs. Avgörande är att såna här krav i grund innebär politisk styrning. Och är alltså ett utmärkt exempel på att vi behöver diskutera runt demokratin. Vi ser purfärska exempel på hur högre utbildning styrs politiskt i Ungern och Turkiet och så är det sedan länge i Ryssland. Vill vi ha det så i Sverige?
USA säger sig väl vara världens största demokrati.. (dom är väl störst i allt..), där lär Hillary ha haft 2 miljoner fler röster än Trumpen.. men Trumpen hade fler 'elektorer' på sin sida som gjorde att han vann.. vad är det för demokrati..? Det gäller nog att det alltid finns en rättsapparat som en 'backup', som kan ta hand om en galen president/ledare som råkat bli vald 'demokratiskt' i ett land.. Trumpen är väl och balanserar lite till att hamna i klammeri med rättvisan i det land han blivit 'vald' att leda.. det är rätt illa!
Jag har ett par tidigare kollegor som kommer från Tunisien men som kommit hit för kanske 20 år sen, och det är en av dom som jag snackat lite extra med. Det var intressant när den 'Arabiska våren' inleddes 17 dec. 2010 , just den dagen var busstrafiken inställd på det garage jag jobbade på då, detta på grund av snökaos, och jag glömmer aldrig vilket jubel det var bland alla arabiska kollegor från olika länder som också var där (54 olika nationaliteter jobbade där), när det meddelades att Egyptens president hade avsats/avgått.. det var mäktigt! Den här Tunisiern trodde inte att han skulle komma att flytta tillbaks till Tunisien, han trodde inte att landet/folket skulle klara av att bli demokratiskt, det finns för mycket grupper/klaner/hederskultur och annat som komplicerar det för mycket.. Han tror att detta gäller ett flertal av 'arabländerna', han trodde att där fungerar bara en 'diktator' om det ska bli 'ordning'.. kanske det är så i vissa länder..? Kanske det behövs en diktator i Afganistan som ex..?
Har man en demokrati så gäller det att det finns ett extremt starkt och oberoende rättssystem som kan 'ta hand om' en eventuell president som med tiden blivit lite knäpp och kanske galen t.o.m..
Hälsn!
Politiker har redan börjat styra exempelvis konsten, se Sölvesborg angående konstinköp, och muralmålningarna i Nacka där politikerna sätter gränser för hur det ska se ut och tydligt talar om vad konstnärerna får eller inte får göra.
Så demokratin är naggad i kanten och tål att diskuteras...
//GöranR
Vidare tycker jag mig se en , kanske fullt förståelig, rädsla att tappa röster, särskilt till SD, och så kollar man på dem och funderar varför de har så många "gilla". Och så försöker man göra och säga likadant, men det hjälper ju inte, folk röstar ändå på de som sa det först. Dvs i stället för att stå upp för sin egen ideologi och moral och "sätta emot".
//GöranR