DET VAR ROLIGARE FÖRR - FYRA TIMMAR I CITY
***
Visst var det roligare förr, före pandemin alltså. Massor av folk på stan överallt, åtminstone här i city. Och en sån här kväll, alldeles magisk tycker jag som är från landet. Jag var i stan över dan, minns jag rätt gjorde jag en magnetröntgen ute vid Globen, jag ser att jag började fota där, straxt efter fyra på eftermiddagen. Sista bilden, från P-garaget när jag ska hämta bilen och köra hem, är tagen straxt före åtta på kvällen. Dom flesta bilderna är tagna med min A7S, den som jag brukar kalla nattkameran, som jag då nyss köpt (begagnad), på vilken satt 24-70/4, ett av dom enklare Sony-objektiven. Men jag hade också min A99:a med, på den satt den gamla 70-200 med A-fattning. Förr betyder ju också när jag själv var rörligare. Alla bilderna från den 28 oktober 2014, alldeles för Allhelgonahelgen.
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
***
Jag känner mig som lantis som inte skulle klara Stockholmstrafiken, särskilt den bilden då två bilar är tre millimeter från varann i korsningen gjorde mig nervös. Fast det brukar ordna sig då man väl är där och segar sig fram mellan rödljusen eller försöker hitta rätt avfart i nån tunnel.
Bild 2 är lugna gatan, Drottninggatan numera nästan bilfri.
Cityscapes har nu installerat en ny ingress, du är välkommen med bilder både från Stockholm och små tätorter!
Passagen mellan T-Centralen och järrnvägssidan är det verkliga exemplet på att staden har stelnat i 50-talet. Den kulverten var innan pandemin rena mardrömmen på morgnarna då alla pendlarna vällde in. Om man försökte knyta ett skosnöre där i rusningen så är det frågan om man skulle överleva ens 5 minuter innan man krossades under pendlarströmmen. Utrymmet är i princip som på 50-talet fast det numera fått lite ny väggbeklädnad medan trafiken mångdubblats genom att pendlare från hela Mälardalen nu ska genom detta utrymme varje morgon och kväll. Alla snackar om bilköerna men ingen snackar om denna getingmidja som det inte hänt ett dugg med på 70 år. Det är ju inte så konstigt nu att fler och fler verkar tröttna på stadslivet och flyttar ut i kranskommunerna istället nu när proppen gått ur kring synen på distansarbete.
Städerna har ju också visat upp en "helt ny" sida som särskilda smitthärdar. Närheten i städerna har plötsligt visat sig helt dysfunktionell och otidsenlig. Så var det ju i än högre grad i Stockholm så sent som under kolerans tid på 1800-talet innan avloppen och vattenförsörjningen byggts ut och för att inte tala om under Medeltidens snusk. Hade inte staden haft ett stadigt inflöde av unga friska lantisar då, hade den självdött redan vid den tiden.
Bilderna är härliga och jag tycker just mörkerbilder av staden med alla ljusen ger betydligt mer än dagsljusbilder i allmänhet.
Ä Stockholm en storstad? Invånarantalet brutto räcker väl en bit, men jag minns då jag tittade ut över "stan" från Kaknästornet med en amerikansk kollega. Det här är ju bara ett stort grönområde sa han. Jag har inte kollat dagsläget, men för 25 år sen så bodde bara en tiondel så många människor på Stockholms innersta kvadratkilometer som på motsvarande yta här i Norrköping.
Och som du skriver i senaste kommentaren så är trafiken i Stockholm lite lugnare nu - tror jag, har inte varit där sen coronan.
"Mer än 40 procent av de svenska städernas äldsta bostadsbestånd revs 1960-1970. Under åren 1960-1975 revs i Sverige c:a 30-40 000 hus från 1800-talet och över 100 000 lägenheter byggda före 1901. I Katrineholm och Hagfors revs 80% av bostadsbeståndet. I Oxelösund, Köping, Enköping, Fagersta, Norrköping minst 70%. I Eskilstuna, Karlstad, Ljungby, Karlskoga, Tranås, Västerås, Nyköping, Uppsala, Linköping, Jönköping, Luleå, Borås, och Södertälje omkring 60%. I vissa städer och stadsdelar, bl a Norrköping och nedre Norrmalm i Stockholm, revs över hälften av befintlig bebyggelse. I Stockholms innerstad över 700 byggnader!"
Även ditt Norrköping nämns ju här som en av de städer där upp till 70% av byggnationen revs. 70% försvann och i Stockholm 700 byggnader. Det är som om vi skulle blivit bombade under Andra Världskriget. Efter det försvann mycket av det naturliga bofasta folklivet i centrala Stockholm.
https://www.fotosidan.se/blogs/stenisfotoblogg/index.htm?tag=S%C3%B6dermalm+-+Om+rivningarna+p%C3%A5+60-+och+70-talen%2C+motst%C3%A5ndet+och+gentrif
Här i Norrköping var väldigt mycket borta då jag kom hit, men det centrala Industrilandskapet var tämligen intakt, pappersindustrin kördes för fullt in i det sista. Det fanns dom som ville rensa rent det för att bygga nytt, t ex chefen för stans dominerande byggföretag som köpte Holmen, men det står faktiskt en hel del kvar. Ibland kändes det som om jag och stadsantikvarien var de enda som gillade stan, men tack o lov gick det att hitta en majoritet för viss varsamhet.
Sverige nådde 2020 World Value Surveys näst sämsta placering då det gäller aktning för äldre människor. Det märktes under coronan. Jag tror att nåt liknande gäller även äldre bebyggelse.
Jag förstår och delar Arkitekturupprorets grundinställning, att Sverige borde bevara mer och bygga nytt så att det passar in. Tyvärr har huvuddelen av arkitektkåren en annan inställning, det nya måste bryta av, och det finns inte många arkitekter som behärskar konsten att få nya hus att passa in. Så det som ritas i den vägen är sällan riktigt övertygande.
Alva och Gunnar Myrdals sociala ingenjörskonst ledde till 300 000 omhändertagna barn och tvångssteriliseribg av kvinnor samt bortstädning av de man skämdes mest för, "dårarna", bl.a. till nu avtäckta skandalomsusade Vipeholm. Det var väl rätt logiskt då att även tärande grupper som åldringar kom att ringaktas, så vår moderna ätttestupa på "ålderdomshem" eller vad de nu använder för politiskt korrekta benämningar under coronan är ju i det sammanhanget rätt logisk.
En stor del som hamnar på dessa hem dör under första veckan och om jag inte läste fel i DN, så dör hälften inom en månad. Min egen mamna klockade in på ett snitt av två veckor (långt innan coronan) och det var ju helt logiskt för trots att hon var helt OK när vi installerade henne på hemmet, så låg hon i kramper helt utmärglad och uttorkad i sängen efter fjorton dagar och var döende. Hon hade inte ens fått vatten och vi kunde inte ens prata med personalen för de förstod nog inget annat än tigrina i det fallet. Jag har svårt att se det som hände som något annat än institutionaliserat änglamakeri i privat regi till absolut lägsta kostnad.
Vi tror dessutom att barnhemsproblemen är lösta men det är de ju inte för nu kommer rapporterna som kräver nya utredningar om HVB-hemmen.
Alva och Gunnar Myrdals sociala ingenjörskonst ledde till 300 000 omhändertagna barn och tvångssteriliseribg av kvinnor samt bortstädning av de man skämdes mest för, "dårarna", bl.a. till nu avtäckta skandalomsusade Vipeholm. Det var väl rätt logiskt då att även tärande grupper som åldringar kom att ringaktas, så vår moderna ätttestupa på "ålderdomshem" eller vad de nu använder för politiskt korrekta benämningar under coronan är ju i det sammanhanget rätt logisk.
En stor del som hamnar på dessa hem dör under första veckan och om jag inte läste fel i DN, så dör hälften inom en månad. Min egen mamna klockade in på ett snitt av två veckor (långt innan coronan) och det var ju helt logiskt för trots att hon var helt OK när vi installerade henne på hemmet, så låg hon i kramper helt utmärglad och uttorkad i sängen efter fjorton dagar och var döende. Hon hade inte ens fått vatten och vi kunde inte ens prata ned personalen för de förstod nog inget annat än tigrina i det fallet. Jag har svårt att se det som hände som något annat än institutionaliserat änglamakeri i privat regi till absolut lägsta kostnad.
Vi tror dessutom att barnhemsproblemen är lösta men det ör de ju inte för nu kommer rapporterna som kräver nya utredningar om HVB-hemmen.
Som sagt det ser ut som det gör därför att vi inte har de enligt DN ca 90 platser vi borde ha som representanter i Riksdagen för den äldre befolkningen. Istället rekryterar partierna konsekvent utan undantag in yngre och diskriminerar äldre. Det borde ske snarast för vårt samhälle idag är uppenbarligen i stort behov av ett balanserande svänghjul.
Jag baxade iväg min fru till ett särskilt boende. Det värsta jag gjort, men situationen hemma var helt ohanterlig. På boendet var det väldigt dubbelt, fint rum och snäll personal men nästan ingen medicinsk vård. Då coronan kom beordrade Region Östergötland vårdcentralen och boendet att de på SÄBO skulle lämnas på sina rum med palliativa medel. Även min fru. Nu blånekar dom fast det står i journalerna.
Iallafall överlevde min fru. Vi kommer ut igen nästan varje dag, känns som ett mirakel varje gång. Jag lirkar i min fru sånt som hon gillar. Hennes kontaktperson i personalen köper också, på sin egen bekostnad, också sånt som min fru gillar åt henne. (Jag har lyckats övertala personalen ifråga att jag får vara med och betala, att vi svenskar är noga med att tjänster och gentjänster ska balansera.) Ibland känner min fru igen mig och blir glad men samtidigt arg, det är mitt fel att hon är inlåst där.
Bengt H.
Hälsn!
Jensens Bøfhus kom också med :-)
Jag har inte tagit många kvälls- / nattbilder - de kan antagligen räknas på några händer. Men jag vill prova lite mer - det känns som när jag ser dine här.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Till och med Siri Derkerts hemska betongklotter på Östermalms Torgs T såg gräsligare ut än jag mindes det.
Jag var den enda kunden på Dressman på vid en ödslig Drottninggata, alldeles innan lunch. Även det kändes helt overkligt.
Jag tog Waxholmsbåten hem och även den var nästan tom. Inte en enda turist ombord, bara några få ensamma öbor. Obefintlig risk att smittas där.
Risken är stor framöver när vi mer och mer kommer handla elektroniskt också att stadskärnorna överges som i en del amerikanska städer, där de mer eller mindre kommit att spela ut sin roll och övergivits av alla utom "de som blev kvar". Jag hoppas att vi inte hamnar där och att förändringen sker med en takt som staden kan leva med.