DET JAG INTE SPAR I FOTOBÖCKER BLIR INTE KVAR. PUNKT. TROR FÖ DET GÄLLER DIG OCKSÅ. BILDER 1954-1955
***
Det blir mig tydligare och tydligare. Att fotografera är till 99,9 % glädje för stunden. Med flera hundra tusen bilder i pc´n och kanske hälften därtill i MBP´n så kan man ju fantisera om att barnen ska sitta där och leta om några år. Ärligt, jag önskar dom roligare saker att göra. Dessutom har dom sina egna bilder att ta hand om, dom hinner inte dom heller. Så jag fortsätter mitt 50-talsprojekt - att spara dom viktigaste bilderna i en serie fotoböcker. Att välja ut några av våra bästa bilder tror jag hör till det viktigaste vi kan göra, ingen annan kommer göra det åt oss. När bilderna är så här pass gamla handlar det inte bara om nostalgi och familjehistoria, 70 år gamla bilder är historia. Dom säger något om hur det var. Det tror jag är viktigt. Alldeles för mycket går galet idag därför man har för liten koppling bakåt. Historia är viktigt, människan lär sig. Om hon bryr sig att hålla lite koll på historien. Såklart är mina historiska bilder en droppe i historiehavet. Eller bildhavet om ni så vill. Men dom skulle kunna intressera några barn, barnbarn, eller deras barn, så småningom.Vad vet jag. Men ett vet jag, dom bilder jag inte spar lättillgängligt men ändå rimligt beständigt åt mina barn och barnbarn, dom försvinner om några år.
*
Bok nr 2 i serien handlar om Nettartiden, från sommaren 1954 till sommaren 1955. Boken får 33 bilder av dom 216 jag har tillgängliga. Fortfarande kostar jag på mig stort format,en bild per sida. Jag gillar ju bilderna. Dom flesta har ni sett, men av dessa bara en tror jag.
*
Storasyster Sigbrit 16 ska straxt kliva på Stockholmståget här på stationen i Ludvika. Hon ska till Stockholm för att gå på Hasselbackens restaurangskola. Hon fick ett rum, eller rum, det gick inte att stänga till, det fanns ett draperi att dra för där hon sov. Kul att se, 3:e klass fanns kvar. Mamma, pappa ochjag är med och vinkar av, liksom bästisen Inger, straxt utanför bild till vänster
*
Ibland gjorde vi bilutflykter, antingen till vacker natur eller städer och samhällen som låg inom rimligt håll, för att lära oss, se något annat än Ludvika. Bilen hade ju gett oss frihet ochmöjlighet att se världen , eller åtminstone Köpings hamn som här. Fascinerad av fartygets namn, Oberpräsident delbruck. Standarden ser inte ut att vara överdådig.
*
Jag var med i en barnteatergrupp något år. Säkert nyttigt för mig, jag kände mig ganska obekväm med det. Roligast var kompisarna och bussresor i trakten Här lite bus i snön nånstans . Och dom här tjejerna var jag lite intresserad av, jag var 14.
*
***
Så jag fortsätter nog med påbörjade projekt resorna till Bequia, Kuba och New York.
Mvh Bengt
Känner att jag också måste ta tag i skapandet av fotoböcker. Har ju bara två ännu så länge. Ska efter helgen skicka in min tredje. De flesta bilder från den skog jag tagit mina bilder. Tänkte nästa bok ska var om min släkt. Min tre äldsta barn minns ganska bra dom vi hälsat på och vem alla personer på bilderna är men min yngsta son har inget minne alls av dom vi pratar om eller har på bilder. Personer som var en del av vardagen för oss. Har dock inte klart för mig hur jag ska lägga upp det.
Sten
Tyvärr ligger det nog mycket i vad du säger. Vi kan också se vad som finns bevarat av fotografins urtid. Trots att det var en begränsad mängd finns för lite dokumentation om bildinnehållet.
Dagens bildmassa är enorm och de flesta bilderna saknar info.
Så det enda sättet för oss är att välja ut och publicera i bokform så att det kan lagras på universitetsbiblioteken. Allt annat försvinner efter några hundra år.
God fortsättning
Bob
Gillar bilden på din syster utanför tåget. Det måste ha varit en stor händelse att åka till Stockholm och bo själv när man var 16. Rökning tillåten ser jag. Minns du om det fanns vagnar där man inte fick röka eller brydde man sej helt enkelt inte?
Hälsningar Lena
Att spara på CD är ju ett alternativt sätt att spara bilder. Hur vi sparar det vi vill spara är upp till var och en, det jag försöker trycka på är att dom bilder som enbart finns lagrade i datorfilerna nog försvinner för gott när vi gör det, i alla fall för de allra flesta. Tack och hälsningar/ Björn
Du går in i ett mycket ömt område här. Jag tror att det är många av oss som har samma problem och samma överväganden. Vi har både pappersfoton i massor av album, diasbilder i massor av lådar och nu också digitala foton på CD-ROM-skivor, USB-nycklar, interna och externa hårddiskar. Och som du också skriver har våra familjer också tusentals bilder själva. Vad du gör är att bevara bilder från en tidsperiod där de åtminstone inte har bilder från och det är viktigt - särskilt med den bildskatt som du har. Jag "orker" det inte för min egen del.
Som du kanske vet är jag i färd med att skriva till dem lite istället.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Naturligtvis var jag lite utmanande i min rubrik, att det inte bara gäller mig själv alltså. Jag påstår inte heller att det gäller alla, det finns flera sätt än fotoböcker. Men väldigt många tror jag det gäller. Vi fotoentusiaster fotar ofta på utan att fundera så väldigt mycket över var bilderna tar vägen. Sen. Och merparten av alla våra datalagrade bilder kommer definitivt bara försvinna med oss, inte bara med mig, därom är jag övertygad. Många vänliga hälsningar/ Björn
Nu känns det ju angeläget att tänka till för tiden efter mig/oss.
Spar en del foto utprintat i album men får gå igenom och kanske göra en fotobok med minnen
MvH
Johnny
Några böcker är dock ett trevlig sätt att bevara lite bilder men kostnaden skenar snabbt iväg.
Mvh/Gunte..