DÄR LIGGER HON OCH VÄNTAR......
***
Ja, där ligger hon och väntar. Det är många år sen jag fick syn på henne och numera tittar jag till henne då och då. Åren går, men några år mer eller mindre märks inte i hennes egen tideräkning, den började för många miljoner år sen, typ 65 miljoner år sen. Hur hon hamnade här vet jag inte, kanske har hon kommit upp ur jordens inre eller så har hon ramlat ner från en förbipasserande planet eller möjligen komet. En del säger att det inte finns några drakar, och att dom aldrig funnits heller, utom i sagorna förstås. Men varifrån kommer sagorna tror ni? Och den här är i högsta grad verklig, hon ligger bara och väntar. Väntar? På vad då?
Ja, det kan ju inte jag veta. Men jag har mina aningar. Och jag vet att hon sett mig, alldeles tydligt har jag sett hennes enda öga betrakta mig när hon tror att jag inte ser. Ibland kan jag känna hur marken liksom darrar till när jag går förbi där på stigen alldeles vid stranden. Och jag vet alldeles säkert att hon inte är förstenad, hon sover bara, eller ligger i dvala. Så har hon sin alldeles egna utstrålning, sin egen energi, en energi som ofta får vågorna omkring henne att dämpas en smula. Och jag tror att hon vet. Vet vaddå? Hon bara vet. Så behandla henne med den respekt hon förtjänar, den respekt som nån som vet bör behandlas med.
*
*
***
Mv/G
Jeg gillar fotoet.
Mange venlige hilsener fra Erik.
ett bra foto och en bra text, summan blir perfekt!
Hälsningar Stefan Gunnarsson
(och tack för fotosnacket i Liepaja)