Bequia - havet
Bequia är alltså en liten ö - typ 5x10 miles, 7 000 invånare. Är det något som är typiskt är det havet. Nästan oavsett var man är, är havet inom synhåll. Och hörhåll! Vårat hus låg lite ovanför havsnivån, på nordvästra sidan, atlantsidan, lite ensligt, och dyningarna rullade oavbrutet in och gav ett oupphörligt dån (ja, dån, inte brus). Det är "vårt" hus som är i bild nedan
Vill ni se hur det såg ut - förstora!
Jag hade mitt rum på havssidan, sov med vidöppna fönster så skönt jag sällan sovit. Och när jag vaknade lyste solen därute mot den blå himlen (iPhonebild!)
Stranden precis nedanför huset var inte ngn idealisk badstrand men den var idealisk för snäckinsamling i lämplig klädsel
Och fina fotspår blev det
Den bästa badstranden låd lite längre bort, och det tog 15 min med bil (genomsnittshastighet på typiska vägar 15 km/h). På vägen dit passerade vi öns enda stad (by) med hamnen (jag har INTE dragit i färgrattarna!)
Och stranden, ja, ungefär så här
och så här
Inte precis var den crowded heller
Men visst, lite kunde jag ju kolla ibland (iPhonebild igen - den är ju lite diskretare!)
En och anan lämplig palm fanns för det mesta inom räckhåll
Några timmar brukade räcka för oss gamlingar och vi drog oss då in mot byn för en fika. Favoritstället blev snabbt ingefärafiket (Ginger Café) med sitt fantastiskt underbara, skuggande mandelträd
Där kunde andra vackra växter beundras
liksom en och annan orädd fågel
På väg hem för en eftermiddagslur passerade vi dom typiska strandskogarna av kokospalmer
Om vi tog en tupplur gjorde barnbarnen INTE det. Dom var helt fantastiska på att sysselsätta sig själva. Det närmaste tupplur de kom var att sitta still en stund med en iPad
Som alltid totalt absorberade av det dom gör (det är närvaro det!)
Innan dan var slut kunde det bli en eftermiddagspromenad med mamma
När så skymningen kom kunde den antingen avnjutas från altanen
eller från Lower Bay - badstranden (iPhonebild igen)
Där kunde vi vara kvar tills kvällen kom (fyra bilder med en liten kompakt, Canon Powershot S100)
Fortfarande lek och bus
Här är det pappa Bamse (han har seglat från Gbg via Spanien, Kanarieöarna, Kap Verde, Karibien och tillbaka, 14 månader med en kompis i en liten båt, tror den var 27 fot) som tar adjö av dagen.
Gissa vem som sen var uppe och sprang (+25 kl 08.00).? Mamma Annika förstås, och nu är det hon som hälsar dagen
Jag var med i bilen som guard (det behövdes inte men kändes tryggt för henne!) och kunde ju stanna och ta nå´n ny vinkel på havet och ljuset
Så här på morgonen innan det blivit för disigt kunde man bättre se några av de andra öarna i Grenadinerna, här Mystique till höger
Jag är oändligt tacksam över att ha kunnat göra den här resan. Så sent som i november låg Ingemor på sjukhus med stroke och ...,ja det är inte så noga men det fanns mer bekymmer. Och trots alla vackra vyer, bad och värme, är det mest fantastiska att få vara tillsammans med barn o barnbarn!
Inbjudande ställe ni var på.
Bra skrivet likaså, lycka till på den fortsatta vandringen.
Daniel
mvhRolf
/ lena
Undrar varför inte jag flyttar med min familj till ett sådant ställe.
//Johanna
Och det ser ju så skönt ut!
/Niklas
/Isak
Ha det bra där/ Björn T.