959 x 753 pixlar
***
Egentligen var jag på väg att skriva en blogg, alltså en blogg med text. Men jag förirrar mig lätt, hittar något annat som är roligare för stunden. Det känns bra, jag känner att jag planerat färdigt. Livet, eller bloggandet då, pågår just nu. Det klassiska här och nu alltså. Det har jag ju hört, läst och skrivit några gånger. Men det blir långsamt allt mer uppenbart och självklart, mer verkligt liksom. Också i småsaker. Här hittade jag en gammal bild på Elias, tagen med min Lumix GF1. 12 Mpix i 4/3, alltså 4000 x 3000 pixlar. Det här är ett litet utsnitt, 959 x 753 pixlar. Eftersom jag ville ha en fullstor bild i bloggen, så jag interpolerade upp den till 3810 x 3000 pixlar. Det blev inte så snyggt, hela bilden blev liksom mönstrad. Eftersom mönstret var ganska tätt tänkte jag att går nog att hantera som brus. Sagt och gjort, brusreglaget (LR) på max. med detalj 0.8. Jag vet, ingen utställningsbild, men den funkar bra till en blogg. Bilden är från sommaren 2012, Elias är två och ett halvt på bilden. Nu är han elva. Tiden går.
*
*
***
// Conny
Hälsningar Lena
(Det finns ett program som först hette True Fractals och nu nåt annat för att fejka fram fler pixlar på ett bra sätt. Jag använde det för en oersättlig bild som kom bort i en datorkrasch men fanns kvar här på FS med dåtidens format typ 600x800. Det gick att återskapa bilden till nåt som liknade originalet någotsånär.)
Intressant läsning och speciellt detta
".....så jag interpolerade upp den till 3810 x 3000 pixlar" ..... o.s.v.
Interpolerade - det var ordet jag saknade när jag försökte förklara den "inbyggda" funktionen i min X100F, som Fuji kallar "Digital-Tele Conv." med en 50 og 70 mmmöjlighet. Där kameran tar en bit av hela motivet och omedelbart "interpolera" op til de 6000x4000 pixlar = med 24 Mpix !
Vilket program använder du för att interpolera med?
Jag säger som Lena att jag inte hade märkt eller noterat någon svaghet i ditt underbara barnporträtt – WOW.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Jag ska visa några exempel på det någon gång i framtiden.
Höll nyss på att svara din personliga kommentar också men den försvann. Ville bara tacka för referensen och kan säga att jag spontant gillar hans bilder. Interiörerna är mkt vackra med en unik stämning, oavsett en person finns med eller inte. Jag inbillar mig det är rummet i sig som är det viktiga, inte personerna. Dom ( personerna om dom är med) blir liksom föremål som dom andra föremålen i rummet. Tack och många hälsningar/ Björn
HaD/Gunte..