VI LÄMNADE APSTADIET RUNT ÅR 1850

***

 Titeln är alltså inte min, den gjorde SVT Nyheter/ Vetenskap 2016. Det har hänt mycket dom senaste 150 åren. Eller 172 år då för att vara mer precis. Tycker ni det låter mycket, 172 år? Det är två såna som jag, ungefär, en som är lite äldre. Jag är 82, så med en 90-åring före mig blir 172 år två mansåldrar. Ni kan läsa artikeltexten efter bilden.

*

Jag hittade artikeln när jag googlade efter aktuell medellivslängd i Sverige. Men artikeln uttryckte en del annat som jag funderat på. Det har blivit modernt att klanka ner på människan, den enda art som håller på att förgöra sig själv säger många. Allt baserat på extremt tendentiösa spådomar om framtiden. Det är också modernt att huvudsakligen skylla både klimat- och andra miljöproblem på industrin och maktbegär hos enskilda personer. Själv tror jag att drivkraften huvudsakligen varit en tro på framtiden och att det går att skapa en bättre framtid för sina barn än den verklighet man själva haft. Före den industriella revolutionen  var det få som kunde äta sig mätta varje dag, dom flesta svalt, åtminstone i perioder. Hur många miljarder människor som pga industrialiseringen klarat sig från för tidig död pga sjukdomar och svält under dom här 172 åren är det såvitt jag vet ingen som räknat på men det är många, det visar enkla överslagsberäkningar från existerande statistik. Denna "lilla" uppsida av industrialiseringen glöms helt bort i den allmänna diskussionen och nämns aldrig av tex Greta. Trögheten hos dom politiker hon ständigt anklagar för bristande ansvar och förståelse tror jag beror på att politikerna just känner ett ansvar för utvecklingen i stort, inte bara för klimatet. 

*

Naturligtvis ser jag problemen, både vad det gäller klimat och miljö. Och visst har mkt industrin som orsak. Men huvudsakligen är det tron på en bättre framtid som varit drivkraft. Och förändringshastigheten hos både industri och allmänhet är nu stor.   

*

Min "apbild" hittade jag i ravinen vid slottsruinen vid Stjärnorp för några dagar sen

*

SVT Vetenskap

Vi lämnade apstadiet runt år 1850
UPPDATERAD 22 NOVEMBER 2016
PUBLICERAD 21 NOVEMBER 2016
För inte så länge sedan dog de flesta människor vid relativt unga år. Ända fram till mitten av 1800-talet var dödligheten, relativt sett, på samma nivå som hos dagens babianer, schimpanser och gorillor, enligt en ny studie.
Studien, som publiceras i Proceedings of the National Academy of Sciences, visar hur dramatiskt våra liv har förändrats under den industriella eran de senaste 150 åren.

Före 1850-talet var vi lika utsatta för naturens växlingar och sjukdomar som vilka vilda djur som helst. Efter 1850-talet har vi lyckats eliminera de flesta av farorna och har fördubblat vår medellivslängd.

Siffrorna är slående. Under långa perioder levde människorna i Sverige fattiga, hårda och korta liv. Under andra halvan av 1700-talet var medellivslängden i Sverige cirka 37 år för kvinnor (något lägre för män). Ungefär hundra år senare hade den ökat till 44,4 år. I dag är den 84 år.

Numera tar vi den sistnämnda livslängden för given. Vi brukar tala om att någon har dött i förtid när denne har avlidit vid ”endast” 70 års ålder. Vi tänker inte på att den nuvarande eran är exceptionell, rent historiskt.

Det långa apstadiet
I stället är det så att nästan hela vår historia har sett annorlunda ut. I ekologiskt hänseende lämnade vi apstadiet alldeles nyligen.

Forskarna bakom studien har granskat medellivslängden och dödligheten hos vilda populationer av flera arter av primater. Resultaten har jämförts med medellivslängd och dödlighet hos moderna jägare och samlare samt hos människorna i flera länder under förindustriell tid och i modern tid.

För samtliga grupper har dödligheten hos mycket små barn tagits med i beräkningen. Detta gäller även för de andra primaterna där dödligheten hos små ungar inräknats.

Resultatet visar att livscykeln hos samtliga vilda primater i studien — ullspindelapor, kapucinapor, babianer, schimpanser och gorillor — följer det typiska, uråldriga, naturliga mönstret. Ett fåtal individer uppnår en hög ålder, men de flesta avlider av olika orsaker långt innan deras potentiella högsta ålder uppnåtts. Medellivslängden blir därför relativt måttlig.

Den brutala naturen
Samma sak kan ses hos jägar- och samlarfolk. De lever ett hårt liv vilket resulterar i ständiga dödsfall inom gruppen och ett jämnt frånfälle av människor ur populationen. Medellivslängden blir följaktligen ganska låg — precis som i alla samhällen på jorden under förindustriell tid.

Det är lätt att glömma i dag, men ända tills helt nyligen dog massor av människor av lunginflammation, av relativt enkla infektioner, av blodförgiftning, influensa och smittkoppor. Eller så svalt de ihjäl när skörden slog fel.

Vi var med andra ord en del av naturen på ett sätt som är otänkbart i dag. I dag har vi undflytt de flesta livsfarliga mikroorganismer och behöver inte längre bry oss om vädrets nycker.

Jämställd livslängd
Effekten är slående. I dag är barnadödligheten minimal, och nästan alla människor dör i mycket hög ålder. I länder som Sverige och Japan är medellivslängden följaktligen mycket hög.

Det mest fascinerande med studien är kanske den stora likheten mellan dödligheten hos vilda primater och hos människor i icke-industriella samhällen. I åtminstone det hänseendet levde och dog vi som typiska apor under större delen av vår historia.

Forskarna konstaterar också att vår medellivslängd historiskt sett har skilt sig dramatiskt från vår högsta möjliga ålder. När medellivslängden för kvinnor låg runt 40 år i 1850-talets Sverige, fanns det samtidigt några individer som uppnådde 90 års ålder och mer.

Sedan dess har avståndet mellan medellivslängd och högsta ålder krympt, och ligger exempelvis på 87 respektive 104 år bland dagens japanska kvinnor. Livslängden kan sägas ha blivit mer jämställd i vår tid.
 

***

2022-05-11 21:56   Lena Holm

Mycket intressant läsning och originalarbetet är publicerat i en mycket välrenommerad tidskrift . Får några veckor sedan omnämndes en person under en nyhetsuppdateringe som "en person i hundraårsålder". Det handlade inte alls om att personen var hundra år utan det var en beskrivning precis som media använder "trettioåringen" för man kan inte skriva/nämna namn eller ens kön. Det är inte så ovanligt med hundraåringar längre.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Khalad 2022-05-12 12:47

Hej Lena, tack för intressant kommentar! Ser fram mot att oftare se hundraåringen som bikommentar i reportagen!

Svara

2022-05-12 09:13   Måns H

Bra bild.

Min farfar föddes 1844. Han dog långt innan jag föddes, men jag var mycket tillsammans med farmor och pappa har berättat en hel del om honom och hans tid.

Du har naturligtvis rätt såtillvida att mycket har blivit väldigt mycket bättre genom alla framstegen efter 1850.

Samtidigt så bygger det mesta i den industriella ekonomin på fossila bränslen.

Huvudscenariot är vad jag kan förstå att vi fungerar som bakterier på ett Petrisubstrat, frodas så länge som underlaget ger näring. Från en liten prick mitt i skålen sprider sig bakteriekulturen men lämnar ett tomrum i mitten. Då näringen är slut blir det slut med alltihopa. Vi behöver se till att använda resurser som inte tar slut, då det gäller energin alltså sol, vind, vatten och biobränslen.

Besvara

syntax 2022-05-12 11:53

"... Då näringen är slut blir det slut med alltihopa".

Visst är det så. När jag var doktorand i geografi för länge sedan diskuterad vi livligt Thomas Maltus visavi Ester Boserup.

Malthus skrev år 1798 "An Essay on the Principle of Population" Han var både en framstående humorist och en god stilist - mycket kul att läsa, rekommenderas.
Maltus grundtes är enkel och rätt självklar: Människan är lite som lämlarna, blir vi för många, så reduceras populationen via krig, farsoter (pandemier) och svält - tills vi åter är i samklang med vår näringsbas.
Den danske nationalekonomen Ester Boserup menade å sin sida i sin skrift: "Population and technological change : a study of long-term trends 1981" och "Hunger and history : the impact of changing food production and consumption patterns on society 1985", att Malthus har fel eftersom människan alltid förbättrar sin näringsutvinning genom att vässa sina teknologiska metoder. Det handlar alltså om nyodling och ständigt förbättrade metoder som gör att man kan ta större skördar på samma areal.

Det var i sluter av 1980-talet som jag var verksam vid Kulturgeografiska Institutionen här i Stockholm, och Ester Boserup var aktuell och diskuterades mycket.
Det var uppenbart för oss att; visst hade Boserup till synes rätt under långa tidsrymder, ja rentav i århundraden - men förr eller senare når man vägs ände och slår i taket. Man kan inte expandera saken längre, vare sig via nya arealer eller ny teknik - och gamle Malthus får rätt till slut.

Thomas Malthus lär väl som den humorist han var skratta gott i sin himmel över Ester Boserups rätt grunda framställningar... :-)

Svara

Svar från Khalad 2022-05-12 13:20

Hej Måns! Som du vet är vi helt överens om att vi måste få huvuddelen av energin från sol, vind och vatten och just nu är det hög takt på omsvängningen. Detta skrivs om i alla media dagligen i hela världen och är inga nyheter för någon. Däremot är det många, inkl Greta, som inte förstår att det finns rationella skäl för att låta andra aspekter av utvecklingen också få spela en roll. Ett omedelbart upphörande av all användning av fossila bränslen skulle kosta i människoliv, krig och annat elände. Vi behöver en minskande andel fossil energi och kärnkraft fortfarande en tid för att inte dom negativa effekterna ska förstöra möjligheterna till en bättre och stabilare framtid. Och att utvecklingen av klimat och miljö i första hand är ett resultat av människans oförstånd, ondska och nonchalans tar jag definitivt avstånd från. Inga andra livsformer tar några som helst moraliska, etiska eller rationella beslut inriktade på planetens framtid, det gör vi.

Svara

Svar från Khalad 2022-05-12 13:37

Hej Peter, jag vet väl att du är anhängare av det som numera kallas malthusianism. Malthus själv var fö präst. Principen som Måns talar om är enkel att förstå och naturligtvis är den "sann". "Då näringen är slut blir det slut på alltihop". För att den liknelsen ska ha någon betydelse i praktiken måste vi tala om vilka tider och mängder vi talar om. Jorden är fö inte ett slutet system, allt liv och all energi vi använder, också kol, olja, och gas, härrör från solen och vi mottar fortfarande betydande mängder. Jordens tillgångar av kol är så stora att med tillskott av solenergi kommer såväl växtlighet som andra livsformer kunna utvecklas i åtskilliga hundra miljoner år framåt. Däremot kan mkt annat inträffa. Fö har kärnenergin i jordens inre gjort att jordens inre inte svalnat p 4,5 miljarder år.

Svara

syntax 2022-05-12 14:15

Allt liv och all energi vi använder härrör förvisso från solen (utom kärnkraften). Sedan omvandlas den här via de gröna växternas fotoyntes till de näringsämnen som vi och alla andra levande varelser är helt beroende av för vår existens. Denna näringsproduktion sker här på planetens yta - och ingen annanstans. Precis som planetens yta är definierbar och begränsad, är denna näringsproduktion definierbar och begränsad. Det finns en punkt när det slår i taket. Det är en sak som har blivit skrämmande tydlig de senaste årtiondena.

Jag tror ingalunda att våra problem beror på människans ondska - men dom beror på människans oförstånd och nonchalans. Dom kausala sambanden är uppenbara för alla och envar. Har man en försörjningsmodell (ekonomiskt system) som aldrig kan stanna upp på en lämplig presterad nivå, utan alltid måste expandera - eller gå tillbaka, ja då hamnar man förr eller senare i stora problem. Jordklotet tar liksom slut.

Du skriver att: "Inga andra livsformer tar några som helst moraliska, etiska eller rationella beslut inriktade på planetens framtid..." Det skulle inte heller vi ta om vi inte stod under galgen.

Din utvecklingsoptimism är både smaklig och berömvärd - men naiv.

Svara