KORPEN OCH VINDARNA
***
Mer april än februari, solen lyser varannan kvart, varannan regnar det. 8 C igår, 6 idag. När vinden och regnet tar i är det skönt att sätta sig till ro i fåtöljen. Fast ro och ro. Medan jag sitter där med tidningen följer jag med jordrotationen med nästan 800 km/h på våra breddgrader. Och det räcker inte med det, jag rör mig också med jorden i omloppsbanan runt solen med sådär 100 000 km/h. Förresten snurrar hela vårt solsystem, inkl du och jag, runt med Vintergatan, ca 800 000 km/h. Kollar vi på granngalaxen Andromeda närmar vi oss den med drygt 400 000 km/h, fast om det är vi eller den som står för merparten av farten tror jag inte vi vet. Kollisionskurs är det, det vet vi. Den ligger ett par tre miljoner ljusår bort, så det dröjer innan vi kolliderar, ungefär tre miljarder år.
Oberörd flyger korpen däruppe i dom lokala vindarna, Oden sitter väl och väntar på dagsrapporten, jag har noterat att det oftast är två korpar som flyger över Risinge.
*
*
***
En trevlig bild där trädfingrarna spretar mot Korpen..
HaD/Gunte..
På Hasselvik hade vi ett nytt par förra sommaren. När jag kom första gången på våren, var dom nästan upprörda över min närvaro i deras skog. Tog ner under trädtoppshöjd för att i detalj kunna spana in mig. En av dem landade helt nära på en gren och glodde med sin blanka, stora, och kolsvarta outgrundlig ögon.
Jag skrattade, och härmade korpens standardläte (vilket jag är rätt bra på). Jag skrattade igen, och talade om att han skulle flyga hem till husse för att få bekräftat att jag faktiskt får vara här... :-)
Sedan var jag accepterad (nästan som om dom förstod vad jag hade sagt) – och alltid när jag utstötte korpläte under mina vandringar i Hasselviks skog, kom dom flygande några svängar på låghöjd och besvarade hälsningen.
Jag gillar dem skarpt.
Hälsningar Lena