ÖGONBLICK
***
Alla foton är ju korta tidsurklipp. Tydligast framstår det med människor i bild, åtminstone är det så jag känner. Fotar vi med människor utanför familj och vänskapskrets i bild vet vi oftast ingenting mer än just vad vi ser. Däremot är det "lätt" att tolka bilderna, ingen säger ju ändå emot. Ibland kanske vi tolkar rätt, men jag skulle säga att alla tolkningar är starkt färgade av våra egna erfarenheter, vår egen livsresa.
*
Då och då har jag jobbat som helper i kurser som handlar om personlig utveckling. Såna kurser man går när något hänt - dödsfall, skilsmässa, sjukdom, övergrepp - eller är på väg att ske eller när man bara känner att man fastnat i livet. En sak har jag lärt mig - mitt eget första intryck av människor jag mött där har alltid varit fel. Färgat av mitt eget liv, färgat av mina egna erfarenheter har jag tolkat det första jag ser, jag har "dömt". När jag efter tre intensiva dagar eller tio lika intensiva kursveckor lämnat har jag haft en annan syn, både på dom jag mött och mig själv.
*
Ofta när jag tar bilder på okända människor blir det inte gatufoto (även om det är ute på gatan, på ett fik eller liknande) jag fastnar ofta för ansiktena. Inte för att jag tror att det skulle ge mer utan därför att det är ett fotosätt som verkar passa mig bättre. Här är en bild fotad med min gamla Sony A580 med APS-C sensor och ett Minolta 85/1,4, i praktiken alltså nästan en 135:a
*
*
***
Hälsn!
Har du en aning om varför dina naturbilder är så bra. Ska jag berätta hur jag ser på dom. Jo, för att det finns en naturlig omgivning, bilderna känns omedelbara,ej koncentreade till artbilder och ibland komiska "buskisaktiga", exempelvis när någon dyngsur gråsparv ser ut att frysa efter badet.Sådana bilder är du bra på. jämför inte det med att kasta skit mot gatufotografi, som är en svår konst som du inte behärskar.Gatufoto är inte att ta hundratals bilder med en utlösare i fickan på 1,8 50mm objektiv, och sen gå hem och kolla vilka ansiktensom komm i skärpa. Dom behåller jag
/ Bengt H
Har samma erfarenhet med att sätta etiketter och beteckningar på mina foton. Jag har just "droppet" dem.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Hälsningar Lena
/ Bengt H
Sen är det en intressant diskussion i det att många talar om att tolka bilder. Själv vill jag nog börja med att läsa bilden. Tolkningen är ju som du skriver en ganska privat angelägenhet, oavsett om den speglar det privata eller att man i sin tolkning påverkas av gällande konnotationer.
Det som jag läser, och sedan skapar bildens betydelse ur är bland annat det korta skärpedjupet och det begränsade utsnittet som indikerar att fotografen, den ställföreträdande iakttagaren befinner sig på ett avstånd. på så sätt blir iakttagandet en viktig komponent i bildläsningen. Till skillnad från en bild tagen med kraftig bildvinkel som ger mer upplevelse av att vi själva befinner oss inne i händelsen.
Den lite gränsöverskridande leken som jag läser in i bilden sitter fint. Men det är också som Bengt H antyder en svår konst det där med gatufoto. Ibland får man till det.
Allt gott
/Gunnar S
En jättefin bild.
Det är mycket geometri i den, armar som bildar trianglar och linjer. Gestalternas placering och blickarnas riktning. Den gestalten vi ser armarna av men är utanför bilden tillför en dimension till genom att vi inte ser den. Sedan tycker jag uttrycket i ansiktena är spännande, som de klassiska teatermaskerna.
Att det är en uppslupen stämning på bilden råder ingen tvekan om.
En bild jag tittat länge på. En bild jag tycker om.
Ha det gott, hoppas du inte har något emot min enkla analys.
Jerry