DOM RÖDA SKORNA
***
Också den längsta resa börjar med ett enda steg. Riktningen är kanske inte det viktigaste, vi hinner göra många korrigeringar på vägen. Men att ta steget, ut i världen eller ut på Saxevägen, att inte stå still, är det viktiga. Att leva är att ta risker, kanske snubblar vi på vägen? I alla fall gör jag det. Kanske blir det inte som vi tänkt, men då blir det ju nå´t vi inte tänkt, och då blir det lite mer spännande. Tänk va´ trist om det bara blir som vi tänkt? Inte behöver vi gå så långt heller, det räcker bra med att vara där vi är, bara vi inte fastnar i det gamla, det som var. Undrar om jag inte borde skaffa ett par röda skor, dom är ruskigt snygga, jag har mest ett par svarta Ecco, väldigt förnuftiga. Inte kan jag ge mig ut i världen med dom, ett par svarta Ecco? Undrar om det finns några röda skor på skoaffären i Söderbärke, Sveriges äldsta igångvarande skoaffär?
*
*
*
***
Hälsningar
/ Peter
Som sædvanlig en meget fin og tankevækkende tekst. Rødt er fint.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Hälsningar Lena