EN FRUSEN BLÅ TIMME
***
Riktig vinter har det blivit, som jag förstått det över hela Sverige. Det gäller häruppe i Korsheden också, inte över - 15 på hela dagen. Och härute på skogsvägen var det typ - 19 redan vid fyratiden. Just den blå timmen brukar det bli lite bilder, jag har svårt att låta bli. Ju mer elände jag hör talas om, desto viktigare blir det liksom att hitta det positiva, det vackra. Och jag har sagt det förut, det finns överallt, runt omkring hela tiden. Tom gråvädersdagar och regndagar, bara man liksom letar efter det - var är det vackra idag då? Men såna här dagar behöver vi inte leta, enda sättet att inte se ngt är väl att blunda hela dagen.
*
Det har slagit mig att den här typen av landskap är kanske mitt vanligaste motiv. Inte skogsvägar just men natur där man också ser spåren av oss människor - vägar, hus, ängar och åkrar. Helt enkelt områden där människa och natur möts. Det har jag inte medvetet valt på annat sätt än att jag inte lika lätt och alltså inte lika ofta längre tar mig ut i orörd natur. Men promenader i såna här omgivningar är kanske vad jag kan och gillar mest, alltså blir det såna bilder! Gräv där du står så att säga.
*
Förstora gärna!
*
Hoppas ni får chansen också att njuta av dom kalla men vackra dagarna!
***
Det är rätt fantastiskt med våra årstider, eller hur!?
Blå timmen är väldigt speciell...härligt att vara ute då och njuta, och kanske fotografera. Med sådana omgivningar som du har förstår jag att det är svårt att låta bli att knäppa lite till...
Ha det fortsatt bra i vintern!
Hälsningar Lena
I morgon ska jag faktiskt åka en sväng med maken. Den första ute på snart 2 veckor.
Man blir ganska less av att bara vara inne även om man måste
// Marianne