PICTORIALISMEN OCH JAG

***

En bra sak med FS-bloggarna är att man kan få diagnos, eller åtminstone ett namn, på sitt eget fotande. Efter att ha läst några sakkunniga utlåtanden har jag förstått att det är pictorialist jag är. Åtminstone sympatiserar jag starkt med pictorialismens mest grundläggande utgångspunkt - att ett foto inte bara är en exakt avbildning av verkligheten utan mer ett sätt för fotografen att överföra sina egna känslor till betraktaren. Och eftersom min ambition med det egna fotograferande sen flera år är att mina bilder mer ska visa vad jag känner än vad jag ser tycks det stämma väl med pictorialismen.

*

Det är nämligen just detta som är den bakomliggande drivkraften inom pictorialismen. Att den sen tagit sig uttryck som medvetet oskarpa bilder, färgtonade kopior/ förstoringar, borstade ytor/negativ har ju inget med varken drivkraft eller syfte att göra utan är medel som använts. Och för mig är det därför inget som definierar pictorialism. Och trots att pictorialismen frodades som bäst runt förra sekelskiftet är ju dagens FS fullt av motsvarande tekniker i digital form men såvitt jag förstår oftast utan detta syfte och mer ett sätt att gör bilderna vackrare eller mer intressanta.

*

*

Suss gott!

***