FOTOGRAFI OCH ANDRA BILDER - INNEHÅLL, FORM OCH KÄNSLA
*
Idag regnar det ute.
Inte fanns min morgontidning i kiosken heller så jag var otrogen med en annan.
Alltså läge att skriva fast jag inte brukar blogga så här dags.
Funderade ett ögonblick på att sätta rubriken till
"Otrogen med en annan"
Det hade nog dragit fler läsare
och varit en rubrik i klassisk kvällstidningsstil
Men jag gillar inte kvällstidningarnas rubriker
och inte resten av kvällstidningarna heller
så det fick bli en mer relevant rubrik
*
Mer och mer upptäcker jag hur mycket känslan betyder för mig när jag tittar på bilder
Det slog mig senast igår när jag var inne i Örbro Konsthall och tittade på
Anna Claréns utställning
Jag har sett dom flesta bilderna på Fotografiska redan förut
och tyckte lika mycket om dom igen
*
Men mest ser jag det på mina egna bilder
Jag ser ju vilka bilder jag tar
Och vilka jag tycker mest om
Det är inte alls så att jag letar efter särskilda motiv
eller bestämmer mig i förväg för vad jag ska fota
Men som sagt, jag ser vilka bilder jag tar
och vilka som väcker något slags genklang inom mig
*
I min egen tankevärld har jag funnit det meningsfullt
att ha perspektiven innehåll, form och känsla
när jag funderar över eller talar om bilder.
*
Innehåll är ju precis vad ordet säger, vad bilden föreställer - porträtt, landskap, gatufoto, barn, krigsbilder, katastrofer, nödlidande, sport, abstrakt ... Kanske borde det vara ett eget perspektiv men jag lägger också in syftet eller sammanhanget bilden visas i innehåll - dokumentär, reportage, opinionsbildning, reklam, mode
*
Form är för mig hur bilden är utförd - sv/v-färg, skarpt - oskarpt, komposition, ljus(sättning), efterarbete...
*
Självklart är bedömningen av vad som är intressant (innehåll) och vad som är bra (form) subjektivt
Samtidigt är väl det som gör kända eller erkända fotografer till just kända och/eller erkända att det finns många som uppskattar deras bilder och där det alltså finns ngt slags consensus om vad som är bra eller allmänmänskligt
*
Men så var det det här med känsla.
Vad jag eller du känner för en bild är ju totalt oförutsägbart
och i varje fall fullständigt subjektivt
Det beror ju inte bara på bilden
det beror på vem jag är och vem du är
Det är inte heller något vi själva kan förklara rationellt
Vem har inte oväntat känt en lukt eller hört ett ljud
och helt plötsligt förflyttats till en barndom vi glömt
eller en rädsla vi förträngt?
Så fungerar ju också bilder ibland
*
Efter nästan ett helt liv av fotograferande
kan jag ju ana en del
*
Jag gillar både himlar och moln
och är övertygad att dom för mig
står för rymd och för frihet
som jag först nu börjar förstå att jag har inom mig
och att det beror mer på mig själv
än omgivningen om jag känner mig fri
*
Träd och blommor, växter och blad
alla står för liv och för glädje
och det gör inget att dom är vissna eller tom döda
för jag vet ju att nästa vår
blommar och grönskar de igen
*
Det gör ju också barn
åtminstone rimligt lyckliga barn
Dom ÄR ju glädje och liv
*
Det här är nu så viktigt för mig
att det återkommer gång efter gång
gång efter gång
i mina bilder och bloggar
*
Det är självklart att jag också gärna vill
att du och andra ska gilla mina bilder
och blir glad om ni gör det
men det är inte därför jag fotograferar
kanske inte ens därför jag bloggar
*
Jag behöver uttrycka mig själv
tydligare för mig själv
och också för dig
Det hjälper mig lite mer
att veta vem jag är
*
Nu lyser solen, dags att gå ut!
Önskar er alla en dag med massor av kärlek och glädje!
Vad gäller bilder så har jag alltid haft någon slags turordning när jag skall tycka till. Känslan för en bild är absolut viktigast och blir alltid avgörande inför min slutliga 'dom'. Sedan kommer teknik, form, budskap och liknande saker i en blandad förening.