Vykort från Norge
Norge.
Vårt grannland, som jag aldrig hade besökt.
Trodde mig veta, att det skulle vara vackert men blev ändå överväldigad.
Jag blev be(rg)tagen redan när jag satte fötterna på norsk mark första gången.
Vi hade sett berg på avstånd och kommit till Rondane.
Stannade för att rasta hunden och sträcka på de egna benen och för att fika.
Medan maken fixade maten, tog jag en promenad med hunden.
Vi gick upp för en höjd och runt om oss reste sig mäktiga svarta berg krönta med snökransar ur dimmolnen.
När molnen försvann stod vi i mitt på scenen omgivna av ett panoramalandskap, så hisnande att jag blev stående och inte kunde få nog.
Och det var bara början.
Mjukt skulpterade och gröna eller spetsiga och karga, ofta snötäckta reste sig bergen runt oss och bjöd på ständigt nya vyer efter hand som vi körde vidare.
Berg flankerade av djupa dalar och vatten.
Vatten, vatten och åter vatten.
Sjöar, älvar och så småningom fjordar kantade vår väg.
Vägarna var en upplevelse i sig.
Slingrande och vänligt gröna, där får med bjällrande klockor var det enda, som bröt tystnaden eller svindlande branta och kurviga med det forsande vattnet som ständigt ackompanjemang .
På vertikalen vattenfall, som avlöste varandra.
(Vartenda ett skulle ha varit en sevärdhet i min del av Sverige.)
Men också mindre flöden av smältvatten, som mötte upp i de forsande vattenkaskaderna i dalsänkorna.
Lägg till svarta, blanka vatten (och gröna dito),
som trollband mig på samma sätt som bergen.
Och så molnen.
Moln, som fick mig att känna det som om jag var ett med och hade kontakt med himlen.
Moln, som bäddade in landskapet i mjuk bomull och fick oss att undra hur det egentligen såg ut.
Men så lättade de på sitt täcke och lät oss på nytt falla för det, som uppenbarade sig.
Moln, som kompletterade bergen bildmässigt.
Ibland små lätta molntussar, som raskt ändrade karaktär till dramatiska svarta skyar.
(Att de också stundtals bjöd på skyfall och obefintlig sikt lämnar vi därhän.)
Vår färd bjöd också på en resa årstidsmässigt genom vita vinterlandskap
via vårkänslor med smältande isar och snö i kombination med nyutslagna björkar
till grönskande sommarlandskap
och högsommarvärme vid atlantkusten.
Några korta satser om den lilla del av Norge vi såg men som fick mitt skånska hjärta att bulta.
Istället för att prata sönder upplevelsen, är här några löst hopfogade bilder, som varken gör anspråk på att göra landskapet rättvisa eller att dokumentera resan.
En sorts vykort, som jag inte brukar ägna mig åt att ta men som det var fullständigt omöjligt att inte försöka sig på när tillfället gavs.
Bilder, som får mig att redan längta tillbaka.
Hälsningar Lena
Eva
Eva
Kenneth
Det fanns många sköna ställen, som jag velat ge mycket mer tid men som vi bara passerade med några alltför korta stopp. Det blir till att prioritera utan hopp om att hinna med allt man skulle vilja se. Som vanligt alltså.
Tack för din kommentar!
Eva
//Thomas
Tack för din kommentar!
Eva
Roligt, att du gillade bilderna.
Ha det skönt du också!
Eva
En fröjd att titta på. Den med utförsåkarna var läcker, likaså den med fjället mjukt inbäddat i bomull.
Vykort skulle du nog kunna göra av hela bunten.
ing-marie
Det blev många inbäddade flälltoppar också. Tilltalades av kontrasten mellan det mjuka och det hårda, liksom av känslan av att inte se allt utan att man fick ana sig till hur det eg. såg ut.
Skickar någon vykort nu för tiden?
Ha det bra!
Eva
Både jag och min kompis har sålt en del vykort på vår utställning.
-affe
Eva
Mvbh.Mary-Anne
Tack för din kommentar!
Eva
Ha det gott!
Eva
mvh Johan
Tack för din kommentar!
Med vänlig hälsning
Eva
Hälsn!
Så roligt om mina bilder kan väcka fina minnen. Blir däremot lätt sur över att jag ligger 50 år back.....
Vi har varit nästintill livegna i vår trädgård och aldrig rest någonstans. Nu är det mycket jag vill ta igen men jag lär inte hinna mer än en bråkdel hur jag än vrider på det. Kan tänka mig, att Norge (och Sverige, som fortfarande till största delen är obesett) räcker livet ut.
Ha det skönt!
Eva
Hälsn!
Eva
Hälsn!
Vänlig hälsning
Gustav
Ha en fortsatt skön vistelse och tack för din kommentar!
Eva
/Gustav
Kul att ni fick en så fin resa och att lusten efter mer Norge och fler resor väckts! / Björn T
Slutligen undrar jag bara: Vad är det du inte kan? Jag tycker, att dina landskapsbilder oftast är både vackra och personliga.
Vi hörs!
Eva
känner jag också när jag har varit där.
Det är ett så fantastiskt land med naturupplevelser
som är så stora så det kan göra ont i själen.
Precis detta med vara nära himlen har jag också känt.
Lycklig du fick uppleva detta som är en naturmänniska
men även poetisk.
Gun-Inger som måste skriva tack för jag fick följa med dig
i dessa underbara bilder.
Tack för din fina kommentar!
Eva
gai