Vårsmärta

Vår.

Ett ord fyllt av vibbar.

Ljuvliga vår...

En tid av förväntan och glädje.

För en del.

Lika laddad med förhoppningar om allt som komma skall som julen är.

Den ena förväntas medföra värme, gemenskap, umgänge och glädje.

Den andra har motsvarande last av krav på förtjusande körsbärsrosa drömmar.

Förälskelse, nyföddhet och allmän hoppfullhet.

Men ibland.

För somliga.

Innebär varken jul eller vår någon glädje.

Båda är alltför laddade med det, som inte känns om menat för just mig.

Just där och då.　

För mina vårar har de senaste åren varit mer fyllda av farhågor av allt,

som alls inte är så ljuvt än av det förväntansfulla.

Våren har hånskrattat åt mig.

Gjort fula miner.

Men bara varit mörk och hotfull.

Jag åkte till bäcken för att fotografera sipporna men såg bara det svarta vattnet

och dess lika svarta inneboende väsen.

Sipporna drog sig undan och vände mig ryggen.

Färgerna var allt annat än ljusa och lätta.

Hemma i trädgården kändes snöklockornas nickande mer som larmklockor,

som signalerade fara än som löfte om bättre tider.

Så gick ett år och en ny Vår väntade.

Fortfarande fanns det något mellan mig och Våren.

Färgerna fanns där men orena.

Men så ljusnade det.

Långsamt.

Det fanns fortfarande någon hotfullt i bakgrunden men det skönjdes hopp om något annat.

Svalörten viftade frenetiskt till mig att komma med.

Att delta i den stora vårfesten.

Och så småningom lyste de i all sin gula, glada prakt.

Jag insåg, att sipporna inte alls vänt mig ryggen.

De vände sig mot ljuset och de lockade mig att göra detsamma.

Och jag blev bländad.

Det glittrade och skimrade överallt.

DET VAR VÅR!

Också i min förtvinade själ.

Och i de mörkaste vrårna kunde jag plötsligt urskilja små rara vårtecken.

Jag satte mig ner och njöt.

Tog ett djupt andetag.

Kände mig pånyttfödd.

Finns det något ljuvligare än känslan av att sitta i våt mossa och sniffa på dofter,

lyssna på fågelsången och bara njuta av livet?

2014-07-25 08:20   ronny vervaart

det var ingen dålig resa man fick vara med på.ha det så så bra,varma hälsningar ronny.

Besvara

2014-07-25 09:45   Karuzzell

Ingen rolig resa. Men målet hägrade. Och jag kom fram!
Tack för din kommentar
Eva

Besvara

2014-07-25 13:28   Marianne Bengtsson Rosander

Känner igen resan. Det är desto skönare när man når målet.
Tror inte nå´n, som inte varit med på en sån resa riktigt kan förstå.
Gör en liten bok om din resa med bilderna och den fina texten. Skönt att ta fram
ibland, när det blir lite motigt
Stor kram
Marianne

Besvara

Svar från Karuzzell 2014-07-25 21:26

Tack Marianne!
Du har alldeles säkert rätt i att detta kan vara lite svårt att ta in, om man inte själv varit där. Jag undrade över om mina bilder kunde förmedla något av känslan i att vara deprimerad och det på våren men kanske var det alltför utmanande. För jag är tämligen säker på att vi är många, som gjort den där resan, vars utgång inte alltid är given. Nu känns det bra och jag tackar min vän kameran, för att den ville dela mitt sällskap då, när jag själv inte alls var något trevligt sällskap.
Jag tackar för dina rader och stor kram till dig!
Eva

Svara

2014-07-25 22:10   Ingemar Svensson

Det här var verkligen ett genomarbetat inlägg. Och vilka fantastiskt fina bilder. Jag tror vi alla gör våra resor, för vissa kan den stundom vara obehagligt lång och tung. Trevlig helg Eva!

Besvara

Svar från Karuzzell 2014-07-26 10:26

Tack Ingemar! Tror också, att de flesta någon gång tvingas göra den där resan. Visst finns det personer, som går genom livet med skygglappar men det är varken någon garanti och heller inget jag förordar. För att se ljuset måste man kunna/våga möta mörkret. Och ljuset finns ju alltid där, även när det är svårt att se. Ha en skön helg du också!
Eva

Svara