Julgransplundring med förhinder

Tomtar i granen eller tomtar på loftet?

Vi håller inte speciellt hårt på traditioner men några få håller vi hårt på.

Dit hör t ex tidpunkterna för julens ankomst och uttåg.

Adventsstakarna ska fram kvällen före den första advent för att tändas morgonen därpå. Julgranen bäres in och pyntas kvällen före julafton.

Sedan åker hela härligheten ut till Knut, dvs den 13 januari.

Så skulle naturligtvis ske också detta år.

Men något oförutsett inträffade.

Till våra vanor hör, att granen numera enbart prydes av ljus, glitter och massor av röda kulor.

Dessa kulor börjar med ålderns rätt bli lätt bedagade och varje år faller någon från.

Det börjar följaktligen bli lite glest mellan kulorna i den stora granen.

Så när den var färdigklädd fick jag ett infall och släppte in några gamla garntomtar.

De flesta hamnade invid stammen och kunde eg. bara ses om man kikade in mellan grenar och barr, så jag glömde helt enkelt bort dem.

Nu skulle kulorna plockas ner.

Knappt hade jag sträckt in handen för att ta den första, förrän mitt öga fångades av en vän liten varelse, som med stora och lite ängsliga ögon följde min hand.

Hon tryckte sig in mot stammen och jag ryckte tillbaka handen.

Jag kikade lite försiktigt och såg ännu en liten rödluvad parvel strax under henne.

Och ännu en....

När jag börjat se dem, insåg jag, att granen var full av små nissar.

Några kikade undrande på mig.

Andra sov lugnt på en gren.

Vissa tittade misstroget.

Och jag hörde plötsligt ett lågt mumlande.

En liten tomte dök upp.

Undrade vad som höll på att hända.

När jag berättade, steg mumlandet till en jämrande klagosång.

Inte kunde jag väl kasta ut dem?

Jag hade ju själv bjudit in dem.

I årtionden hade de sovit och väntat på detta tillfälle och nu hade de glatt sig åt, att det äntligen blivit deras tid.

Hur tänkte jag?

Är det så människor gör?

Nu var det jag, som storögt tittade på dem.

På de sovande, de lekande, de oroliga.

Vad skulle jag göra?

Så föll det sig, att det hela slutade med att jag,

för första gången någonsin, lämnade kvar granen och dess tomteskara trots att Knut hade blivit Felix och då kunde jag väl än mindre inte göra de små olyckliga...

Orolig för, att de nog inte skulle nöja sig med och lita på min sedvanliga trallande försäkran om att

nu är glada julen slut, slut, slut

och julegranen bäres ut, ut, ut.

Men till nästa år igen,

kommer den tillbaks igen.

För det har jag lovat...

2015-01-15 20:05   Ingemar Svensson

Olika vanor i olika familjer antagligen. Julen städades ut hemma hos oss strax efter nyår. Fina små nissar i den granen:)

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-01-15 21:41

Att vi har olika vanor är alldeles uppenbart. När det gäller julfirande såväl som annat. En del tar in den hett efterlängtade julen i början av december och kastar ut den strax efter helgen. Så icke vi. Men här, som i annat: Alla må få vara saliga i sin egen tro!
Ha en skön helg!
eva

Svara

2015-01-15 20:24   Annelie Worgard

Underbart, fina bilder till oxå. Det är underhållande,vemodigt,sorgligt och gulligt i en enda röra. Så nu får du berätta för nissarna att de snart måste flytta, kanske kan du behålla granen till påsk...då kan de flytta in i påskriset...annars blir det till att köpa dem en inomhusgran på kruka....vilken fin saga!! Gillas jättemycket.

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-01-15 21:43

Tack Annelie!
Samtal pågår för att lösa den uppkomna situationen på bästa sätt.
Roligt, att du gillar!
Ha en skön helg!
Eva

Svara

2015-01-15 21:44   Gun-Inger Arvidsson

Tryck en barnbok av denna gulliga saga.
Så härliga sköna bilder.
Gillas mycket text och bilder.
Du får bädda ner tomtarna i skön bomullssäng.
///Gun-Inger

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-01-19 18:50

Tack Gun-Inger för din uppskattande kommentar!!
Det blev en lagom ombonad boning för nissarna, som verkade uppskattas.
De slocknade som utblåsta julljus men innan dess kom vi överens om att de ska få bo i granen nästa jul också.
Snipp, snapp, snut.
Så var sagan slut!
För den här gången.
Om det blir något av bilderna återstår att se....
Eva

Svara

Gun-Inger Arvidsson 2015-01-19 23:11

klart det blir något...
jag har i dag packat ner mina saker men
var slö inga foton blev det...gia

Svara

2015-01-15 22:02   Marianne Bengtsson Rosander

Vilken fin text till lika fina bilder.
Du får hitta en bra plats åt dom till nästa jul.
Se till att dom trivs bra så tror jag att dom blir glada
Marianne

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-01-19 19:02

Så roligt, att du gillade inlägget!
Med lite övertalning kom vi överens om en lämplig boplats, så alla blev nöjda och glada.
Eva

Svara

2015-01-15 23:15   Khalad

Vackert och betagande, underfundigt och lockande, mörkt och ändå sagoskimrande....Jönköpingsmuseet har allt satt sina spår. Enkelt sagt - fint!/ Björn T

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-01-19 19:03

Många vackra ord, som jag tackar för.

Eva

Svara

2015-01-16 10:23   yka

Underbar berättelse med så gulliga, personliga tomtar, som får mig att redan sakna julen. Gläder mig att du sjöng för de små liven, men ännu mer att du lät dem vara del av det levande livet några dagar till! Såg att Gun-Inger tyckte du skulle ge ut detta som barnbok! Håller med! Du kanske kan utveckla det hela lite mer med tanke på målgrupp, men det kunde bli något riktig bra. Ha en fin dag! Yvonne

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-01-19 19:05

Jag tror nog, att både du och Gun-Inger är lite överoptimistiska men jag blir så klart glad över att ni tror på bilderna och texten. Med lite mer genomtänkt bildurval och text? Vem vet?
Ha en skön fortsatt vecka!
Eva

Svara