Jordugglorna igen

Jag återvände till mossen.

Jordugglorna var kvar.

Det blev flera turer.

Och många bilder....

Jag försökte hitta kvällar, när det verkade finnas förutsättning för fina solnedgångar.

Både för det fina ljusets och färgernas skull men också helt enkelt för att ljuset inte skulle räcka till om det var mulet.

Färgerna blev inte så fina som den första kvällen.

En kväll försvann solen just när ugglorna kom.

En annan kom de inte förrän det redan var för mörkt.

En tredje kväll flög de hela tiden allt för långt bort från mig.

Jag försökte variera min strategi och hitta den bästa positionen, vilken givetvis skiftade hela tiden.

Ugglorna var allt för ofta 'där borta', där man 'skulle ha stått'.

Men det fanns annat än ugglor på mossen.

Medan jag väntade upptäckte jag en kväll några tranor borta i det höga gräset.

Jag har redan nämnt de blå kärrhökarna, som delade bord med ugglorna.

En kväll syntes en räv komma i diskussion med en uggla och en blå kärrhök om rätten att jaga på platsen.

Och strax före skymningen svävade ugglorna fram över mossen i sin jakt på mat.

Bilderna blev successivt lite bättre.

Om än inte riktigt bra.

Jag är fortfarande inte riktigt nöjd.

Men betydligt mindre missnöjd.

Så jag fortsätter!

Ja, jag vet, att det blev många bilder.

Alldeles för många för ett blogginlägg.

Men det blev många bilder...

Och snart har de drunknat i mitt bildarkiv.

Eller ännu värre:
Försvunnit i något av det, som jag fasar för.

Ensamt och trasigt

Krokusarna på gårdsplanen verkar föra en borttynande tillvaro.

De blir färre och färre trots att de borde ha blivit fler och fler.

I år är det riktigt glest mellan dem.

Och de, som finns är alla mer eller mindre naggade i kanten.

Jag anar, att det är fasanerna, som provsmakat.

Helt OK, sa den lilla flugan.

Bättre än så, sa den större humlan.

Det är mycket lättare så här, att komma åt det gotta.

Och plötsligt önskade jag,

att det skulle varit ännu glesare mellan blommorna,

så jag hade fått med mer av humlan.

Ugglor på mossen

I veckan åkte jag till en av grannbyarna för att hämta bröd.

Jag tog (förstås) med kameran och tänkte ta vägen bort om Vombfältet och sjön när jag ändå var ute.

På vägen såg jag hänvisningsskylten till Sandby Mosse.

Har passerat området otåliga gånger men aldrig sett själva 'mossen'.

Tänkte, att jag nog får ta en tur dit...

Kvällen därpå återvände jag.

Ljuset var fantastiskt.

Upplevelsen likaså.

Fem (?) jordugglor jagade över mossen.

Själv såg jag 'bara' tre men i gengäld såg jag ett par blå kärrhökar, som emellanåt tampades om luftherradömet med ugglorna.

Jag hoppades på riktigt fina bilder i det tacksamma ljuset men kom hem och såg bara

bilder, som var både oskarpa och brusiga och alla mina försök att åtgärda dem kom på skam.

Det kändes bara trist och alldeles för välbekant.

Trots det tyckte jag, att bilderna var vackra.

Men jag önskade, att ugglorna varit skarpare.......

Så jag återvände nu med bättre utrustning.

Men då höll sig ugglorna på längre avstånd

och ljuset var heller inte lika tilltalande.

Resultatet blev något bättre men fortfarande inte bra.

Ska jag hinna få de bilder jag vill ha, innan ugglorna drar norrut?

Vad jag vill?
Samma bilder som de jag visar men med mycket skarpare ugglor.

Ska det vara så svårt?

Jag anser mig kunna teorin.

Tekniken likaså.

Jag tror, att jag har bildseendet.

Jag har utrustningen.

Än så länge har jag tålamodet.

Jag lägger ner mycket tid för att få de bilder jag vill ha.

Ändå grinar jag alldeles för ofta illa för att bilderna brister i skärpa och konstaterar,

att det trots allt finns en svag länk i kedjan, som jag missat.

Jag vet, att en del skakar på huvudet över mitt eviga klagande

men jag vill verkligen hitta nyckeln till den där skärpan, som jag så hett eftersträvar vid tillfällen som dessa.

PS. Jag kommer ännu inte riktigt överens med råfilerna och bildbehandlingen, så kanske kan bilderna bli något bättre när jag lärt mig mer.

Första mötet

 När jag började blogga här på Fotosidan tänkte jag mig, att jag skulle visa en viss sorts bilder.

Till det, som jag ALDRIG skulle visa var bilder, som jag då tyckte bara hörde hemma i Familjealbumet. 

Men jag har redan, sedan länge, släppt den principen.

Hon, som gjorde skillnaden, var första barnbarnet.

Nu har nästa barn kommit och igår kom den lilla familjen på besök.

Det blev förstås en laddning bilder på Lillebror, fyra dagar gammal

Att jag frångick min ursprungliga princip, berodde inte bara på att tösabiten är vårt barnbarn och dessutom en osedvanligt rar liten tös utan för att jag vill utveckla mitt barnfotograferande.

Så nu hoppas jag på kritiska kommentarer till bilderna.

Underrede och huvudbonader

Fredagen började med verkstadsbesök.

Bilen hade börjat 'puttra', maken lyssnade och konstaterade, att det var ...'x'.., som behövde bytas ut.

Jag hängde med honom med en baktanke om att fotografera i verkstadsmiljö men väl på plats insåg jag, att jag åkt iväg med makrot på kameran...

Nåväl, ingen mening att hänga läpp utan jag försökte få ut något av vad jag hade.

Efter avslutat värv kunde jag lämna verkstan med en bil, som spann som en katt.

Så ock jag. Redo för nya äventyr.

När jag kom hem ringde yngste sonen, som i veckan lånat några hattar för att delta i ett hattrelaterat party och undrade om jag hade något att erbjuda. Den höga hatten han nyss lånat var för liten.

Kunde jag fotografera vad jag hade och maila honom bilderna?

Avdelningen för hattar gicks snabbt genom.

Tre objekt vaskades fram och hastigt och (o)lustigt serverades några bilder på de huvudbonader jag  kunde erbjuda. Det gick på tre röda, eftersom stickade luvor inte var av intresse.

Kameran låg redan framme. Ingen planering och ingen tanke. Det gällde bara, att få mössorna på bild. Minspelet var ett resultat av att lyckas få mössan i fokus...

Nu lär det nog bli några mer planerade möss- eller hattfoton framöver.

Inte för att jag behövde nya idéer men de kom ändå....

På abiturientmössan står bland annat broderat:

'En bra tanke lämnar aldrig huvudet'

men en bra idé (?) kräver ett försök.

Vidare:
'Ett ord räcker.  Resten är prat.'

Nog pladdrat i både ord och bild.