Talisker Bay
Till och med hunden vi mötte såg på oss med en förundrad blick som om vi inte vore riktigt kloka. Ge sig ut i detta vädret. Nog blev vi blöta och frusna alltid, efter ett par timmar i blåst och regn som emellanåt tycktes komma från alla håll samtidigt. Inte fick vi något skymningsljus heller, bara allt mörkare nyanser av grått.
Att Talisker Bay har fotografisk potential stod ändå klart. Rundslipande stenar, djup sandstrand, höga klippväggar på båda sidor av viken, vågor som rullar in från havet och bryts och bildar kortlivade sandspeglar när de glider tillbaka i sitt element.
Just den här stunden handlade Talisker Bay för mig mest om vädret och om min upplevelse. Vågorna vräkte sig in mot strand för att ursinnigt motas tillbaka av frånlandsvindar. Atlantvattnet kändes kallt och obarmhärtigt. Saker som kanske återges bäst i ett ruffigt uttryck, med dragning mot det abstrakta. Inre bilder lika mycket som yttre avbildning.
Tidigare inlägg från Skottlandsresan: Elgol, Loch Coruisk, Sligachan och Fairy Pools.
Fina bilder där tvåan blir min favorit.
//Tommy