Jotunheimen 2012 - glimtar i det grå
En bild för att sammanfatta sommarens fjälltur:
Dimma, regn och låga, tunga moln varje dag. Och så blöta, immiga glasögon på det. Nio dagar i streck. Ändå var det en fantastisk fjälltur, ja en av mina bästa. Både ur fotografisk synvinkel och som en lektion i livets konst.
Vi ska inte hymla: till fjällen reser man för att se storslagna vyer, bergstoppar och vidder. Inte för att vandra och bara se detta, i timma efter timma:
Men när vädret är dåligt och sikten kort, kan man inte göra någonting annat än att ändra sin inställning. Vi lever i en modern, urban kultur där vi lärt oss kräva av tillvaron att den ska fyllas med så mycket innehåll, så mycket mening. Det ska vara händelser och information och det ska ske nu.
Då kan det vara en lärdom att tvingas acceptera det meningsfattiga och uppskatta de små detaljerna, de små variationerna. Glimtar i det grå.
Som lavarna på ett stenparti. Eller blommorna som strävsamt lyser upp det karga landskapet…
… eller ett parti blåis som blottas på en glaciär… ett vattendrag som slingrar sig i en vacker kurva när dimman lättar en aning för en kort stund…
Som naturfotograf kan man aldrig ha för bestämda mål när man ger sig ut på tur. Naturen sätter villkoren. Liksom man bör justera sin inställning för att få den bästa upplevelsen får fotografen anpassa sig och agera med naturen, inte mot den, och försöka hitta lösningar som funkar givet omständigheterna.
När vyerna uteblir får man vara receptiv för andra aspekter av landskapets formspråk. På högfjället saknas inte scener med starka grafiska kvaliteter. Molnighet och dimma sänker kontrast, skuggor och färgmättnad, därför känns ofta bildlösningar med ett minimalistiskt uttryck kongenialt.
Jag gick själv denna gång. Såg inte många människor.
Känslan av ensamhet förstärktes påtagligt av vädret, av den grå fukten som liksom slöt sig omkring mig till ett eget rum. I det rummet fanns bara jag. Utanför fanns oändligheten.
I bergen sträcker sig oändligheten i alla riktningar. Inte minst för klättrarna, som drömmer uppåt. Men de här dagarna såg de förmodligen inte längre än jag. De tre klättrare som lämnade ”Hytta på bandet” nådde så småningom sitt mål att stå på toppen av legendariska Stora Skagastölstind, 2405 meter över havet. Också det en lektion i berikande meningslöshet.
* * *
Regn och dimma varje dag. Ja – men inte hela dagarna. Och det är det som gjorde den här fjällturen så fantastisk. Stunderna när molnen skingrades för ett ögonblick, när dimman lättade, när fönster i det grå taket öppnades mot en aldrig så blå himmel där bakom. Det är dessa glimtar jag bär med mig i minnet.
Och jag får väl erkänna, att som fjällfotograf tilltalas jag av moln och dramatiska himlar. De spelar så väl mot bergens storhet och utmaningar. Seriöst väder understryker människans litenhet i dessa miljöer och blir en källa till upplevelsen av det sublima.
Det sublima handlar nu inte nödvändigtvis om hotfull dramatik utan kan lika gärna bottna i ett döljande, i det suggestiva man bara anar, när landskapet flyktigt gör sig påmint som i en drömsk vision.
Bilden ovan tog jag under nedstigningen från Fannaråken. På toppen ligger Norges högst belägna hytta, 2068 möh. Vyerna härifrån skulle vara spektakulära. Men de två dagar jag stannade här såg det ut så här:
Samma som tusen meter längre ner fast med snö och minusgrader. Inte så upphetsande. Men väntan är naturfotografens kardinaldygd och den andra kvällen sprack det upp.
Skådespelet, med panoramavyer i nästan 360 grader, var över efter nån timma och molnen regerade åter. Ett par dagar senare var även min resa över. Sista kvällen tog jag med mina fotoprylar till det forsande vattnet inte långt från det anrika fjällhotellet Turtagrö.
Nästa morgon klev jag på bussen för en färd genom vad som måste vara en av Norges vackraste vägsträckor, från Turtagrö ner mot Lom. Och vädret? Det var grått.
Iofs tycker jag att man kan ha väldigt bestämda mål med sitt natur- och landskapsfotograferande men det gäller att vara flexibel i fall det går åt skogen! - med vädret tex. Det är väl ganska personligt betingat men för mig blir det så mycket roligare om jag har välplanerade och väldefinierade mål med min fotografering......och kan vara flexibel, även om det är svårt ibland att ställa om. Du har lyckats vara flexibel här och fått ihop en intressant revy av bilder från Jotunheimen. Inspirerande.
Christer
Bild nr 6 är helt magisk! Och flera andra bilder också, men den blev för mig en sådan bild man drar lite efter andan när man ser. :) Tur att du fick uppleva den fantastiska utsikten, om även bara för en timme eller så, på Fannaråken. :) Och delade med dig av bilderna. :)
Hotellet ser fantastiskt ut! Dit skulle jag gärna åka.
/Anna
Mvh Christian
Som sagt, fina bilder, och lockande!
/B
mvh