På vandring i Nepal. Del 2 av 3
Det är som sagt mindre snö än väntat men samtidigt kallare. Emellanåt har denna trekking varit en studie i att hantera kyla. Eller rättare: att hantera extrema temperaturskillnader. Stekande hett i solen och isande kallt så fort solen försvinner bakom bergskrönet.
Morgonen vi lämnar Deurali är marken hårdfrusen. Bäckarna består till hälften av rinnande vatten, resten är is. Träden ersätts av buskar och snart övergår vegetationen i gräs. Vi når Machapuchhre Basecamp på ungefär 3700 meters höjd och är nära vårt mål och vandringens vändpunkt.
När solen sänker sig drar molnen in. Fast högt i Himalaya behöver man inte titta upp för att se molnen, man är i jämnhöjd med dem!
Jag vandrar ensam upp till Annapurna Basecamp. Molnen dominerar, bergen döljer sig. För någon sekund blottas en liten del av ett väldigt berg, nästa stund ser man bara moln igen. Nog är jag lite besviken över uteblivna vyer men samtidigt så tilltalas jag av detta spel, det är som en eggande förförelselek som lämnar mycket till min fantasi.
Nere i Machapuchhre Basecamp igen. Alpglöd för en kort stund innan mörkret tar över.
Beckmörkt är det klockan 5 på morgonen när vi beger oss upp till ABC för att få uppleva härligheten när solen går upp.
Annapurna Basecamp heter också Annapurna Sanctuary. Det är lätt att förstå varför när man väl är på plats. Höga berg vart man än vänder sig, man står som på scenen i en amfiteater.
Annapurna I är högst. Med sina 8091 meter hör det till världens fjorton berg med toppar över 8000 meter. Annapurna I var det första av dessa att bestigas. Året var 1950, klättrarna som triumferade men nära nog strök med på kuppen hette Maurice Herzog och Louis Lachenal.
Från denna synvinkel är Annapurna I inte ett särskilt estetiskt anslående berg. Ingen spetsig topp i ensamt majestät, inte alls som Machapuchhre. Men storleken, den väldiga väggen är minst sagt imponerande. Avståndet från där jag tar bilden upp till toppen är nästan fyratusen höjdmeter. Fyra kilometer. Sisådär tjugofem Kaknästorn staplade på varandra.
Som alltid är det med en dubbel känsla jag lämnar bergen. Det ska bli skönt att komma ner till lite varmare klimat, men jag vänder mig många gånger om, som för att tanka mitt minne fullt med bilder av Himalayas skarpa kammar och bländande toppar.
* * *
To be continued...
*
Del 1 hittar du här: http://www.fotosidan.se/blogs/billingsblogg/pa-vandring-i-nepal-del-1.htm
/Anna
//ewa
MVH Anita
Tack att du tar oss med på din resa
Kul med infon samt få reda på vad du hade för utrustning.
Mvh, Daniel
Vilka fina bilder! Du förmedlar verkligen känslan av bergen och resan. Bra beskrivande text därtill gör att det toppar!
Hälsn /Sonja
Mvh Heléne
Den glödande bilden påminner om en tidigmorgon då jag betraktade soluppgången från Phon hill.