Åh dessa solnedgångar!
Vi kan inte ha dem till någonting. De är helt obrukbara, tjänar inget praktiskt syfte för människan. Rent biologiskt borde solnedgången väcka olustkänslor eftersom den signalerar mörkrets inbrott. Den kalla delen av dygnet då vår syn begränsas och nattaktiva rovdjur ger sig ut på jakt är inte till vår fördel som naturvarelse.
Ändå utövar solnedgångar en mäktig attraktionskraft på de allra flesta människor.
. . .
Man kan ställa frågan om denna uppskattning är inlärd, traderad av kultur och samhälle över historisk tid. Ett fenomen som inte ligger i den natur vi betraktar utan i sätter vi ser på, en kalibrerad blick. Eller om uppskattningen trots allt bottnar i en universell egenskap, som är allmänmänsklig utan att vara strikt biologisk. Ett estetiskt sinnelag, en känsla för det som 1700-talets filosofer kallade ”det natursköna”.
. . .
Oavsett hur man väljer att bevara den frågan så kommer man inte ifrån att naturens estetiska kvaliteter är under ständig påverkan från kulturella bruk och värderingar.
Solnedgångar hör till de motivkretsar inom fotografin som på en och samma gång är de mest älskade och de mest föraktade. Motivet har så till den grad exploaterats att det alltid finns någon som är beredd att trycka till med kitschstämpeln.
. . .
Därför är solnedgången också ett intressant fotomotiv: den aktualiserar värderingsskillnaden mellan verklighet och bild. Det är tillåtet att uppskatta naturen men inte representationer av den, i alla fall inte vilka som helst, hur realistiska de än må vara.
Samtidigt uppmuntras man som fotograf att ständigt att bryta mot konventioner och tabun. Men gäller det också tabut mot alltför uppenbar skönhet?
Monica
Mvh, Peter-L
Det brukar bli så skönt väder på kvällen. Sitta på några klippor och blidka ut över ett stilla hav. Det är fridfullt och meditativt. Man stannar upp och är i nuet. Något vi lätt glömmer i dagens stress samhälle. Vi behöver det. Mycket vackra bilder. MVH Camilla
Så varför gå emot det man njuter av att se och ta in?
Vi fnyser oftats mot det sköna, det behagliga - kanske för att vi inbillar oss att det är för enkelt att fånga det? Men jag själv har t ex hittills aldrig lyckats fånga en solnedgång på ett tillfredställande sätt. Kanske säger det mer om mig iof;-)
Att däremot försöka visa det vackra på ett eget sätt är väl konsten och den behärskar du till fullo. Favoriten blir den minst uppenbara men abstrakt sköna - nr 2 med sina svirvlande moln, även om alla är oerhört vackra,,
Mvh Anna
Urfina bilder utan att vara ett dugg kitchiga. Solnedgångar är solnedgångar liksom soluppgångar är soluppgångar. Tilltalar mina sinnen i vart fall.
Av bilderna ovan tilltalar mig bild nr 4 mest utan att jag kan förklara varför
Mvh, Inger
Mvh Heléne