Miracle Highway

Att bestiga världens högsta berg har aldrig varit lätt, även om det idag inte är någon större sensation när ännu en vandrande reklampelare till professionell ”äventyrare” når toppen. Vad man lätt glömmer bort är hur förutsättningarna har förändrats sedan de första expeditionerna till Mount Everest, som ägde rum för knappt hundra år sedan.

Jag tänker då inte i första hand på utrustningen. Nu för tiden går ju folk ut i skogen för att plocka svamp i högteknologiska kläder som dåtidens alpinister och upptäcktsresande inte kunde drömma om. Men inte minst så har vi information vid våra fingertoppar – fotografier, satellitbilder, kartor, bara några musklick bort.

Därför kan det vara svårt att föreställa sig problemen som den brittiska expeditionen till Everest år 1921 stod inför. Expeditionen var ett rekognoceringsprojekt. Först gällde det att överhuvudtaget hitta berget!

Everest, eller Quomolongma – ”Jordens gudomliga Moder” – som det tibetanska namnet löd, låg någonstans i det lockande okända där kartorna bara visade vita fält. Sedan behövde man lokalisera en tänkbar led upp till toppen. Ögon och kikare, bedömningar och chansningar, var allt man hade att förlita sig till.

Det var George Mallory som såg en möjlighet via nordostkammen, närmare bestämt i en punkt kallad ”North Col”. Problem nummer tre gällde att ta sig till och etablera läger vid denna punkt.

I månader hade expeditionen utforskat bergen, passen och glaciärerna kring Everest. Man hade försökt ta sig fram längs den väldiga, uppspruckna Rongbuk-glaciären som rör sig från Everest i nordlig riktning, men gett upp. Att gå längs Kharta-glaciären från Öst hade inte heller visat sig fungera.

Miracle Highway markerad med rött.

Mallory var klätterstjärnan i sällskapet, men det var lantmätaren och kartritaren Edward Wheeler som upptäckte den Östra Rongbuk-glaciären, mitt emellan Rongbuk och Kharta. Mallory var visserligen irriterad över att ha missat den, men inte mer än att han tillsammans med Wheeler, ytterligare en klättrare och några sherpas från Nepal samlade sina krafter och tog sikte mot North Col.

De gick från öster över Lakhpa La, korsade glaciären och trampade sedan stenarna och snön på självaste Everest – äntligen!

Av olika skäl kom man emellertid inte långt den gången. Knappt ett år senare var en ny expedition på plats, åter med Mallory i spetsen. Nu visste man vägen. Inte långt från buddhistklostret Rongbuk – världens högst belägna kloster – etablerade man baslägret.

Efter en stunds vandring mot berget längs moränen vek man av österut för att komma in på den glaciär man funnit året innan. Allt var grus och sten men så småningom ändrade landskapet karaktär. Väldiga istorn reste sig ur marken. Spetsiga, vita, blåa. Först några enstaka tinnar, sedan fler och fler. En arktisk skog av is växte sig allt tätare.

Till Mallorys och de andras stora häpnad gick det att ta sig fram genom denna frusna labyrint. Skogen klövs nämligen av en moränrygg, som ledde rakt mot insteget till North Col. Nästan som om någon högre makt hade banat väg för klättrarna. Mallory gav passagen det passande namnet ”Miracle Highway”.

Allt detta är historia, berättelser och svartvita bilder i böcker. Ända tills jag står vid plaketten till minne av Mallory och Andrew Irvine, som dog på Everest 1924. Jag behöver bara höja blicken för att se Berget – det allra högsta, jordens utpost mot himlen. Bakom mig ligger vårt basläger, på exakt samma plats som de brittiska expeditionerna använde drygt 80 år tidigare, när denna del av världen fortfarande var terra incognita för västerlänningar.

”In memory of George Leigh Mallory & Andrew Irvine, last seen 8th June 1924, and all those who died during the pioneer British Mt. Everest expeditions.”

Mina sinnen skingrar det förflutnas skuggor, historien blir verklighet. Luften är tunn, det är svårt att andas. Solen steker och vindarna är hårda. Nu precis som då.

Tiden tycks stå stilla på dessa platser av sten, is och snö, där de geologiska processerna fortgår utanför ramarna för vår mänskliga erfarenhet. Åttio år har passerat sedan Mallory trampade marken här. En mannaålder, ett ögonblick.

Berget ser exakt ut som på de gamla fotografierna, men glaciärerna förändrar sig snabbt. Växthuseffekten är sannerligen ett globalt fenomen: avgaserna i Chicago får de urgamla isarna i Tibet att krympa.

Medvetenheten om detta tragiska faktum kan emellertid inte förta min upphetsning när jag ser de första vita spetsarna. Inte heller dämpar det min förväntan när vi strax därefter slår upp läger 2 på ungefär 5850 meters höjd. Härifrån ska vi ge oss in i labyrinten.

Vårt mål är att bestiga Lakhpa Ri, en i sammanhanget blygsam bergknalle på drygt 7000 meter. Men tisdagen 2 september tänker jag knappt på bestigningen vi har framför oss, inte heller på den globala uppvärmningen eller på Mallory.

Det glaciala landskapet uppslukar mina sinnen. Det är sagolikt, sublimt, och passagen är verkligen mirakulös. En död jak påminner om att denna natur också är riskabel. Idag är det fint väder, imorgon kan det blåsa upp till storm. Ett väderomslag här kan betyda skillnaden mellan liv och död. Mirakelvägens istorn kan förvandlas till gravstenar.

Bäst att skynda på. Jag ska bara ta en bild till, bara en...

2011-04-10 18:24   enanse

Jag har bara en fråga: När kommer fortsättningen?? :)
Fångande text och vackra bilder! Alltid kul att läsa sådant man sugs in i och vill veta mer om. :)
/Anna

Svar från Billingen 2011-04-10 18:32

Oj, nån fortsättning har jag inte tänkt på! Men det sporrar ju att du gillade och blev hungrig på mer, så fler blogginlägg i den här stilen ska det nog bli!

enanse 2011-04-10 18:34

Tack! Håller utkik! :)
/Anna

2011-04-10 19:08   janolof

Roligt att se bilderna. En gång i tiden läste jag mycket om Mallory och andra pionjärer, och drömde om att komma dit, inte upp på berget, men till baslägernivå och den imponerande naturen, men då var det besvärligt att ta sig dit. Kulturrevolution i Kina och lång anmarsch i Nepal, innan det blev möjligt att flyga. Nu är det enklare att ta sig dit och då har jag blivit för gammal för sådana äventyr.
Trevligt därför att se bilder härifrån som är lite personliga.

Svar från Billingen 2011-04-10 19:19

Jag försjunker gärna själv i den litteraturen. Du har helt rätt: idag är det så mycket lättare att ta sig till länder som Nepal och Tibet . På gott och ont kanske, för tillgängligheten förtar allt lite av av Himalayas mytiska skimmer. Tack för din kommentar Jan-Olof!

2011-04-10 19:12   Marianne Bengtsson Rosander

O, vad spännande. Jag undrar också, när fortsättningen kommer. Är oerhört intresserad av Himalaya och glor på alla program om klättringar. Drömmer om att få fara dit, men ålder och hälsa gör att jag får drömma och se på Tv. Har i alla fall sett Himalaya från 10000 meters höjd och det var för mig mitt livs upplevelse,
Ser fram emot fortsättningen
Marianne

Svar från Billingen 2011-04-10 19:21

Vad kul att höra om ditt intresse Marianne! Du har väl sett Michael Palins "Himalaya", om inte så är det ett tips. Var och när såg du Himalaya från flygplan?

Marianne Bengtsson Rosander 2011-04-11 09:30

Vi flög från Sverige , via Ryssland till Thailand i mars 2008 och var i kanten på Himalaya vid soluppgången. Det var magiskt. Tog några bilder genom flygplansfönstret men du vet ju hur rent det är. Jag kunde ju inte be dom stanna så jag fick ställa in skärpa , inte heller ville dom tvätta fönstret på utsidan åt mig.
Det ligger en bild i poolen Foqus med namnet siluett. Kolla den om du vill
/ Marianne

2011-04-10 20:31   JenyJ

Du är ju en boren berättare, Björn, och med dina fantastiska bilder kommer berättelsen än mer till liv. Jag ser också fram emot en om inte fortsättsättning, så i alla fall fler bloggar i samma anda!

/J

Svar från Billingen 2011-04-10 20:41

Jag gillar att försöka få bild och text att samspela, så det gläder mig att du tycker att det funkar! Och jag ser fram emot när du kommer att ta upp bloggandet igen ;-)

2011-04-10 21:43   lindwalldesign

Jättekul läsning och fina bilder. När kommer boken?

Svar från Billingen 2011-04-11 07:05

Tack Lars! En bok vore nåt... Men först ska jag till USA, hoppas ju på att få en del schyssta bilder där.

lindwalldesign 2011-04-11 22:39

Vart skall du då?

Svar från Billingen 2011-04-12 13:59

Yellowstone, Rockies, Grand Canyon.

2011-04-12 18:03   Arne Bivrin

Det är bara att hålla med de andra. Du kan inte sluta mitt i, Björn! ;-)
Fängslande läsning om ett berg som aldrig upphör att fascinera.

Bästa hälsningar
Arne

Svar från Billingen 2011-04-12 18:53

Hmm jag känner trycket! Vi får väl se. Kul att du gillade inlägget!

2011-04-18 23:42   RHelena

Vilka vyer! Så osannolikt vackert! Den där döda jaken kommer jag ihåg, visst var det den du hade med i ett blogginlägg tidigare? Det var en stark bild.

Svar från Billingen 2011-04-19 08:19

Du har gott minne - visst var den den bilden. Roligt att du uppskatttade denna "resa". Tack för kommentaren!