Advertisement
Fotorelaterade betraktelser

Lost Glory

Den här gången skulle det bli annorlunda. Ett snötäckt landskap. Bergväggar draperade i vitt. Mina tidigare resor till Nepal hade gjorts på våren. Nu åkte jag mitt i vintern, över jul och nyår. Men mina förväntningar infriades inte. Redan under flygresan från Kathmandu till Pokhara kunde jag konstatera hur naket Himalaya var – knappt någon snö alls förutom på de allra högsta topparna.

Iakttagelsen bekräftas ännu mer påtagligt från byn Dhampus, där ett majestätiskt panorama breder ut sig med berget Machapuchhre som på en tron i mitten. Machapuchhre, eller Fish Tail Mountain, hör till Nepals mest berömda och fotograferade berg. Av dess vita mantel återstår nu bara trasor. ”It has lost its glory”, konstaterar vår guide med sorg i stämman.

På kvällen några dagar senare monterar jag upp stativet och riktar kameran mot Annapurna South och Hiunchuli. Jag befinner mig i byn Chomrong. En man ur lokalbefolkningen tittar intresserat på och utan att jag behöver föra saken på tal berättar han att hela dalgången tidigare brukade vara snötäckt från oktober fram till våren. Men det har inte snöat i Chomrong på flera år.

Jag får lite dåligt samvete för att jag tänker på min egen upplevelse, på de där bilderna jag skulle fått med mig hem. Men det är ju inte jag som har problem. Den globala uppvärmningen slår hårt mot ett land som Nepal, vars klimat är så beroende av Himalaya med alla dess glaciärer. Man berättar för mig om översvämningar, oregelbundenheter i monsunregnen, skördar som slår fel. Det är de fattiga människorna här som drabbas, konkret och hårt.

Himalaya är såklart fortfarande mäktigt bortom beskrivning. Att stå 4000 meter ovanför havsytan framför Annapurna I och blicka upp mot toppen, och veta att avståndet dit är fyra vertikala kilometer, det är en sublimt svindlande känsla. Samtidigt tänker jag nu mer än tidigare på att ordet Himalaya betyder ”snöns hemvist”. Himalaya lär förbli storslaget. Frågan är bara hur länge världens största bergskedja kommer att göra skäl för sitt namn.

Not: Denna text skrev jag för några år sedan efter min senaste resa till Nepal, men den har blivit liggande i den digitala byrålådan. Temats aktualitet har emellertid inte minskat, tvärtom…

Inlagt 2016-02-21 19:43 | Läst 7152 ggr. | Permalink
Det brukar vara svårt att få en uppfattning om hur högt eller brant ett berg kan vara på foton, här tycker jag du verkligen fått fram känslan om hur enormt stora de här bergen är. På tredje bilden försvinner bergssidorna verkligen ner i intet. Trevligt bilder att ta del av, man undrar hur folk kan överleva här.
Sten
Svar från Billingen 2016-02-22 08:35
Ja dimensionerna på dessa berg är svåra att greppa och inte minst att fånga på bild. Kul att du gillade, tack för din kommentar!
Fina bilder och en skrämmande utveckling. Himalaya försörjer ju en stor del av mänskligheten med vatten och därmed också grödor.
Svar från Billingen 2016-02-22 08:38
Så sant. Detta är inte bara en lokal fråga för nepaleser utan stora delar av Indien är direkt beroende av Himalaya som reservoar och klimatregulator. Tack för kommentaren!
Väldigt vackra bilder, men det låter ju sorgligt med de troliga klimatförändringar som du berättar om.. Man undrar ju om det är 'för sent' nu..?
Hälsn!
Svar från Billingen 2016-02-22 08:42
Tack Jan! Jag delar din undran och tänker att vi kan inte vända utvecklingen men måste göra vad vi kan för att bromsa den.