Tankar kring en bild #2 Vy från Aonach Mor

Vi var tre personer som klättrade en led på nordsidan av Aonach Mor, ett mindre känt grannberg till Ben Nevis i det skotska höglandet. Blåsten pressade kylan in i märg och ben, trots att nordsidan låg i lä. Det var först på toppen, en stor platå, som vinden slog till med full kraft.

Att nå toppen blev något av ett antiklimax: ingen som helst lust att dröja och njuta av utsikten och sin bedrift, nu ville man bara ner som snabbt som möjligt och in i värmen. Förnuftet ville skydda de redan stelfrusna fingrarna men fotolusten tog över på vägen ner: en bild måste jag ta, bara en bild. Jag krängde av mig ryggsäcken, plockade fram kameran och tog stöd mot ett stenröse så gott det nu gick i de våldsamma kastbyarna.

Två tankar slår mig när jag så här ett antal år senare tittar på bilden.

En hel del naturfoto man ser idag utgörs av bilder tagna några hundra meter från bilen. Inga problem att ta med sig stativ och allt annat man kan tänkas behöva för en optimal bild, och inga problem att återvända till den sköna bilen om vädret blir för vresigt. Hade jag varit ute på en sån fototur hade bilden aldrig blivit tagen, jag hade nog inte ens övervägt att ta mig till denna plast vid detta tillfälle.

Men spelar detta någon roll för betraktaren? En hel dags strapatser eller några minuters promenad – har omständigheterna för bildens tillkomst någon betydelse för bildens uttryck?

För det andra reflekterade jag över var hur svårt det är att förmedla vind och kyla på bild, när det inte finns någonting i motivet som rör sig i vinden. Visst ser man på formationerna i frost och is att det har varit båsigt här uppe, men i princip skulle det kunna varit vindstilla och relativt milt vid detta ögonblick, såsom bilden ser ut.

Återigen kan man fråga vilken betydelse dessa faktorer har för betraktaren. Anser man att en landskapsbild bara handlar om det rent visuella, då har en abstrakt sak som upplevd kyla kanske ingen betydelse. Anser man däremot att upplevelsen att vara på plats där-och-då ska genomsyra bildens uttryck, då spelar även subjektiva och känslomässiga inslag roll.

Det var vid detta tillfälle inte läge att traska runt och leta efter bästa kameraposition, och jag erkänner villigt att kompositionen lämnar en del att önska. Men om bilden ändå väcker intresse kanske det är tack vare dessa dessa abstrakta kvaliteter, som förmedlar en svårtillgänglig natur som inte smeker mjukt.

2014-02-09 11:22   gatosi

Foto är inte allt. Livet är större. Det kanske är bra att vissa saker inte går att förmedla till betraktaren. Då finns det en anledning för honom eller henne att själv behöva uppleva det.
Jag kommer ihåg första gången när jag var uppe i höga berg. Det var pyreneerna 1990. Tidigt på morgonen steg vi ner till dalen igen som var full av molndimma. Det såg ut som en havsvik och bergen var kusten. Mina kompisar tog några bilder. Men jag var ytterst besviken när jag såg dem. Vad pluttigt!
Det var bland annat därför att jag först 15 år senare bestämde mig för att fota. Och undvika naturfoto.
Var glad att din upplevelse var din! Skit i betraktaren. ;)

Svar från Billingen 2014-02-09 16:30

Man kan ju vara intresserad av foto och samtidigt inse att livet är någonting större, man kan vara intresserad av bildkommunikation och samtidigt glad över sina upplevelser och minnen. Jag ser ingen motsättning här.

2014-02-09 17:08   Arne Bivrin

Storslagna vyer och naturupplevelser är ofta svåra att gestalta i bild. Bilder som är fantastiska kan vara tagna från vägkanten. Det är sällan någon logik eller rättvisa i naturfoto. Din fina bild - som lyfter ordentligt när den ses förstorad - ger ingen ledtråd om strapatser eller väderförhållanden. Den skulle kunna vara tagen på många ställen i världen. Bilden håller som den är, men med en text lyfter den ordentligt. Just beskrivningen av vind och kyla, de stelfrusna händerna är det som gör att bilder kan gå från att säga tusen ord, till att bli en hel berättelse. Text gör att man stannar upp och tänker efter. Samtiden skulle må bättre av mer eftertanke. Det fick jag av din text, Björn. Tack!

Svar från Billingen 2014-02-09 19:55

Jag upplever också ofta att information om sammanhanget, en berättelse, lättare gör att man stannar upp och ger bilden mer tid och eftertanke. Och visst behöver vi mer sånt, inte minst i bildbruset på nätet. Kul att du uppskattade kombinationen text-bild!

2014-02-09 17:27   JenyJ

Hu, vilken ruggig känsla din bild förmedlar! Men din text berättar så mycket mer... Och även om du själv känner att kompositionen lämnar en del att önska tycker jag att tryckt av precis rätt! Den lilla strimman ljus som slår mot kammen mitt i bild lyfter bilden stort, och hjälper mig att se ett djup, och att det faktiskt är dagtid!

Svar från Billingen 2014-02-09 19:57

Det där ljuset som träffar kammen är också i mitt tycke pricken över i:et. Och visst gläder det mig att höra att du känner kylan när du ser bilden =)

2014-04-23 00:13   Kitty58b

Bilden väcker intresse.
jag ser
olika mönster
blågrå iskyla
fantastisk storslagenhet
ödslighet
ljus men
också mörker
det känns inte som en plats jag skulle velat stanna länge på...inte just då.
Jag tycker det är viktigt att bilder förmedlar en slags sanning, att den inte döljer en omgivning och ger en felaktig bild av hur det ser ut. Kanske går linbanan till skidbacken alldeles till vänster ur bild, vad vet jag ;-) Med vänlig hälsning Anne-Lise

Svar från Billingen 2014-04-23 08:31

Tack för dina rader! Alla bilder visar ett valt utsnitt, döljer somligt och framhäver annat. Men visst, med valet av utsnitt kommer också ett ansvar.