Med risk för att bli kallad surdeg

Det börjar bli trångt i frysen. Det kan jag stå ut med då det är egenbakat surdegsbröd som tar sin plats. Förklaringen är enkel, jag har gått en kurs i surdegsbakning för trubaduren och surdegsbagaren Tommy Leijon. Tillsammans med sju andra har jag satt surdegar och bakat under två helger. Lite skillnad mot att traska runt i boskogen med Prillan. Men det har varit riktigt kul, jag har lärt känna nya människor och dessutom lärt något nytt och det är ju alltid berikande. Och vilket fantastiskt gott bröd det blev, stor skillnad mot köpebrödet som ofta är ganska intetsägande även om det förstås finns undantag. Till hösten blir det fortsättningskurs och vi är flera som redan anmält oss.

Några bilder från avslutningsbaket där det också gavs lite tid till både fika och musikunderhållnign av Tommy, som lite grädde på moset.

Marsmorgon när den är som bäst.

Kamera med macroobjektiv monterat, fika i ryggan, Prillan och en vacker och skön morgon i bokskogen. Så mycket bättre än så blir inte en dag, i vart fall inte om ni frågar mig. Dagens inlägg skvallrar starkt om min vurm för det lilla, det som vi trampar på men som kan bjuda på så mycket vackert. Det gäller bara att ta det lite varligt, gå ned på huk eller som jag oftast gör - lägga sig platt på mage för att upptäcka och skönja den lågt stående solens fantastiska ljus förvandla det lilla landskapet till skönhet öve det vanliga. Ta dig lite tid att titta på bilderna och tänk dig att du själv ligger på mage i bokskogen och får uppleva detta.

Frost i soluppgången.

Morgonljuset.

Morgonljuset.

Morgonljuset.

Is(droppar).

Sporer.

Vända mot solen.

Gammalt och nytt.

Scilla.

Magnolia.

Följeslagaren Prillan.

Stort, smått och så Prillan

Ny följeslagare gör oss sällskap i boklskogen

Tog med min gode vän Akke Lundh till bokskogen idag. Han är hängiven fotograf, omåttligt förtjust i Prillan (fickan full av godis) och numera också älskare av bokskogen. Vi hade en fantastisk förmiddag tillsammans. Vi var på plats före sju då frosten ännu bet i skinnet men det dröjde inte länge innan både vantar och mössa åkte av när marssolen steg och höjde temperaturen åtskilliga grader. Sällan smakar kaffet så gott som på en stubbe i bokskogen med solen lysande i ansiktet. "Det har då sannerligen riktigt kvalitetstid", sa Akke och det blev jag väldigt glad för. Tror minsann att Prillan och jag fått en ny följeslagare på äventyren i bokskogen. Trevligt. Vi tjatade inte enbart utan hann med att fota lite också och här kommer något från dagen:

Livet i bokskogen

Tro det eller ej men bokskogen fick ett besök idag också. Och nu bar det iväg till det nyfunna området som jag blivit så förtjust i. Området är väl i sig kanske inte så märkvärdigt med det jag tjusas av är all den fallna och murkna boken som bidrar så till den biologiskla mångfalden. Vi, Prillan och jag, strosade runt och njöt i vårsolen ackompanjerat till riklig fågelsång. Livet blir inte bättre. Så här ser det just nu ut i mitt favoritområde. (Klicka på bilden för större bild och klicka sedan på pilen till höger för att bläddra vidare).