En underbar vinterdag igen

Det är snabba svängningar i vädret. Det har varit en riktigt fin vinterdag och det är ett skönt avbrott mot det blåsiga och gråtrista som präglat den här vintern. Vi tog en tur till bokskogen som vanligt men det gick inget bra. I vart fall inte för Prillan. Snön hängde i hennes päls som aldrig förr och bildade isbollar som jag inte kunde få bort. Några bilder hann jag med och väl hemma tog det mig en dryg halvtimma att befria Prillan från snön/isen.

Så nås jag av nyheten att tidningen FOTO ska läggas ned. Aldrig får man vara riktigt glad. Det har i många år varit månadens höjdpunkt när den dimpt ned i brevlådan men nu är det alltså slut. Riktigt sorgligt. Var ska jag nu hämta min inspiration och ta del av Christian Nilssons suveräna tester?

Hur jag gjorde ekälskaren lycklig

"Jag skulle vilja ha din bild på eken på en stor canvas, stor nog att matcha en stor olja på samma vägg. Varför?, jo det är ett konstverk."

Måste erkänna att jag blev smått häpen över förfrågan men naturligtvis samtidigt oerhört smickrad, ja faktiskt lite stolt.

Nu är bilden hos fotohandlaren för montering, ska bli en 100x70 och inta honnörsplatsen på bästa väggen i ekälskarens vardagsrum. Han var noga med att mitt namn skulle finna med längst ned i högra hörnet, så signeras viss alla konstverk...

Vän av ordning undrar nu förstås vad han naturfotografen tog betalt? Jodå, jag fick förstås frågan vad bilden kostar och jag behövde alls inte så lång betänketid. Jag slog inte i nån prislista eller kollade runt vad andra tar utan satte mig eget pris. Äran och glädjen över att ekälskaren tycker att bilden är så fin att den ska pryda hans finvägg är ersättning nog. Faktum är att jag funderar över vem som är gladast över  affären, ekälskaren eller jag?

Nu kan min generositet sannolikt bottna i att jag själv inte enbart är ekälskare i allmänhet utan trädälskare i synnerhet. Jag har vid något tillfälle blivit tilltalad med "Här kommer han, bokskogens beskyddare". Och det är sant, bokskogen som kan sägas vara min närmaste granne, har jag en särskild vurm för och jag besöker den i stort sett dagligen och känner mig fri och lycklig i dess omgivning.

Men för att hålla mig till eken så kommer här en helt nytagen ekbild till. Den togs i söndags i det närmast sagolikt fina vintervädret som rådde. Morgonsolen nådde ekens låga grenverk som fortfarande var klätt med löv. En ekstam och ett grenverk. För mig är det naturlig konst i mästarklass.

En vinterdag att minnas

Säsongens vackraste och skönaste vinterdag. Det var knappt jag trodde mina ögon när jag tittade ut i morse och såg vilken vinter det var. Termometern pekade på minus fem grader och bara några kilometer österut kröp det ned till åtta. Men vilken morgon när solen gick upp över horisonten och dimmorna så sakta lättade. Jag hade egentligen bestämt mig för en en tur till Getterön för att om möjligt få nån havsörn i sökaren men nu blev det snabbt ändrade planer. Och lite brådis också därför att det fina morgonljuset försvinner snabbt och förändrar landskapsbilden. Och det är inte varje dag vi härpå Västkusten bjuds på en så vacker vinterdag som det varit idag, det är bara att tacka och ta emot. Här så några bilder från min lilla utflykt i vinterlandskapet.

Skönhet är ett relativt begrepp, eller?

Fick ett samtal från en god vän i jämtländska Brunflo. Hon berättade att de har 18 minusgrader och har fått rejält med snö så nu kan de ta snöscotern och åka till rödingsjön och pimpla. Jag ser bara Jämtland om sommaren och då är det harrfiske i Kvissleströmen som gäller. Lite sugen blir jag på att nån gång se det jämtländska landskapet i vinterskrud. Här hemma är det inte mycket till vinter utan mest gråmulet även om solen har visat sig i några korta sekvenser under dagen. Bokskogen förändras inte mycket från dag till dag och man får anstränga sig lite för att hitta lite nya motiv. Det går men kräver öppna ögon och sinnen för att se dess skönhet även vid den här årstiden. Skönhet är ett vitt begrepp och kan tolkas på många sätt. För egen del ser jag skönhet i bokskogen, i såväl de levande träden som de fallna och förmultnade bokträden. Idag, på Prillans ettårsdag, höll vi till i ett begränsat område ovan Skärbäck som verkligen kan beskrivas som en skönhet. Så till bilderna då så får vi se om ni också ser skönheten.

Bokskogen stod pall för Egon

Efter stormen Egon var frågan hur bokskogen klarat sig? Jodå, några enstaka bokar hade knäckts av den hårda vinden men alls ingen katastrof. Det får nog snarare betraktas som ganska naturligt att de försvagade gamla träden inte kunde står emot längre. Det är ju bokskogens naturliga sätt att föryngras på, gamla träd faller och ger utrymme och nytt ljus åt de mindre bokträden att ta för sig av. 

Bidrar till biologisk mångfald.

Blött i bokskogen nu.

Eken i bokskogen.

Barnbok.