Hur jag gjorde ekälskaren lycklig
"Jag skulle vilja ha din bild på eken på en stor canvas, stor nog att matcha en stor olja på samma vägg. Varför?, jo det är ett konstverk."
Måste erkänna att jag blev smått häpen över förfrågan men naturligtvis samtidigt oerhört smickrad, ja faktiskt lite stolt.
Nu är bilden hos fotohandlaren för montering, ska bli en 100x70 och inta honnörsplatsen på bästa väggen i ekälskarens vardagsrum. Han var noga med att mitt namn skulle finna med längst ned i högra hörnet, så signeras viss alla konstverk...
Vän av ordning undrar nu förstås vad han naturfotografen tog betalt? Jodå, jag fick förstås frågan vad bilden kostar och jag behövde alls inte så lång betänketid. Jag slog inte i nån prislista eller kollade runt vad andra tar utan satte mig eget pris. Äran och glädjen över att ekälskaren tycker att bilden är så fin att den ska pryda hans finvägg är ersättning nog. Faktum är att jag funderar över vem som är gladast över affären, ekälskaren eller jag?
Nu kan min generositet sannolikt bottna i att jag själv inte enbart är ekälskare i allmänhet utan trädälskare i synnerhet. Jag har vid något tillfälle blivit tilltalad med "Här kommer han, bokskogens beskyddare". Och det är sant, bokskogen som kan sägas vara min närmaste granne, har jag en särskild vurm för och jag besöker den i stort sett dagligen och känner mig fri och lycklig i dess omgivning.
Men för att hålla mig till eken så kommer här en helt nytagen ekbild till. Den togs i söndags i det närmast sagolikt fina vintervädret som rådde. Morgonsolen nådde ekens låga grenverk som fortfarande var klätt med löv. En ekstam och ett grenverk. För mig är det naturlig konst i mästarklass.