Kanske den vackraste platsen jag vet

Det lilla jordbruket en bit bortom Valinge ligger mer naturskönt än något annat. Det brutna och kuperade landskapet har slitit på många ryggar innan det blivit odlingsbart. Det vittnar inte minst alla gärdesgårdar om. Nuvarande lantbrukaren är mån om sin natur och vårdar markerna med både kunskap och stor kärlek. Belöningen uteblir heller inte. De ekbeväxta kullarna hyser ett stort bestånd av den ljuvliga backsippan, fågellivet är rikligt och utsikten bort över dalgången mot Valinge kyrka är bara så vacker. Det är en plats som gjord för en söndagsutflykt med fikakorgen fylld av godsaker. Årligen blir det några besök till den här platsen och idag, just nu, vågar jag påstå att där är som allra vackrast. Tack Henry för att du alltid välkomnar mig.

Vårbruk.

Mäktigt kulturlandskap.

Det kan man kalla för träd.

Backsippor.

Skönhet.

Kullen är som en blomsteräng.

Vacker i rätt omgivning.

Maskrosen bjuder på nektar.

Stenskvättan trivs.

Borta bra men hemma bäst

Det är något visst med hemmamarkerna. Att tidigt om morgonen få ge sig ut i den vackra omgivningen med närhet till både hav och skog, det är lycka och livskvalitet som alla borde vara förunnat. Just nu är bokskogen sagolikt vacker när den skiftar i skir grönska, fågelsången öronbedövande när revirhävdande hannar försöker överrösta sina rivaler. På Getteröns naturreservat har de första ungarna kläckts och det blir ett fruktansvärt oväsen när en rovfågel eller kråka kommer för nära boplatserna där skrattmåsarna och skärfläckorna håller till. 

Det är inte alltid skrattmåsarna eller skärfläckorna lyckas freda sin bon och ungar. Särskilt besvärligt blir det när en trut får smak på ungar och spatserar omkring i kolonin och sväljer de försvarslösa ungarna hela. Sådan är naturen men något man helst vill slippa se.

Något jag också vill slippa se är mer död fisk som den senaste tiden upptäckts i kanalen intill reservatet, en kanal som mynnar ut i reservatet. Handlar det om ett giftutsläpp kan de i förlängningen få förödande konsekvenser för reservatet och alla arter som är beroende av friskt vatten fullt av liv. Här gäller det för ansvariga att agera med beslutsamhet och kraft för att förhindra att det upprepas. För jag utgår ifrån att de inser allvaret och förstår värdet av Getteröns naturreservat. 

Efter tio dagar i Kristiansstad vattennrike och Öland var längtan stor att komma ut i hemmamarkerna. Här är några bilder från de senaste två dagarna.

Måndag morgon.

Nytt och gammalt i bokskogen.

Boklöv.

Forsärla.

Stenskvätta.

Ingen vet var haren har sin gång.

Skärfläckan försvar sitt bo mot kråkan.

Fisktärnan på jakt.

Kvällsmålet, en liten fisk, räddad och nu vänds den rätt för att enklare slinka ned. 

En sista från älskade Öland

Öland är oslagbart och inte jämförbart med något annat. Efter en vecka på ön längtar jag redan tillbaka. Tillbaka till landskapet som inte enbart drar därför vad som helst i fågelväg kan dyka upp utan också för landskapets skönhet, det karga, vindpinade landskapet som också hyser massor av rara växter, inte minst orkidéer. 

Den här veckan har det varit lika många fågelskådare som fåglar på ön. Rariteterna har varit få men de som dykt upp har jag lyckats missa. Blåhaken i Grönhögen och den svartpannade törnskatan i Näsby borde jag fixat när det var så nära Ås camping där vi bor. En anledning att å det snaraste återkomma.

Här är några bilder från dagen som i övrigt bjöd på strålande väder och som avslutades med middag tillsammans med vännerna Gerd och Helge Sundén från Falköping.

Nu blir det västkusten, Getteröns naturreservat, Åkulla bokskogar, Galtabäck. Och trädgårdsarbete. Det är mycket nu. Funderar ibland på hur jag tidigare hann med jobbet...

Solen går upp över södraste Öland.

Södra udden i ottan.

Större strandpipare.

Grönbena.

Stenskvätta.

Svarthätta, hona.

Ärtsångare.

Fisktärna.

Den nybadade talgoxen verkar inte helnöjd.

En lite favorit som avslutning - mindre flugsnappare, hona.

Öland när det är som bäst

Det är ett fantastiskt fågelliv på Öland just nu. Kanske är det lågtrycket med åska och regn som pressat ned fåglarna för det kryllar i varenda buske. Och risken är ganska liten att någon raritet ska kunna smita undan utan att upptäckas. Det är en stor fågelskådarhelg på Öland och skådarna står på rad mest överallt. Och ytterligare två hela dagar återstår på denna underbara ö innan det blir västkusten igen.

Här är ett litet axplock från dagens runda i de öländska markerna.

Gravänderna slåss i Gräsgårds hamn.

Det är på liv och död.

Segraren.

Svarthätta, hona.

Grönsångare.

Grå flugsnappare.

Mindre flugsnappare, hane.

Mindre flugsnappare, hona.

Mindre flugsnappare, hona.

Skärfläckan är ju en riktig skönhet

Nu är det i sanning spännande dagar på Öland. Det dräller in fåglar i stor mängd och nästan lika många fågelskådare. Det ökar möjligheten att någor riktigt spännande och oväntat kan hittas de närmaste dagarna.

En stor del av dagen har vi tillbringat i Bejers hamn som är en fågellokal som bjuder på ett fantastiskt fågelliv med bland annat mängder av vadare och en ganska stor koloni skärfläckor. Denna fantastiskt graciösa vadare har ofta svårt med häckningen bland annat beroende på växlande vattenstånd som ofta dränker boet. Nu såg vi ett antal fåglar som lå på reden och ruvade och det är bara att hoppas att det går vägen.

I lövskogen ovan våtmarken/betesmarken där kreatur släpptes ut i dag häckar halsbandsflugsnapparen som är en rar liten fågel och alls inte så vanlig. Här är några bilder från dagen.

Skärfläcka.

Större strandpipare.

Gluttsnäppa men själv fick jag det till en grönbena.

Vadare.

Ladusvala.

Halsbandflugsnappare genom snårskogen.