Det är för tyst i skogen, alldeles för tyst.
Bra dagar varvas med sämrde dagar, sådant är livet. Bra, det vill säga lyckade, fotodagar är sällsynta medan de sämre är långt fler. Så är det för min del och sannolikt är jag inte ensam. Hittills idag har det varit en bra dag men sämre fotodag. Den började tidigt och jag hämtade fotokompisen Lars Jönsson klockan fem i morse. Nu skulle vi till storskogen i inlandet i hopp om lite skogsmesar som svart- och tofsmes och kanske, kanske nån tjäder i bästa fall. Som bonus såg jag redan framför mig en vacker älgtjur stå i tallplanteringen och mumsa tallbar med den ståtliga hornkronan svajande...
Det blev inte riktigt så. Vädret växlade mellan hagel,lite regn, lite sol och så hagel igen. Dessutom susade det i trädkronorna av en bitande kall västan. Men det var trevligt ändå där sällskapet var bäst och så fort det utlovas något lite bättre är vi på plats igen. De finns där, det vet vi. Ytterligare en timma tidigare ska göra skillnad.
Jag har skrivit det tidigare och det gör lite ont att upprepa; min upplevelse är att det är tystare i skogen numera. Det gör mig lite ledsen och samtidigt oroad. Om de som har något att säga till om angående miljö- och naturvård fått liknande signaler från annat håll borde de reagera.
Nåväl, några bilder blev det där samtliga är tagna med 300 mm plus 1,4 konverter.
Morgonpigg.
Svårt att bestämma sig. Hitåt eller ditåt?
Knipor och kanadagäss.
Naturfotograf Lars Jönsson.
Backsipporna är på gång.
Ken //
LJ