En dag som gjord för svartvitt

Minusgrader, lätt snöfall, blåst men ändå lite sol. Som gjort för en lite fotorunda i bokskogen och med svartvitt i åtanke. I all enkelhet har jag låtit Lightroom konvertera och därefter dragit lite i spakarna tills jag tycker det ser bra ut. Det är något speciellt med svartvitt men det kräver mer av mig som fotograf, det är i alla fall känslan jag har men kan inte riktigt sätta fingret på vad det är och varför. Kanske behöver en svartvit bild komponeras med större eftertanke än en färgbild? Här är i alla fall några försök och det där med kompositionen var något jag kom på just precis nu...

Bokskogen vid Öströö i Dagsås.

Lövet.

Härdar ut det mesta.

Naturligt bokstöd.

Sedan funderar jag på om en investering i Silver Efex Pro 2 ärvärt pengarna. Blir det så mycket bättre än att konvertera och arbeta i LR eller PS?

Inspirationen lär explodera i (Vår)gårda

Snart är det Påsk och ännu syns väldigt få tecken på att våren är på gång. Visserligen hörs tranorna ropa, lärkan slår en drill men vår är det då inte. Idag blåser det en svinkall ostan, det är några minusgrader och yr emellanåt lite snö i luften. När våren inte kan inspirera får man söka inspirationen på annat håll. På lördag ska jag på kurs i Vårgårda. Det är Vårgårda Fotoklubb som arrangerar och de två inspiratörerna/föreläsarna är gatufotografen Mats Alfredsson och landskapsfotografen Magnus Lindbom. Bättre än så blir det inte och jag ser med stor spänning fram emot vad lördagen kan ge. Att Mats Alfredsson är en stor inspiratör vet jag, vi hade honom i Varbergs Fotoklubb för ett par veckor sedan och han var enastående. Det var till och med så att jag för ett ögonblick övervägde att ge mig ut på stan för att fotografera människor...

På måndag ska jag ut på en ny bildvisning. Efter alla de goda råd jag fick härpå Fotosidan för några veckor sedan går det allt bättre. Nu har jag dessutom börjat lära mig programmet Keynote och det blir ett lyft för visningen. Den allra sista finputsen återstår innan jag är helt nöjd. 

Morgonens lilla fototur gav inte så mycket mer än frisk luft i massor. På hemvägen tog jag en sväng förbi ån bara för att kolla så allt står rätt till.

Snart är det isfritt.

Jodå, kompisen strömstaren var på plats.

Nu får de vara ifred för mig en dryg vecka. Närmaste veckan samt Påskhelgen tillbringar jag i Falbygden men några 26 000 tranor, som förra året, lär inte dyka upp under tiden. Sen vår och tidig påsk är inte önskesituationen för alla de som lever på besökarna vid Trandansen och i Falbygdens omgivningar. Inga tranor - inga besökare. 

Sandstrand, vinterlandskap och en hökuggla.

Det brukar sägas att i fjällen kan vädret skifta snabbt som ingen annan stans. Kanske är det så men Västkusten kommer då inte långt efter. Under gårdagen växlade det mellan bistert kallt på morgonen, minus tolv, till nästan noll och snöfall fram emot kvällen. Trots kylan i går valde jag för ovanlighetens skull att bege mig ut till havet och Björkängs havsbad.

Jag såg inte till några badande.

Det blev till ett par rofyllda timmar på sandstranden och längs vassarna intill den lilla ån som mynnar strax söder om den stora parkeringen. 

Inte så mycket vinter, kanske lite vårkänsla i solen som fram på förmiddagen värmde gott.

Solen går inte upp så högt ännu.

Rimfrost i vassarna.

Och så var det onsdag morgon i bokskogen. Närmare tio centimeter nysnö påminner om att ännu är det vinter. Vackert. Jag har rejäla broddar att tacka för att jag inte är "leabråden" för under nysnön var det blankis på många ställen och förrädiskt halt.

Snön dämpar effektivt de flesta ljud och det är nästan lite magiskt och spännande att sakta ta sig fram i skogen. Vad som helst kan dyka upp och det var precis vad det gjorde men inte riktigt det jag väntat mig På en högstubbe på ett hygge satt plötsligt en hökuggla ivrigt vridande på huvudet.

I Dagsås har det tidigare i vinter observerats en, kanske två, hökugglor och nu satt troligen en av dessa framför mig. Av erfarenhet vet jag att de är väldigt oskygga och oftast låter sig betraktas - och fotograferas - från nära håll. 

Det är fascinerande att ha möjligheten att studera en uggla på så nära håll och i fullt dagsljus. Vilken syn och hörsel den måste ha där den från sin position ska lokalisera en liten mus för att sedan flyga iväg och slå. Uthållig på sin stubbe är den också, hökugglan. När jag lämnade skogen tre timmar senare satt den fortfarande kvar men om den under tiden slagit någon mus vet jag inte.

Så vacker.

Go blick.

Klart att det är smidigare att kunna vrida på huvudet än att hoppa runt på stubben...

Lite förmiddagssol innan det blev gråväder igen och tog till att snöa.

Där fick jag så jag teg!

Ibland blir det fel, till och med helfel. När jag senast skrev att jag tycker våren kommer i en takt som passar mig avsåg jag inte att det skulle vara 10-12 minusgrader på morgonen när jag kliver upp. Nu var det så kallt i morse men det blev ändå till en riktigt fin dag. Och till i morgon utlovas lite sydvästliga vindar så då kanske det är läge för ett besök på Getterön och Gubbanäsan för lite ejdersträck.

Idag blev det skogen på morgonen och så förstås min å på eftermiddagen. Där har inte hänt så mycket den senaste veckan. Strömstaren är på plats och det är fortfarande enbart en som visar sig åt gången. Jag har inte lyckats hitta häckningsplatsen, om det nu är häckning på gång, men ska pälsa på mig rejält endera dagen och parkera mig i närheten där jag tror det kan vara. På något sätt ska de väl avslöja sig och röja stället. Samtidigt gäller det att hålla behörigt avstånd så de inte störs.

Favoritplatsen i forsravinen.

Eftermiddagssolen är varm och ger ett behagligt fotoljus.

Strömstaren njuter i solen.

Solen går fort ned.

Isen släpper inte sitt grepp.

Isformationerna är rena konstverken.

Våren kommer i en takt som passar mig

Jag gillar läget. Våren är på väg men slår inte till med full kraft på en gång. Det är precis så som jag vill ha det, då hänger både jag och naturen med. Som arbetsbefriad kan jag nu njuta av ledigheten och naturens ankomst i min egen takt. Förr om åren har våren inte sällan skapat en slags ångest, det är så mycket som ska hinnas med på ganska kort tid. Nu kan jag, med glimten i ögat, konstatera att arbetet har inkräktat för mycket på min fritid...

Dagens naturrunda gick till Dagsås och trakterna kring Öströö. I en bit bortåt hördes en eller flera tranor ropa och nere i det öppna vattnet vid Ottersjön låg fullt av fågel, gäss, knipor och en gäng sångsvanar. När nu den mesta snön också är borta blottar sig mossorna i sköna, gröna färger. Jag kunde inte låta bli att krypa omkring en stund i den världen också. Ja, jisses vad livet är gott mot mig just nu. Dessutom är fredagsstädningen avklarad redan idag. Ledig fredag, alltså.

Spegling.

Bokskogen väntar på att få skifta färg - och föryngras.

Dags att vända blad?

Mossig stubbe.

Mossa på sten.

Bland mossorna är det fullt liv.

Knipans vingslag hörs vida omkring och en snabb rackare är det.

Kniporna har inlett sitt parningsspel och det är häftigt att skåda.

Kanadagässen tar det lugnare.

Sångsvanar.