En guidad tur som gav mycket mersmak

Nej, några skäggmesar stod inte att hitta ute på Norra näs idag. Tillsammans med gode vännen Christer Andersson gjorde vi ett tappert försök men de höll sig undan. Istället blev det en guidad tur i det fina landskapet på Norra näs.

Det är en fröjd att bli guidad och umgås med Christer Andersson. Jag vet ingen som sitter inne med sådana genuina kunskaper om naturen som Christer. Det gäller såväl fåglar som däggdjur och inte minst växter.

Vackert vinterväder med underbart ljus förgyllde turen.

Tack  Christer för en underbar dag i dina hemmamarker. Tack också för semlan till andrafikan och bildvisningen från Sydafrika. 

Getterön - så mycket bättre i fågelväg!

Efter gårdagens fågelfattiga långtur i skogslandet sökte jag idag nya jaktmarker. Ett säkert kort i sammanhanget är Getteröns naturreservat. Och det har inte blivit sämre sedan entusiasten Mikael Nord beviljats att utfodra örn. Det har lett till att reservatet så gott som dagligen besöks av en eller flera havsörnar. Men sitta i gömsle och vänta är inte riktigt min grej, men måste kanske bli för att få de där riktigt fina bilderna, så jag inledde med en tur ute på Killingatången.

Några grader kallt och snålblåst gjorde ställer rätt ogästvänligt men i lä bakom några fiskebodar satt det ändå gott med en fika. Bortöver Norra näs syns den vackert renoverade kvarnen och minsann kom där inte en havsörn glidande in mot reservatet. Lovande.

Så mycket mer händer dock inte utan jag kör in till Naturum och beger mig ned till gömslet. Där sitter havsörnen en bra bit bort och kalas på det utlagda köttet. Som vanligt är den mobbad av ett stort antal kråkor.

Tiden går fort och när jag ska hem hör jag plötsligt flocken av skäggmesar som slår sig ned ett tjugotal meter in i den täta vassen. Så spännande, inte minst med tanke på att jag i morgon onsdag ska ut till Norra näs och Christer Andersson för att där försöka fånga några skäggmesar på bild. Jag lyckas få till några hyggliga bilder  och är rätt nöjd med dagen.

Herr och fru skäggmes.

Gift skäggmes. Ja, han är i all fall ringmärkt.

Visst é han fin...

... med sin häftiga teckning i ansiktet och i övrigt vackra färger, eller hur?

Havsörnen och kråkan.

Med mycket, mycket god hjälp av en god vän i Fotoklubben, Fredrik Andreasson, har jag (han) fått lite snits på min hemsida. Den hittar ni här http://www.varbergsbild.com

I menyraden överst på hemsidan kanske ni undrar vad "Om Mediahuset i Varberg" är för något. Jo, om Bolagsverket ger sitt godkännande är det min nystartade enskilda lilla firma. Första jobbet är redan inbokat. Avtalspensionär och egen företagare - kan det bli så mycket bättre?

Lite orolig blir jag allt av tystnaden

Bestämde mig igår för att göra långvandring hemifrån och låta bilen stå. Tid är ju numera ingen bristvara. Sagt och gjort, 07,30 med ryggan full av fotoprylar och fika bar det iväg. Förhoppningen var såklart att något häftigt skulle dyka upp framför kameran. 1600 ISO och 300 mm på så kom igen nu fåglar, älgar, råddjur och harar. Jag är beredd minsann.

4,5 timmar senare kliver jag in genom dörren hemmavid. Jag måste erkänna att jag är något bekymrad. Jag är inte så förvånad över att harar, rådjur och älgar höll sig undan. Men var är alla fåglar? Frågan är inte ny för mig i vinter, jag har hört flera som haft samma funderingar som jag.

Sammanlagt vandrade jag runt 1,5 mil i både brutet jordbrukslandskap som ren skogsmark. Bortsett från några kråkor, kajor samt en skrikande ormvråk syntes och hördes endast ett fåtal blåmesar och talgoxar. Ja, och så strömstaren i min å som jag kollade till på hemvägen plus ett par knipor i sjön där isen håller på att brytas  upp.

Som om strömstaren väntade på mig, sitter på samma sten som senast.

Och nära fick jag komma, känns som vi blivit vänner.

När jag blir för närgången vänder den ryggen till och gör sig flygklar.

Knipor.

Ispelare längs en klippvägg.

Även om det är mycket gråväder just nu är naturen inte helt färglös.

Muntrare blogginlägg än detta har jag skrivit. Jag hoppas att jag tolkar mina iakttagelser fel och att det är så här det brukar vara i februari i brytningstiden mellan vinter och vår. Vilka erfarenheter har ni själva?

Det gäller att alltid vara beredd

Idag var då turen på min sida. Här ska ni få höra: tog den vanliga rundan till min å och det dröjde inte lång stund innan strömstaren avslöjade sig med det karaktäristiska, hårda ljudet. Den drog uppströms. Jag fortsatte nedströms, ställde ifrån mig stativet med kameran på för att ta av mig ryggsäcken. Närjag vänder blicken åt stativet sitter där en, troligen en annan, strömstare på en sten i vattnet 10-12 meter framför mig. Jag har fem-sex steg till stativet. 

Vad tror ni händer? Den sitter som en modell kvar och jag hinner knäppa ett tiotal bilder innan också den drar. Efter den upplevelsen satt det fint med kaffe och ett par pepparkakor. Jisses vad lite som egentligen ska till för att göra en utflykt till en succé.

Jag fick för mig att jag skulle skruva ned ISO och ta en liten bländare för att få lång slutartuid och på det viset ett lugnare, mjukt vatten. Men när det var klart var också modellarvodet slut och hen drog uppströms. Tänk, jag blev inte ett uns besviken.

På hemväg dök det upp en ormvråk. De är inte mycket för av vara modeller utan det gick undan. Lite för snabbt för mig men ett par bilder hann det bli.

Vackert tecknad och de klassiskt gula fötterna.

Den här grinden och i svartvitt kunde jag bara inte motstå. Slutligen, jag håller på med ett nytt album, "Fåglar" i mitt galleri. Jag lägger in gamla bilder och fyller på efterhand med både gammalt och nytt. Välkomna in att titta här http://bildbengan.varbergsbild.com/#home

Tur att februari är början på året

Det är väl då för väl att det inte är som på 700-talet, typ. Då lär februari ha varit årets sista månad och hur kul hade det varit när vi nu så sakta går mot ljusare tider och vår. Vintern ger sig dock inte så lätt, en liten omgång snö har på nytt klätt naturen i vitt vilket i vart fall för en naturfotograf förkortar slutartiderna.

Men som nybliven pensionär, nej, jag har alls inga problem att fylla tiden!, gör det inget om slutartiderna blir långa. Jag har gott om tid, stativ, elektronisk utlösare och uppfälld spegel och det behövs även om snön lyser upp i skogens dunkel.

Nästan all is är borta i den lilla ån men det är fortfarande högt vattenstånd och det genererar sannolikt en del el i kraftverket nedströms. Kan behövas dagar då rotorbladen på vindkraftverken hänger orkeslösa likt vissna tulpanblad. Förresten, är det någon som kan förklara varför vatten har sådan dragningskraft? När jag är ute och fotograferar söker jag mig nästan alltid till ställen där det finns vatten, till en å, en sjö eller havet.

Jag lämnar ån och tar mig vidare runt Dagsås och upp mot Sjöö. På andra sidan isbelagda Ottersjön ligger Öströö slott inbäddad i vitt. Landskapet är fantastiskt vackert, lika vackert som om våren då bokskogen lyser i skirande grönska.

Den vackra allén i Dagsås mitt för Klefs gård. Solen är på väg upp över Gummaråsen/Vassgärde och de första strålarna letar sig igen genom de imponerande grenverken. Det var förresten här den välfotograferade hökugglan höll till för några veckor sedan.

Till sist en bild från gårdagen vid samma å. Strömstaren behagade slå sig ned ett par sekunder. Det gjorde den inte idag utan svischade i racerfart retfullt förbi och försvann uppströms. Men enbart vetskapen att den finns där värmer gott inför fortsatta fototurer till ån. Jag är där så ofta att jag, helt omedvetet, ibland säger "min å". Så läser ni nång att jag skriver "min å" så vet ni att det är just denna det handlar om.

Bilderna i bloggen är klickbara till större format. Ännu större blir de i mitt galleri som ni hittar här

http://bildbengan.varbergsbild.com