Varför är det så svårt det är att välja bort?

Jag väljer bilder till en bildvisning jag ska hålla i veckan. Det är inte lätt att göra urvalet, det handlar om att välja bort och det krävs disciplin att få ned antalet till rimlig nivå. Det vill säga en nivå som gör att intresset för bilderna håller i sig hela vägen. Det är en konst som det är få förunnat att ha. Jag kör fast, tänker fel och det ligger för många fina bilder i "papperskorgen". Tycker jag.  Men det är fortfarande för många bilder och fler måste till "papperskorgen". Tidigare var det betydligt enklare, då kunde jag visa bilderna för kollegorna på tidningens fotoavdelning och så var det strax klart vilka bilder som skulle bort. Nu ges inte den möjligheten utan jag sitter i min kammare och måste fixa det själv. I och för sig en stimulerande utmaning.

Jag har ytterligare ett par dagar på mig och bryter för en stund och ger mig ut med kameran över axeln. Jag behöver luft, tänka nya tankar och kanske måste jag som i Postkodmiljonären "Ringa en vän"...

Den ensamma tallen gör sig fint i dimman.

Så även björken i svartvitt.

Gulsparven är dagens färgklick.

Nu är jag säker - det blir häckning i min å

Idag kom jag på paret, strömstareparet. De känner av årstiden och sjöng några strofer samtidigt som de flög fram och tillbaka och gjorde sig till. Men mellan ett par trädstammar och lite boklöv fick jag ändå korn på en av de båda. 

To be continued...

Tristess går att bota med fotografering

Hur många gånger jag varit vid min lilla å i vinter kan jag inte hålla räkning på. Men många är det. Och det är strömstaren (Cinclus cinclus) som lockar. Jag är djupt fascinerad, och imponerad, av denna lilla fågel som lever i så tuff miljö och tycks trivas med det. Bara det är det är den minsta lilla öppning i ismassorna så nog sitter den där och niger.

Jag inbillar mig att den snart börja känna igen mig och släpper mig ganska nära inpå sig numera. Idag praktiserade jag en övning som jag egentligen inte har så goda minnen av -ålning medelst hasning - och det betalade sig. Jag låg en lång stund på mage och studerade strömstaren som i det grunda vattnet dammsög bottnen efter insekter och vattendjur. 

Strömstaren gillar stenar som sticker upp en bit ur vattnet. Det blir till utmärkta sittplatser när den spanar efter föda.

Hur den ser att få fatt på insekterna förblir en gåta men lyckas gör den. I djupare vatten dyker den och det sägs att den kan gå på botten i ett strömmande vatten. Det ska bli otroligt spännande att följa strömstaren i min å och se om det blir till häckning i närheten. Chansen finns för jag har sett flera olika individer i ån i vinter.

Ett par mil västerut på Getterön förser sig sävsparvarna av fröerna i vassvipporna. 

Den enes bröd den andres död. Det gäller i allra högsta grad här där det gamla trädet med ålderns rätt gett upp. Det ger nytt liv åt bland annat svampar och det gamla trädet hyser också  mängder av insekter till nytta för fåglarna.Fascinerande det också.

Den gråtrista februaridagen förvandlades med naturens hjälp till en riktigt bra dag. Livet är bra gott mot mig just nu och jag börjar dessutom falla in i rollen som arbetsbefriad. Också det ganska fascinerande. Nu önskar jag er alla en fin lördagskväll.

Stillsam skogstur och möte med rådjur

Kramsnön knarrade under fötterna och avslöjade mig på långt håll. Det lilla rådjuret hade full koll och jag gjorde sig ingen större brådska att ta skydd i granskogen. Så underbart att det ändå lät mig komma så nära utan att rusa iväg i panik.

Vad är du för en, kanske den funderar.

Ett svirrande ljud avslöjar att några stjärtmesar finns i närheten. De dyker upp men försvinner vidare lika fort.

Stjärtmesar är sälla stilla.

Nu är det inte mycket is kvar i min lilla å. Sista bilden är ett litet test för att se vad objektivets stabilisator går för. Handhållet 330 mm, 1/20 sek, f9,0. Inte så tokigt om jag får säga det själv.

Smådoppingen är inte så enkel att plåta

Efter några ärenden på stan blev det, trots gråvädret, en tur till Getterön. Kanske att turen skulle vara på min sida idag också och de vackra skäggmesarna på modellhumär. Men nej, de höll till långt ute i vassarna och var inte nåbara med kameran. Men bara vetskapen om att de finns där känns skönt och nu väntar jag bara på lite sol så de ger sig upp i vipporna. Några sävsparvar drog också runt i vassarna.

I det öppna vattnet utanför Naturum är det fullt av liv med massor av kanadagäss och en del grågäss samt gräsänder. Det dröjer nog inte länge innan de första grågässen går till häckning. Vilken härlig tid vi går till mötes. Och arbetsbefriad och allt är jag!

Storskarv eller ålakråka som den också kallas.

Pilfinken är fin, tycker jag.

Smådoppingen är mer under än över vattenytan...

... och man ges inte mycket tid att försöka plåta den.