Älg och forsärla i arla morgonstund
I morse väckte jag älgkon som låg och sov i den lilla granplanteringen. Det blev ett abrupt uppvaknande i morgonsolen för henne, påkommen sovandes ända tills klockan sju. När hon väl rest sig upp och spanat in vad det var som väckte henne traskade hon lugnt bort mot den mer skyddande större granskogen. Där spanade hon in mig på nytt och fick troligen samtidigt vittring av mig. För sen bar det av ska jag säga, närmast i panik och vips så var hon borta. Det är otroligt dels hur snabbt de stora djuren kan röra sig men också liksom slukas upp av skogen och bara "försvinna".
Mötet med älgkon satte lite guldkant på morgonen som i övrigt var riktigt ljuv. Nu är det ingen tvekan längre, våren är i starkt antågande även om kvicksilvret visade på sex minusgrader tidigt på morgonen. Över markerna hördes som vanligt tranorna ropa, i skogen är det full fart på fåglarna och ett riktigt säkert vårtecken håller till vid "min" lilla å. Det är forsärlan som kommit och letar sig ett revir för kommande häckning. Den var på plats redan i fredags men däremot ser det sämre ut med det par strömstarar som hela vintern hållit till vid ån. Jag har inte sett dem på ett par veckor nu. Den häckning jag hoppats på verkar bli någon annan stans, de har tydligen enbart övervintrat just där med god tillgång på föda i det forsande vattnet som bitvis hela vintern varit öppet.
Jisses vilken lyx det är att vara arbetsbefriad och starta veckan så här!
Yrvaken.
Jaha, var det du som väckte mig?
Människa, bästa att dra.
Full fart.
Mot säkrare marker.
Som guld glimmar forsärlan i morgonsolen.
Någon forsärla har jag aldrig sett och visste inte att den var så vacker.
//Leif
Mvh Simon
Till Leif; nej, det är inte fler pixlar att hämta, bilderna är tagna med D 7000 och just bilden på forsärlan är beskuren ganska hårt. Jag hoppas inom kort kunna ta lite bättre bilder på den vackra fågeln.